Nu har vi varit tillbaka i Sverige i ungefär en månad och den värsta chocken över att befinna sig på (för oss) rätt sida av jordklotet börjar lägga sig :-). Om jag inte missminner mig helt så var det med de orden (eller omvänt så klart) bloggen öppnades för ett halvår sedan. Jag får väl sluta precis som jag började, så att cirkeln blir sluten. Nu gör vi ju inte skäl för namnet "ulrika & aleks i seoul" längre så det är väl hög tid att tacka för oss.
Jag måste erkänna att det känns lite vemodigt att säga hej då till bloggen. Jag och bloggen har ju varit goda vänner ett tag nu. Det har varit väldigt skoj och bra terapi att försöka sätta ord på alla knäppa, ibland jobbiga och alla alldeles fantastiska grejer vi har fått uppleva i Korea och dess grannländer :-). Tack vare bloggen kan Korea finnas kvar som ett färskt minne i våra sinnen och hjärtan. Jag har haft fantastiskt skoj. Tack så hemskt mycket alla ni som besökt sidan och följt oss på resan.
Kanske ses vi på/i en annan blogg någon annan stans? Jag är ju allt bra sugen på att starta en ny :-), "Ulrika i Malmö", men Malmö slår nog inte lika högt som en asiatisk mångmiljonstad.
Så se till att ta hand om er! Kramar från oss till Er!
onsdag 20 februari 2008
söndag 17 februari 2008
Att åka skridskor i Småland
Att åka skridskor i Småland är inte samma sak som att åka skridskor i Seoul. Här är det ingen trängsel och man har goda möjligheter att se isen framför sig, vilket ofta är en fördel. Men jag måste faktiskt säga att jag blev positivt överraskad av antalet människor som åkte i den lilla hålan Åby (ursäkta) 2 mil norr om Växjö. Vi rullade in med bilen 45 minuter innan utomhusbanan skulle stängas, en vänlig "Åbysjäl" bjöd oss på åkturen, man tackar, man tackar. 45 minuter räckte gott, detta av två anledningar. Nummer 1: skridskor har ju sällan varit kända för att vara sköna, skavsår uppträder ofta inom loppet av några minuter. Nummer 2 är att man kan bli yr i huvudet av att bara åka runt, runt. Jag föredrar att åka på frusen sjö. Men eftersom det fortfarande inte har blivit vinter i det lilla långsmala landet i norr får man ju nöja sig med att åka på konstfrusen is. Utmed banan grillade familjer korv, vi blev så sugna att vi var tvungna att köpa med oss korv hem, för att en halvtimme senare koka dem på spisen, vad gör man inte för att få den rätta frilufskänslan!
Helgen har bjudit på en hel del promenader med Biffen. Han är otroligt långsam, men söt ändå. Så söt att alla människor man möter bara måste stanna och samtala med honom. Biffen=många nya vänner. Jag visste inte att man kunde bli så populär genom att bli hundägare :-).
Nu ska jag smutskasta min stad, Malmö. I fredags kväll skulle Golfen rulla upp mot Småland, jag och Aleks såg ju fram emot att få kittla Biffen i baksätet, men i fredags eftermiddag när jag satt och väntade på att bli upphämtad så fick jag den tråkiga nyheten att golfen hade drabbats av inbrott och att den således inte kunde rulla mot Småland. Totalkvaddad golf=snyft. Istället fick Forden rulla. Vad trött man blir på Malmö, varför kan inte folk låta varandras saker vara ifred. Vad är det för fel i huvudet på en del? Usch fy blä vad jag hatar sånt!!!!!! Men man får ju försöka att hålla ångan uppe ändå, ingen ska få sätta käppar i hjulen för en, men det måste bli bättre.
Nu ska min kära mor bjuda på köttbullsmiddag. Mums!
Helgen har bjudit på en hel del promenader med Biffen. Han är otroligt långsam, men söt ändå. Så söt att alla människor man möter bara måste stanna och samtala med honom. Biffen=många nya vänner. Jag visste inte att man kunde bli så populär genom att bli hundägare :-).
Nu ska jag smutskasta min stad, Malmö. I fredags kväll skulle Golfen rulla upp mot Småland, jag och Aleks såg ju fram emot att få kittla Biffen i baksätet, men i fredags eftermiddag när jag satt och väntade på att bli upphämtad så fick jag den tråkiga nyheten att golfen hade drabbats av inbrott och att den således inte kunde rulla mot Småland. Totalkvaddad golf=snyft. Istället fick Forden rulla. Vad trött man blir på Malmö, varför kan inte folk låta varandras saker vara ifred. Vad är det för fel i huvudet på en del? Usch fy blä vad jag hatar sånt!!!!!! Men man får ju försöka att hålla ångan uppe ändå, ingen ska få sätta käppar i hjulen för en, men det måste bli bättre.
Nu ska min kära mor bjuda på köttbullsmiddag. Mums!
fredag 15 februari 2008
Månen, Saturnus och jag
Idag har jag fått vara med om riktigt spännande saker på jobbet. Ikväll hade vi naturvetare middag, efter ett par öl, en riktigt god soppa och trevligt sällskap frågar astronomiläraren på skolan om det är någon som vill följa med ut på skolgården och titta på planeterna och stjärnorna. Jag blev naturligtvis allderles till mig och var snabb med att få på mig jackan. Väl ute på skolgården tittade vi på månen med en kikare (med 20ggr förstoring). Det var så häftigt och man kunde se alla berg. Det var perfekt sikt och allt var så tydligt. Underbart. Vi fick alla stärnbilder förklarade för oss och fick se röda, blåa stjärnor och en nebulosa. Därefter var det dags att ta fram det tunga artelleriet, en kikare med 50 ggr förstoring. Denna skulle riggas upp uppe på taket på Katedralskolan. Efter ett tags sökande på himlen efter Saturnus fick vi äntligen se denna fantastiskt vackra planet med sina ringar. Det var minst sagt magiskt. Långt borta i fjärran fanns vår granngalax -Andromeda. Det är viktigt att sikta mot stjärnorna!
torsdag 14 februari 2008
Hello katten
I eftermiddag fick jag en smärre chock när jag gick in på HM efter jobbet. På sminkavdelningen fanns det necessärer med Hello Kitty, och inte nog med det, det fanns även schampoflaskor och allt möjligt med samma tema. Det kändes ju nästan som man befann sig i Seoul under några sekunder. Men den känslan varade ju inte så länge, när jag kom ut igen så infann sig den vanliga Lunda-öken känslan. Förlåt Lund, men det är ganska litet, men helt klart fint och mysigt ändå.
Jag gick in på HM av en anledning och det var att köpa deodorant. Ut kom jag tjugo minuter senare med en fantastiskt fin vårjacka. Som det kan bli, oj oj oj...den jackan kommer jag gilla. Det är visst lite kul att gå på stan här hemma också.
Idag har jag haft en trevlig dag på jobbet. Min ena klass frågade hur vi ska fira alla hjärtans dag imorgon. Så söta, jag förklarade för dem att det är fritt fram att bjuda sin fröken och sina klasskompisar på fika :-).
De var nyfikna på vad jag skulle göra under kommande sportlov. Jag berättade för dem att jag ska åka till skogen=dvs till småland. De var alla rörande överens om att åka till Växjö inte är att åka till skogen, så det är väl kanske jag som har fel. Så istället...jag ska åka till metropolen och storstaden Växjö. Det ska bli nice. Aleks och jag ser fram emot att få trängas med Biffen i baksätet på lillebrorsans bil. På tal om Biffen så börjar han nästan att göra skäl för sitt namn. Han har gått upp hela sin vikt under de två veckor jag inte hunnit träffa honom. Han har alltså gått från sina två kilo till 4,5. Otroligt.
Jag gick in på HM av en anledning och det var att köpa deodorant. Ut kom jag tjugo minuter senare med en fantastiskt fin vårjacka. Som det kan bli, oj oj oj...den jackan kommer jag gilla. Det är visst lite kul att gå på stan här hemma också.
Idag har jag haft en trevlig dag på jobbet. Min ena klass frågade hur vi ska fira alla hjärtans dag imorgon. Så söta, jag förklarade för dem att det är fritt fram att bjuda sin fröken och sina klasskompisar på fika :-).
De var nyfikna på vad jag skulle göra under kommande sportlov. Jag berättade för dem att jag ska åka till skogen=dvs till småland. De var alla rörande överens om att åka till Växjö inte är att åka till skogen, så det är väl kanske jag som har fel. Så istället...jag ska åka till metropolen och storstaden Växjö. Det ska bli nice. Aleks och jag ser fram emot att få trängas med Biffen i baksätet på lillebrorsans bil. På tal om Biffen så börjar han nästan att göra skäl för sitt namn. Han har gått upp hela sin vikt under de två veckor jag inte hunnit träffa honom. Han har alltså gått från sina två kilo till 4,5. Otroligt.
tisdag 12 februari 2008
Björklund på besök
Idag har Katedralskolan fått besök av Jan Björklund, alltså skolministern. Jag passade naturligtvis på att gå och lyssna en liten stund. Framför allt pga av att det är intressant, men sen är det ju faktiskt ganska kul att få se kändisar live. Han höll ett halvtimmeslångt anförande om det nya betygssystemet som de borgeliga lägger fram förslag om, dessutom pratade han lite om hur de vill öka lärarnas och rektorernas befogenheter vad gäller disciplinen i skolan. Han lyckades fånga elevernas intresse i aulan tycker jag, det var faktiskt knäpptyst. En bra retoriker? Efteråt fick eleverna ställa frågor till skolministern. Tyvärr kunde jag inte stanna och lyssna eftersom jag hade lektion. Men tydligen hade det mest varit frågor om det nya betygssystemet och hur det kommer att påverka nuvarande gymnasister som vill söka in till högskola/universitet. Kolla in http://sydsvenskan.se/lund/article300271.ece
Ett betygssystem med fler steg kan ju behövas, det skulle ju helt klart underlätta vid betygssättning. Men viktigast, mer rättvisa åt eleverna!
Ikväll har första fiskpinnen avnjutits sedan ankomsten till Sverige. Egentligen är det ju lite konstigt att de kan vara så goda, med tanke på vad en del säger att de innehåller. Jag har alltid varit ett stort fan av fiskpinnar :-). Mums. Tyvärr har Aleks inte fått provsmaka dem ännu, han verkar befinna sig i ett labb på Ericsson. Han hade tydligen fastnat där säger han. Hur man nu kan göra det när det finns goda fiskpinnar på köksbordet :-), för mig obegripligt. Men allt som har med sladdar och teknik att göra fångar ju lätt min kära pojkväns uppmärksamhet. Då har inte någon endaste fiskpinne i världen någon dragningskraft :-), men tydligen har Ulrika dragningskraft på Aleks, för nu hörde jag till HALLÅ i ytterdörren. Oh yes! Eller är det fiskpinnarna? Nä det måste vara jag :-)
Ett betygssystem med fler steg kan ju behövas, det skulle ju helt klart underlätta vid betygssättning. Men viktigast, mer rättvisa åt eleverna!
Ikväll har första fiskpinnen avnjutits sedan ankomsten till Sverige. Egentligen är det ju lite konstigt att de kan vara så goda, med tanke på vad en del säger att de innehåller. Jag har alltid varit ett stort fan av fiskpinnar :-). Mums. Tyvärr har Aleks inte fått provsmaka dem ännu, han verkar befinna sig i ett labb på Ericsson. Han hade tydligen fastnat där säger han. Hur man nu kan göra det när det finns goda fiskpinnar på köksbordet :-), för mig obegripligt. Men allt som har med sladdar och teknik att göra fångar ju lätt min kära pojkväns uppmärksamhet. Då har inte någon endaste fiskpinne i världen någon dragningskraft :-), men tydligen har Ulrika dragningskraft på Aleks, för nu hörde jag till HALLÅ i ytterdörren. Oh yes! Eller är det fiskpinnarna? Nä det måste vara jag :-)
söndag 10 februari 2008
Konsumtionsjakt i Malmö
Idag har vi nog betett oss lite konstigt, inser jag nu i efterhand. Kortfattat kan man säga att vi har lyckats sätta sprätt på lite pengar och därmed fått med oss nya mattor hem till lägenheten. Det hela började någon gång vid lunchtid. Vi begav oss ner till stan för att besöka Åhlens, där jag vet att de har papelina mattor. Naturligtvis blev det en sådan, eftersom de ser så hemtrevliga ut. Därefter gick vi till Hi-Fi klubben (Aleks initiativ), han är sugen på en tv av det plattare slaget. Därefter kom jag på den briljanta iden att gå till Bolagret, redan vid ingången fick jag syn på en lurvig vardagsrumsmatta som vi bara var tvungna att ha. Cyklarna var alltså överlastade med mattor någongång vid två-snåret. Det är rätt konstigt att på samma dag komma hem med två nya mattor efter ett helt vanligt besök på stan, tur det inte är så varje gång man sticker ner dit...då hade man ju inte haft någonting annat än det hemma. Aleks och jag verkar ha törstat efter just mattor ;-), men nu borde ju det behovet vara mättat för ett tag framöver. Vardagsrumsmattan är ju lurvig som jag sa, så efter att Aleks legat på den i en halvtimme och vilat såg han ut som ett får. Svart tröja och lurvig vit matta är ingen bra kombination.
Hysterin fortsatte ett par timmar senare. Vid fyra-tiden rullade Fården in på Elgiganten vid Mobilia. Där finns ju platta tv-apparater :-). De platta tv-apparaterna är ju rätt dyra, så istället hade vi med oss en ny kaffekokare med oss hem, som det kan bli. Vi får hoppas att vår flashiga nya metallkaffebryggare producerar gott kaffe, annars hade vi kunnat nöja oss med den lilla vita för 199!
Nu ska vi titta på en bäbis :-) och umgås med bäbisens föräldrar. Det är babyboom i Malmö om någon lyckats missa det.
Hysterin fortsatte ett par timmar senare. Vid fyra-tiden rullade Fården in på Elgiganten vid Mobilia. Där finns ju platta tv-apparater :-). De platta tv-apparaterna är ju rätt dyra, så istället hade vi med oss en ny kaffekokare med oss hem, som det kan bli. Vi får hoppas att vår flashiga nya metallkaffebryggare producerar gott kaffe, annars hade vi kunnat nöja oss med den lilla vita för 199!
Nu ska vi titta på en bäbis :-) och umgås med bäbisens föräldrar. Det är babyboom i Malmö om någon lyckats missa det.
lördag 9 februari 2008
Som en liten iller
Ja, nu får man väl säga att jag börjar komma in i de svenska rutinerna igen. Det är väl både positivt och negativt antar jag. Det är fantastiskt skönt att vara tillbaka i lägenheten och det är sååå kul att kunna träffa alla kompisar igen, men sen finns det ju faktiskt saker som man saknar från den lilla landet i fjärran östern. Jag måste faktiskt erkänna (med risk för att låta stroppig) att jag saknar Frasers fantastiska städteam, som såg till att man inte behövde diska och städa :-). Det är faktiskt ingen höjdare att stoppa fingrarna i diskbaljan sådär vid åttatiden när man har hunnit hem från jobbet och förhoppningsvis fått i sig något att äta. Städhjälp borde ju egentligen vara mer befogat i Sverige än i Korea, eftersom de flesta jobbar heltid. Det var ju lite synd att vi fick uppleva en diskfri höst, förrut visste vi ju inte hur det kändes :-). Lösningen på ett sådant allvarligt I-landsproblem får väl bli att någon gång införskaffa sig en diskmaskin.
Antalet människor i Sverige vet jag inte riktigt vad jag tycker om, det handlar ju mest om dagsformen. Ibland är det ju tomt som i öknen här och man saknar vimlet av människor och ibland är det ju jätteskönt att slippa de 23 miljonerna och nöja sig med Malmös 300 000 invånare. Malmö är fint, men det behövs mer SOL i Sverige.
I Korea fanns det ju inget skräp på gatorna, runt Möllevången här i Malmö blåser det runt i drivor och jag kan inte fatta vem det är som stökar ner på det sättet. Inte klokt!!! Jag går nu ut stenhårt med denna stategi på jobbet. I början på veckan undersökte jag alla elevers bänkar innan de fick gå, i jakt på saltkorn efter en salt och densitetslaboration. Rätta takter tycker jag, men eleverna kanske tyckte jag var en ragata. Korea är ett fint exempel :-).
Jag saknar Seouls underground shoppingcenter där man alltid kunde värma sig. Trots att det just nu är -10 grader i Seoul, så känns nästan Malmös +5 kallare, just eftersom det inte finns någonstans att gå in och värma sig. Jag kanske bör tillägga att man kunde ta sig långt under jorden med hjälp av Underground shopping centren :-).
De första veckorna har varit fyllda med massor av jobb, det är väl först nu jag börjar komma ikapp lite. Det har blivit långa dagar på jobbet, därför tycker jag det känns motiverat att få kalla mig en iller :-). Tempot i livet har väl höjts med sådär 100% sedan den 17 januari då jag landade i Sverige. Kul, men också tröttande ibland så klart. Veckan har bjudit på en hel del roliga lektioner, men också någon mindre kul. Vi har bland annat lyckats producera ett gigantiskt solsystem som jag är nöjd med. Igår fick jag tyvärr uppleva (som lärare) ett första slagsmål under lektionstid. Hm, men det gick bra.
Aleks pappa har ju förvaltat "Fården" under hösten (som vi tackar för), men nu ska den snart få komma tillbaka till oss :-). Det ska bli gött att få rulla iväg i den igen. Nu får vi bara hålla tummarna för att den rullar till sommaren. Snälla kära kamrem och snälla kära vattenpump, var snälla mot oss!
Antalet människor i Sverige vet jag inte riktigt vad jag tycker om, det handlar ju mest om dagsformen. Ibland är det ju tomt som i öknen här och man saknar vimlet av människor och ibland är det ju jätteskönt att slippa de 23 miljonerna och nöja sig med Malmös 300 000 invånare. Malmö är fint, men det behövs mer SOL i Sverige.
I Korea fanns det ju inget skräp på gatorna, runt Möllevången här i Malmö blåser det runt i drivor och jag kan inte fatta vem det är som stökar ner på det sättet. Inte klokt!!! Jag går nu ut stenhårt med denna stategi på jobbet. I början på veckan undersökte jag alla elevers bänkar innan de fick gå, i jakt på saltkorn efter en salt och densitetslaboration. Rätta takter tycker jag, men eleverna kanske tyckte jag var en ragata. Korea är ett fint exempel :-).
Jag saknar Seouls underground shoppingcenter där man alltid kunde värma sig. Trots att det just nu är -10 grader i Seoul, så känns nästan Malmös +5 kallare, just eftersom det inte finns någonstans att gå in och värma sig. Jag kanske bör tillägga att man kunde ta sig långt under jorden med hjälp av Underground shopping centren :-).
De första veckorna har varit fyllda med massor av jobb, det är väl först nu jag börjar komma ikapp lite. Det har blivit långa dagar på jobbet, därför tycker jag det känns motiverat att få kalla mig en iller :-). Tempot i livet har väl höjts med sådär 100% sedan den 17 januari då jag landade i Sverige. Kul, men också tröttande ibland så klart. Veckan har bjudit på en hel del roliga lektioner, men också någon mindre kul. Vi har bland annat lyckats producera ett gigantiskt solsystem som jag är nöjd med. Igår fick jag tyvärr uppleva (som lärare) ett första slagsmål under lektionstid. Hm, men det gick bra.
Aleks pappa har ju förvaltat "Fården" under hösten (som vi tackar för), men nu ska den snart få komma tillbaka till oss :-). Det ska bli gött att få rulla iväg i den igen. Nu får vi bara hålla tummarna för att den rullar till sommaren. Snälla kära kamrem och snälla kära vattenpump, var snälla mot oss!
måndag 4 februari 2008
Mc Gyver
Svensk sjukvård vs. koreansk. Dagens besök på jourläkarcentralen här i Malmö får helt klart godkänt, vi var inte där alls länge. Trots detta är de är nog inte fullt så vassa och effektiva som i Seoul :-). Jag hade förväntat mig många timmars väntan och ville i princip gå hem innan vi ens hade kommit dit. Sjuksköterskorna som jag fick träffa och som undersökte mig kallade mig Mc Gyver :-). De tyckte jag var duktig som så snabbt hade fått tillbaka fingret. Alla var rörande överens om att det var bra att jag hade lite vin i kroppen igår när det hände, lite bedövning :-). Nu får vi hoppas att det slutar göra ont snart, så jag slipper fler besök till vårdcentralen.
Ikväll har Aleks syster med familj varit och hälsat på, det har varit skoj och mysigt. Nu sitter jag och försöker planera morgondagens jobb, men var tvungen att göra ett litet avbrott för bloggen. Jag har svårt att slita mig ifrån den :-).
Ikväll har Aleks syster med familj varit och hälsat på, det har varit skoj och mysigt. Nu sitter jag och försöker planera morgondagens jobb, men var tvungen att göra ett litet avbrott för bloggen. Jag har svårt att slita mig ifrån den :-).
söndag 3 februari 2008
Korean style party
Igår kväll firade vi vår hemkomst till Sverige MED FEST hemma hos oss! Det var så kul att träffa alla vänner igen! Aleks hade smörat in sig hos personalen på Incheon airport i Seoul och på så sätt fått med sig både risvin, sjögräs och bläckfisk i mängder som vi kunde bjuda våra kära vänner på. Hoppas att det var uppskattat, men det tror jag :-). Totalt sett var vi nog 30 pers eller något sådant och hade fantastiskt kul :-), hoppas alla var nöjda!
Förra veckan klagade mamma på att vårt trägolv var galet halt, det fick jag erfara när vi körde dansgolv i vardagsrummet. Klumpig som jag är lyckades jag dra dit och i fallet hoppade min tumme ur led. Helt galet jag har aldrig varit med om något liknande. Det såg sjukt äckligt ut, den stod rakt upp. Som tur var fick jag tillbaka den innan jag drabbades av panik. Igår tyckte jag inte att det gjorde så farligt ont, men idag känns det kan jag lova...och den stackars tummen börjar få en blå ton. Nu ska vi gå till jourläkarcentralen och kolla så att den sitter på rätt plats igen. Lika bra att testa på den svenska sjukvården direkt. På fullt allvar så måste jag sluta trilla omkull nu för jag börjar tröttna. Förra månaden tån och nu fingret. För att krydda till det ytterligare så har Aleks fått någon form av nackspärr, så ni kan ju tänka er hur eländigt det ser ut här idag. Men det får man leva med, det var ju KUL igår.
Tack alla som kom, we like you sooo much!
Förra veckan klagade mamma på att vårt trägolv var galet halt, det fick jag erfara när vi körde dansgolv i vardagsrummet. Klumpig som jag är lyckades jag dra dit och i fallet hoppade min tumme ur led. Helt galet jag har aldrig varit med om något liknande. Det såg sjukt äckligt ut, den stod rakt upp. Som tur var fick jag tillbaka den innan jag drabbades av panik. Igår tyckte jag inte att det gjorde så farligt ont, men idag känns det kan jag lova...och den stackars tummen börjar få en blå ton. Nu ska vi gå till jourläkarcentralen och kolla så att den sitter på rätt plats igen. Lika bra att testa på den svenska sjukvården direkt. På fullt allvar så måste jag sluta trilla omkull nu för jag börjar tröttna. Förra månaden tån och nu fingret. För att krydda till det ytterligare så har Aleks fått någon form av nackspärr, så ni kan ju tänka er hur eländigt det ser ut här idag. Men det får man leva med, det var ju KUL igår.
Tack alla som kom, we like you sooo much!
fredag 1 februari 2008
Aleks är hemma!
Nu är vi äntligen på plats i lägenheten BÅDA TVÅ! Resan hem hade gått fint, men de är verkligen hökar i Frankfurt. Aleks åkte på att betala skatt för vår systemkamara som är två år gammal, bara för att han inte hade kvittot med sig. Hur ofta åker man runt med alla sia kvitton för saker man tidigare köpt?
Vi har precis gått runt, hand i hand och spanat in lägenheten :-). När man precis kommit hem tycker man ju att allt ser så lustigt nu :-). Nu får vi se om Mr också kan anpassa sig till Sverige :-).
Vi har precis gått runt, hand i hand och spanat in lägenheten :-). När man precis kommit hem tycker man ju att allt ser så lustigt nu :-). Nu får vi se om Mr också kan anpassa sig till Sverige :-).
Aleks i Frankfurt
Håller mig uppdaterad om vart min kära pojkvän befinner sig via flygplatsernas hemsidor. Han har landat i Frankfurt och om en halvtimme lyfter planet mot Köpenhamn. Oh yes! Såååå kuuuul!
Det är så himla obehagligt väder här i Malmö just nu, det blåser ju storm nästan varje dag. Solen tror jag bara har visat sig en gång på dessa två veckor, suck. Måste faktiskt erkänna att jag tycker det är obehagligt med blåst och flygplan i kombination. Hoppas det inte skakar alltför mycket, små plan har ju en förmåga att göra det.
Jag är helt slut efter veckans jobb, jag har ju hållt ett lite lugnare tempo under hösten om man säger så, det är stora kontraster :-). Men imorgon blir det lugnt i alla fall, skönt! Något mellanting hade ju varit idealiskt.
Elförsörjningen i Lund idag har liknat det vi stötte på i Vietnam, det vill säga att det blev svart med jämna mellanrum. Det uppstod en hel del frustration på vissa håll, kollegor som skulle köra power point och så vidare, men det blev det nog inte mycket med. Mina kids fick sitta vid fönstren och jobba, ingen rast och ingen ro :-).
Det är så himla obehagligt väder här i Malmö just nu, det blåser ju storm nästan varje dag. Solen tror jag bara har visat sig en gång på dessa två veckor, suck. Måste faktiskt erkänna att jag tycker det är obehagligt med blåst och flygplan i kombination. Hoppas det inte skakar alltför mycket, små plan har ju en förmåga att göra det.
Jag är helt slut efter veckans jobb, jag har ju hållt ett lite lugnare tempo under hösten om man säger så, det är stora kontraster :-). Men imorgon blir det lugnt i alla fall, skönt! Något mellanting hade ju varit idealiskt.
Elförsörjningen i Lund idag har liknat det vi stötte på i Vietnam, det vill säga att det blev svart med jämna mellanrum. Det uppstod en hel del frustration på vissa håll, kollegor som skulle köra power point och så vidare, men det blev det nog inte mycket med. Mina kids fick sitta vid fönstren och jobba, ingen rast och ingen ro :-).
torsdag 31 januari 2008
Sumobrottning och en chock
10 minuter innan jag skulle börja dagens första lektion fick jag veta att jag skulle få besök. Besöket bestod av 6 gymnasielärare i biologi, fysik och kemi från en engelsk skola i Sverige som skulle observera min undervisning på Middle Years Programme under förmiddagen. Hm, det är ju nästan uppgjort för en viss nervositet, men eftersom detta kom helt utan förvarning så fanns det ju ingen tid hinna stressa upp sig. Det fanns bara en sak att göra, nämligen att ta ett djupt andetag och hoppas på att lektionerna skulle gå vägen. Jag var väldigt glad att jag hade förberett dagens lektioner som jag gjort, dvs med laboration. Jag hade ju ingen tid på mig att hitta på något annat. Jag tror jag skötte mig hyfsat i alla fall, de verkade nöjda när de gick därifrån.
Ikväll har jag sumobrottats :-) tillsammans med Malmö-fritöserna. Fröken Januari hade utmanat oss andra i en trekamp. Trekampen gick av stapeln på Laserdome här i Malmö. Först ut var bull-riding (kallas det så?). Jag klarade inte mer än 17 sekunder på plasttjuren :-(. Därefter skulle man två och två försöka för ner varandra med hjälp av stora plastpåkar. Sist men inte minst var det sumobrottning iklädd ett sumoskal i mjukplast. Det var jäkligt kul, men attans vad svårt det var! Jag förlorade stort, jag bara flög som en liten vante. Hade man oturen att ramla med sin sumodräkt kunde man bara drömma om att komma upp igen, helt omöjligt :-) utan draghjälp :-).
Här står jag redo för sumo take off!
Nu är det snart morgon i Seoul och det innebär hemresa för Aleks. Som ni sett så har han gigantiska packningsproblem, kanske värre än mina. Jag som tyckte lägenheten såg så tom ut när jag åkte, men det var den uppenbarligen inte. Strunt samma, det får lösa sig på något sätt. Nu är han snart på väg hem i alla fall och det ska bli fantastiskt kul att ses igen. Tur att jag har galet många lektioner imorgon, det kommer förhoppningsvis innebära att dagen går i ett rasande tempo och vips är min darling här igen.
Ikväll har jag sumobrottats :-) tillsammans med Malmö-fritöserna. Fröken Januari hade utmanat oss andra i en trekamp. Trekampen gick av stapeln på Laserdome här i Malmö. Först ut var bull-riding (kallas det så?). Jag klarade inte mer än 17 sekunder på plasttjuren :-(. Därefter skulle man två och två försöka för ner varandra med hjälp av stora plastpåkar. Sist men inte minst var det sumobrottning iklädd ett sumoskal i mjukplast. Det var jäkligt kul, men attans vad svårt det var! Jag förlorade stort, jag bara flög som en liten vante. Hade man oturen att ramla med sin sumodräkt kunde man bara drömma om att komma upp igen, helt omöjligt :-) utan draghjälp :-).
Nu är det snart morgon i Seoul och det innebär hemresa för Aleks. Som ni sett så har han gigantiska packningsproblem, kanske värre än mina. Jag som tyckte lägenheten såg så tom ut när jag åkte, men det var den uppenbarligen inte. Strunt samma, det får lösa sig på något sätt. Nu är han snart på väg hem i alla fall och det ska bli fantastiskt kul att ses igen. Tur att jag har galet många lektioner imorgon, det kommer förhoppningsvis innebära att dagen går i ett rasande tempo och vips är min darling här igen.
måndag 28 januari 2008
Biffen i Pildammsparken och att säga hej då
Nu har precis alla gett sig härifrån och det känns såååå tomt. Jag avskyr att bli lämnad, jag tycker bättre om att vara den som åker. Så har det varit alla 10 åren sedan jag flyttade hemifrån. Vi har haft det jättemysigt i helgen. Igår var det ju så katastrofdåligt väder att det inte gick att lämna lägenheten förrän på kvällen. Så istället ägnade vi oss åt att socialisera inomhus och bära ner kassar från vinden.
Agendan för lördags kvällen såg lite olika ut för oss. Jag skulle på 30-års fest och de andra stack på bio. 30-åringen som skulle firas med en överraskningsfest i Per Albin Hanssons födelsehem i Malmö var Sofia som gick i min gymnasieklass. Hon trodde att hon var på väg till Aleks och min välkommen hem fest som vi hade bluffat om. Vår fest är ju först om en vecka! Hon blev mäkta överraskad när hennes pojkvän satte ögonbindel på henne ute på Södra Föstadsgatan för att en stund senare möta alla vänner i festlokalen. Roligt roligt. Det blev en jätteschyst fest. Sofias föräldrar agerade kockar och bjöd på jättegod mat.
Dagen började med frukost tillsammans med mamma & pappa som sov över hos mig. Därefter började vi städa hysteriskt. Jag måste säga att jag kände mig rätt trött då, eftersom jag kom hem rätt sent. Men nu känns det skönt, så gulligt av mamma att hjälpa mig.
Idag har Malmö visat sig från sin bästa sida, nämligen sin soliga sida. Så i eftermiddag har vi varit ute och promenerat massor i solskenet. Biffen har varit med i Pildammsparken. Men han kommer inte långt, jag tror att han sammanlagt gick 2 meter själv. Han är så lättdistraherad att han stannar för allting, så istället har han fått åka cykelkorg. Stackarn lyckades göra i pälsen uppe i lägenheten mitt på det nystädade golvet :-).
Nu är det exakt 4 dagar tills Aleks kommer hem. Gud vad jag längtar efter honom!
Agendan för lördags kvällen såg lite olika ut för oss. Jag skulle på 30-års fest och de andra stack på bio. 30-åringen som skulle firas med en överraskningsfest i Per Albin Hanssons födelsehem i Malmö var Sofia som gick i min gymnasieklass. Hon trodde att hon var på väg till Aleks och min välkommen hem fest som vi hade bluffat om. Vår fest är ju först om en vecka! Hon blev mäkta överraskad när hennes pojkvän satte ögonbindel på henne ute på Södra Föstadsgatan för att en stund senare möta alla vänner i festlokalen. Roligt roligt. Det blev en jätteschyst fest. Sofias föräldrar agerade kockar och bjöd på jättegod mat.
Dagen började med frukost tillsammans med mamma & pappa som sov över hos mig. Därefter började vi städa hysteriskt. Jag måste säga att jag kände mig rätt trött då, eftersom jag kom hem rätt sent. Men nu känns det skönt, så gulligt av mamma att hjälpa mig.
Idag har Malmö visat sig från sin bästa sida, nämligen sin soliga sida. Så i eftermiddag har vi varit ute och promenerat massor i solskenet. Biffen har varit med i Pildammsparken. Men han kommer inte långt, jag tror att han sammanlagt gick 2 meter själv. Han är så lättdistraherad att han stannar för allting, så istället har han fått åka cykelkorg. Stackarn lyckades göra i pälsen uppe i lägenheten mitt på det nystädade golvet :-).
Nu är det exakt 4 dagar tills Aleks kommer hem. Gud vad jag längtar efter honom!
lördag 26 januari 2008
Att städa och familj på intåg
Idag är det värsta tänkbara väder i Malmö. Jag fattar inte hur det är möjligt, hur kan det vara så dålig väder här jämt? Smått äckligt regn som gör det omöjligt att gå ut och storm är på väg. Usch och fy, riktigt deprimerande. Min nyklippta lugg som fungerade utmärkt i Seoul, fungerar inte alls här i Malmö. Vind och regn gör att man ser ut som ett mongo i håret :-( Det är ju synd.
Jag inser att vi har haft det extremt lyxigt vad gäller städning under hösten, ingen av oss har ju lyft ett finger sedan vi lämnade Malmö i somras. Nu finns det att göra kan jag lova, det känns som att det är damm och smuts överallt och jag vet knappt vart jag ska börja.
Min familj är på väg hit! Det ska bli så kul att träffas, det var ju ett tag sedan nu. Familj innebär mamma, pappa, Ubbe, Kaisa och Biffen (ALEKS DU SAKNAS!). Förhoppningsvis får vi lite hjälp med att få ner saker från vinden, så att det inte känns så tomt. Men det viktigaste är så klart att få umgås, vi ska fika, fika och fika :-). Min familj är bra på att fika och prata. Det gillar jag, så mysigt.
Läste i tidningen att grönt te kunde vara livsfarligt, att det kunde ge upphov till leverskador och dyligt. Vad trött man blir på Sverige ibland. Snacka om att överanalysera allt tänkbart och ge dubbla budskap (i höstas var det ju så nyttigt speciellt för diabetiker). Te känns som att man har druckit länge, länge och de personer som normalt sett dricker det mår väl överlag bättre än västvärldens befolkning?
Jag inser att vi har haft det extremt lyxigt vad gäller städning under hösten, ingen av oss har ju lyft ett finger sedan vi lämnade Malmö i somras. Nu finns det att göra kan jag lova, det känns som att det är damm och smuts överallt och jag vet knappt vart jag ska börja.
Min familj är på väg hit! Det ska bli så kul att träffas, det var ju ett tag sedan nu. Familj innebär mamma, pappa, Ubbe, Kaisa och Biffen (ALEKS DU SAKNAS!). Förhoppningsvis får vi lite hjälp med att få ner saker från vinden, så att det inte känns så tomt. Men det viktigaste är så klart att få umgås, vi ska fika, fika och fika :-). Min familj är bra på att fika och prata. Det gillar jag, så mysigt.
Läste i tidningen att grönt te kunde vara livsfarligt, att det kunde ge upphov till leverskador och dyligt. Vad trött man blir på Sverige ibland. Snacka om att överanalysera allt tänkbart och ge dubbla budskap (i höstas var det ju så nyttigt speciellt för diabetiker). Te känns som att man har druckit länge, länge och de personer som normalt sett dricker det mår väl överlag bättre än västvärldens befolkning?
Korean talk och bim bim bap i Malmö
Gårdagens produktion ledde till en klänning. Jag är så stolt över mig själv. Visst den blev lite för liten, men den går (med lite jobb) att få på och jag har faktiskt gjort den allderles själv :-). Utan kunskap och utan mönster, det måste väl ändå räknas som lite kreativt?
Dagen har bjudit på jobb, koreanskt snack och faktiskt bim bim bap, tro det eller ej.
Idag har jag väl snackat mer än vad jag gjort nytta på jobbet, men jag har faktiskt jobbat som en liten iller hela veckan så det får vara okej. Det har varit en sådan dag då folk stannar till och vill snacka lite och då rinner lätt timmarna iväg.
I eftermiddag har jag besökt Hercules i Lund, snacka om nostalgi. Kände mig nästan som en student igen. Jag hade Magdalena som sällskap, som jag lärde känna i Seoul. Det var kul att träffas och snacka lite Korea, lite Lund och lite Malmö. Hon verkade att ha aklimatiserat sig till både Skåne och studentliv.
Jag klagade ju på 131:ans buss igår. Idag ska jag säga snälla saker, kanske inte om själva bussen i sig. Men den är trevlig att åka när man får fint sällskap och det fick jag idag. Jag provringde Elle när jag var på väg hemåt och då visade sig att hon också var på väg hemåt, då är det kul att åka buss. Så vi slog våra påsar ihop resten av kvällen, det resulterade i en riktigt skön tv-kväll tillsammans med koreansk bim bim bap, som jag lyckades sno ihop. Det blev faktiskt helt okej, eller till och med gott :-). Jag har fått tag i en hysterisk stark chilisås i en affär i Lund. Känner jag Aleks rätt så kommer han att älska den, dels för att den är STARK och dels för att den innehåller rikligt med VITLÖK. Elle och jag har hunnit kolla på både "På spåret" och "Lets dance". Jädrans vad gött med en gammal hederlig svensk tv-kväll. I like.
Dagen har bjudit på jobb, koreanskt snack och faktiskt bim bim bap, tro det eller ej.
Idag har jag väl snackat mer än vad jag gjort nytta på jobbet, men jag har faktiskt jobbat som en liten iller hela veckan så det får vara okej. Det har varit en sådan dag då folk stannar till och vill snacka lite och då rinner lätt timmarna iväg.
I eftermiddag har jag besökt Hercules i Lund, snacka om nostalgi. Kände mig nästan som en student igen. Jag hade Magdalena som sällskap, som jag lärde känna i Seoul. Det var kul att träffas och snacka lite Korea, lite Lund och lite Malmö. Hon verkade att ha aklimatiserat sig till både Skåne och studentliv.
Jag klagade ju på 131:ans buss igår. Idag ska jag säga snälla saker, kanske inte om själva bussen i sig. Men den är trevlig att åka när man får fint sällskap och det fick jag idag. Jag provringde Elle när jag var på väg hemåt och då visade sig att hon också var på väg hemåt, då är det kul att åka buss. Så vi slog våra påsar ihop resten av kvällen, det resulterade i en riktigt skön tv-kväll tillsammans med koreansk bim bim bap, som jag lyckades sno ihop. Det blev faktiskt helt okej, eller till och med gott :-). Jag har fått tag i en hysterisk stark chilisås i en affär i Lund. Känner jag Aleks rätt så kommer han att älska den, dels för att den är STARK och dels för att den innehåller rikligt med VITLÖK. Elle och jag har hunnit kolla på både "På spåret" och "Lets dance". Jädrans vad gött med en gammal hederlig svensk tv-kväll. I like.
fredag 25 januari 2008
Att åka 131:an och vara dyngsur
Att åka med 131:ans buss mellan Malmö och Lund är ju ett spännande kapitel som kryddar till vardagen lite. Första pendlingsdagen till jobbet började lite dåligt, nämligen med att bussen som jag hade tänkt åka med inte kom. Tågen i Seoul rullar ju med max 5 minuters mellanrum, så väntan på nästgående buss kändes extremt dryg i regnet. Eftersom bussen aldrig dök upp blev det naturligtvis alltmer folk som samlades på busshållsplatsen, så mycket folk att bussen (när den väl kom) fylldes direkt. Fyllda bussar innebär ju nu för tiden att busschaffören kör direkt mot Lund utan att stanna på hållplatserna utmed vägen. Stackars människorna (vid Värnhem, sista stoppet innan motorvägen) som hade tänkt åka med första... och andra bussen...eller kanske den tredje. Det kan lätt bli en timmes försening till jobbet. Surt. Kan det vara så svårt att sätta in fler bussar undrar man ju?
I höst har vi fått många mail angående mörkt väder och mycket regn. Det har talats om extremt få soltimmar. Nu förstår jag precis vad alla talar om, visst jag har upplevt många svenska höstar, men man hinner ju glömma mellan varje år. Det är galet mörkt här. Jag kan bara instämma, men det går ju faktiskt mot ljusare tider. Det enda man har lust att göra är ju att dricka te under en filt.
Igår besökte jag Bagatell på Möllan. Mina koreanska stövlar var fyllda av vatten av allt regn. Jag hatar regn och jag hatar att vara blöt om fötterna. I Korea regnade det ju knappt aldrig. Nu vet jag att de skorna definitivt inte är byggda för regn. Ska man bo i Sverige är det nog gummistövlar man ska bära. Som tur var kunde Bagatell-personalen förse oss med en stor fläkt, som vi kunde värma oss med och torka strumporna. Usch och fy.
Jag tog en falafel på vägen hem idag, 1:a sen jag kom tillbaka. Det var schyst. Ikväll ska det produceras. Symaskinen är trädd och står redo, det är bara att trycka på gasen.
Rapportering från Seoul. Aleks mår bra, men det verkar som att han börjar bli "längtig", han är väl helt enkelt redo för Sverige nu. Det tycker är bra, för nu vill jag ha hem "my man". Det verkar vara sena kvällar på jobbet och nudlar på kvällen som gäller :-). Imorgon fredag ska han tydligen tackas av på jobbet med party. Låter kul. Om jag inte missminner mig helt så borde det vara korean barbeque och soju som står på menyn :-).
I höst har vi fått många mail angående mörkt väder och mycket regn. Det har talats om extremt få soltimmar. Nu förstår jag precis vad alla talar om, visst jag har upplevt många svenska höstar, men man hinner ju glömma mellan varje år. Det är galet mörkt här. Jag kan bara instämma, men det går ju faktiskt mot ljusare tider. Det enda man har lust att göra är ju att dricka te under en filt.
Igår besökte jag Bagatell på Möllan. Mina koreanska stövlar var fyllda av vatten av allt regn. Jag hatar regn och jag hatar att vara blöt om fötterna. I Korea regnade det ju knappt aldrig. Nu vet jag att de skorna definitivt inte är byggda för regn. Ska man bo i Sverige är det nog gummistövlar man ska bära. Som tur var kunde Bagatell-personalen förse oss med en stor fläkt, som vi kunde värma oss med och torka strumporna. Usch och fy.
Jag tog en falafel på vägen hem idag, 1:a sen jag kom tillbaka. Det var schyst. Ikväll ska det produceras. Symaskinen är trädd och står redo, det är bara att trycka på gasen.
Rapportering från Seoul. Aleks mår bra, men det verkar som att han börjar bli "längtig", han är väl helt enkelt redo för Sverige nu. Det tycker är bra, för nu vill jag ha hem "my man". Det verkar vara sena kvällar på jobbet och nudlar på kvällen som gäller :-). Imorgon fredag ska han tydligen tackas av på jobbet med party. Låter kul. Om jag inte missminner mig helt så borde det vara korean barbeque och soju som står på menyn :-).
tisdag 22 januari 2008
Youngae på Espresso House
Idag har jag hållt mina första lektioner hemma i Sverige, så nu är jag igång på riktigt :-). Det känns roligt. Jag får väl erkänna att jag känner mig lite ringrostig, men om jag får tro mina kollegor så vänder det snabbt :-). Vi får hoppas det. Hur som helst så har det gått bra idag :-), många av eleverna var väldigt intresserade av Korea och hur jag har haft det.
Efter jobbet hade jag date med Youngae på Espresso House. Hon och hennes man flyttar tillbaka till Seoul på torsdag, på samma typ av korttidskontrakt som Aleks hade (eller fortfarande har). Det kändes ju klart lite skumt att träffas här, men hon verkade väldigt glad över att det fanns lite tid att träffas och jag också SÅ KLART.
Jag beställde te att dricka på fiket. Redan då började det :-). Youngae sa att hon tycker det är så lustigt att de inte gör iordning teet åt sina kunder. Det har jag inte tänkt på tidigare, men det skulle ju klart ALDRIG hända i Korea. Hon summerade det hela med "man får helt enkelt leva med att det är noll service i Sverige". Haha, det är nog sant. När vi kom upp på övervåningen och skulle sätta oss var det naturligtvis skräp på alla borden. Det har jag nog heller aldrig råkat ut för i Seoul att något bord på en restaurang eller fik inte var avtorkat. Jag skämdes nästan inför henne och fick snabbt torka av det med en servett. Är det personalen som är slö eller kunderna lite halväckliga som inte plockar undan efter sig? Hm.
Hon berättade att de haft sin längsta semester någonsin. Imy hennes man hade varit ledig i hela 6 veckor. I Korea har man väl bara 7-10 på ett år om jag vill minnas rätt, så det kan väl inte varit annat är schyst. De hade lyxat till det med en weekendresa med buss till Berlin. Detta var ett litet känsligt kapitel. Tydligen hade guiden bara pratat svenska, vilket naturligtvis innebar att de inte hade fattat ett skit. Vid ett stopp hade de fått instruktioner om att vara tillbaka vid en viss tid. Youngae och hennes man hade uppfattat tiden 1.50 pm. Tyvärr hade de uppfattat tiden fel, de skulle egentligen ha samlats 1.15. Men för att vara på den säkra sidan (tyckte de) hade de varit tillbaka redan vid halv. Men väl vid bussen möttes de av en ursinning man som läxade upp dem rejält om hur man håller tiden (15 min försenade). Stackarna, de som är så ordentliga. Hon berättade att de hade tyckt det varit så obehagligt och att hon ville be om ursäkt till alla svenskarna på bussen :-(. Ta det lugnt tyckte jag, värre saker har ju faktiskt hänt på planeten jorden.
Biffen, husse och matte var på besök igår. Jag hade lagt ut alla mina Seoul-tyger på golvet för beskådning. Biffen var inte sen med att upptäcka det. Jag mötte honom i hallen med mitt fina guldtyg i munnen. No-no Biffen! Men han är så fantastiskt söt, så man knappt har hjärta att inte gilla det :-).
Jag är nu galet trött trots att klockan inte är så farligt mycket. Om jag ska klara en timme till i vaket tillstånd så behövs mina ögon spännas upp med pinnar. Nu finns det bara en sak att göra och det är att gå och lägga sig, ställa väckarklockan på 6 och knega på imorgon :-).
Efter jobbet hade jag date med Youngae på Espresso House. Hon och hennes man flyttar tillbaka till Seoul på torsdag, på samma typ av korttidskontrakt som Aleks hade (eller fortfarande har). Det kändes ju klart lite skumt att träffas här, men hon verkade väldigt glad över att det fanns lite tid att träffas och jag också SÅ KLART.
Jag beställde te att dricka på fiket. Redan då började det :-). Youngae sa att hon tycker det är så lustigt att de inte gör iordning teet åt sina kunder. Det har jag inte tänkt på tidigare, men det skulle ju klart ALDRIG hända i Korea. Hon summerade det hela med "man får helt enkelt leva med att det är noll service i Sverige". Haha, det är nog sant. När vi kom upp på övervåningen och skulle sätta oss var det naturligtvis skräp på alla borden. Det har jag nog heller aldrig råkat ut för i Seoul att något bord på en restaurang eller fik inte var avtorkat. Jag skämdes nästan inför henne och fick snabbt torka av det med en servett. Är det personalen som är slö eller kunderna lite halväckliga som inte plockar undan efter sig? Hm.
Hon berättade att de haft sin längsta semester någonsin. Imy hennes man hade varit ledig i hela 6 veckor. I Korea har man väl bara 7-10 på ett år om jag vill minnas rätt, så det kan väl inte varit annat är schyst. De hade lyxat till det med en weekendresa med buss till Berlin. Detta var ett litet känsligt kapitel. Tydligen hade guiden bara pratat svenska, vilket naturligtvis innebar att de inte hade fattat ett skit. Vid ett stopp hade de fått instruktioner om att vara tillbaka vid en viss tid. Youngae och hennes man hade uppfattat tiden 1.50 pm. Tyvärr hade de uppfattat tiden fel, de skulle egentligen ha samlats 1.15. Men för att vara på den säkra sidan (tyckte de) hade de varit tillbaka redan vid halv. Men väl vid bussen möttes de av en ursinning man som läxade upp dem rejält om hur man håller tiden (15 min försenade). Stackarna, de som är så ordentliga. Hon berättade att de hade tyckt det varit så obehagligt och att hon ville be om ursäkt till alla svenskarna på bussen :-(. Ta det lugnt tyckte jag, värre saker har ju faktiskt hänt på planeten jorden.
Biffen, husse och matte var på besök igår. Jag hade lagt ut alla mina Seoul-tyger på golvet för beskådning. Biffen var inte sen med att upptäcka det. Jag mötte honom i hallen med mitt fina guldtyg i munnen. No-no Biffen! Men han är så fantastiskt söt, så man knappt har hjärta att inte gilla det :-).
Jag är nu galet trött trots att klockan inte är så farligt mycket. Om jag ska klara en timme till i vaket tillstånd så behövs mina ögon spännas upp med pinnar. Nu finns det bara en sak att göra och det är att gå och lägga sig, ställa väckarklockan på 6 och knega på imorgon :-).
lördag 19 januari 2008
En kurean i ett mörkt men roligt Malmö
Sent torsdag kväll landade jag alltså på Kastrup, glad och lite smått förvirrad. Resan hem har gått bra. Trots att jag ägnat ganska mycket tid och energi åt min packning fick jag problem på flygplatsen. De vägde min packning vid incheckningen, resväskan vägde då 20 kg, dvs inga problem. Puuh tänkte jag och glad gick jag mot säkerthetskontrollen, där blev jag stoppad av en koreansk dam som tyckte att mitt handbagage såg tungt ut och bad att få väga det. Hmm inte bra, det visade sig väga ganska mycket för mycket och hon bad mig att återvända till incheckningen. Väl där talar tjejen om för mig att jag ska betala övervikt på 10 kilo, vardera kilo 30 euro. Frasers våg verkar inte vara att lita på. Jag fick fullständig panik, det är ju för sjutton 3000 spänn. Bagaget är ju inte värt det. Så jag började snyfta fram att jag faktiskt bott i Seoul i ett halvår och att man inte kan klara sig med bara 28 kg -i hopp om att hon skulle tycka synd om mig. Det funkade, "ta ut din dator ur väskan och sen får du checka in de 10 kilorna för 30 euro". Oh yes! Vad glad man blir. Problemet var nu att jag hade datorn lös i handen och ingen väska till den. Det resulterade i att jag fick köpa en dyr väska vid "gaten". Strunt samma, det blev i alla fall hysteriskt mycket billigare än övervikten.
Jämte mig vid gaten satt 20 koreanska killar, alla såg exakt likadana ut. Svarta eller gråa kostymer, man måste ju vara snygg när man ska flyga. De verkade uppspelta över sin resa och en kille delade ut piller till alla som de skulle svälja ner. Man blir ju lite intresserad av vad det var. Jag tyckte de såg ut ungefär som koreanska popband brukar göra, kanske var de kändisar?
Väl inne i flyget visade det sig att jag skulle sitta jämte en italiensk kille ungefär i min ålder. Han var trevlig och flygrädd. Vi snackade en del med varandra och drack ett glas vin tillsammans för att lugna nerverna. Han hade varit i Korea tillsammans med sin koreanska flickvän, de bodde normalt sett i Milano tillsammans. Tjejen skulle stanna ett par veckor till hos sina föräldrar. De hade träffats när de var utbytesstudenter i Australien. Tänk var världen är annorlunda idag, folk reser, träffas och bor lite överallt.
Jag mellanlandade i Frankfurt, där slogs jag av hur sunkigt det såg ut. Helt fallfärdig byggnad på vissa ställen och incheckningstavlan var från ett annat århundrade, siffrorna var inte digitala utan snurrades fram. Det har Korea lämnat bakom sig för längesen :-).
Min lillebror mötte mig i Köpenhamn, jag blev så himla himla glad. Malmö station var verkligen öken, inga människor ute och de man såg såg konstiga ut, lika konstiga som jag gör :-). De har ju inga sneda ögon :-). Därefter tog vi oss hem till deras lägenhet. Vilket rån det är att åka taxi i Sverige, helt sjukt! Killen skulle ha 100 spänn efter en 3 minuter lång resa. Jag fattar ingenting. I Korea hade man ju max betalt 10 spänn.
Biffen mötte mig i dörren. En väldigt liten söt hund. I like! Det jag gillade mindre var att han trodde att jag var till för att leka med när jag skulle ligga och sova på golvet jämte hans hundkorg. Han hoppade i ansiktet och bet mig i näsan, varpå jag fick fullständig panik och fick ropa på hjälp. Detta trots att Biffen inte ännu är större än ett mjölkpaket. Detta resulterade i att Biffen fick bli inständ i sovrumemt.
Vid fyra på morgonen var mina ögon som pingisbollar och jag kunde verkligen inte sova mer, då var det ju lunchtid i Korea. Helt bäcksvart utanför och hällregn. Usch. Detta innebar att jag var tidigt på jobbet :-). Vad kostigt det kändes att låsa upp dörren till arbetsrummet. Det var kul att vara tillbaka och träffa alla igen, alla var jätteintresserade av hur jag haft det. Det resulterade i att jag jobbade lite och pratade destu mer, men det är väl precis så det ska vara.
På eftermiddagen fick jag hjälp med att ta mig med all packning till vår lägenhet. Det kändes bra. Men i början tycker man ju allting ser så konstigt ut. På kvällen blev jag bjuden på middag hos Elle och Fredrik, så himla kul att träffas. Jag var helt nostalgisk. Mitt i alltihop kom Ene förbi och överraskade, så kul. Vilka fina vänner man har. Efter några timmar gick mina ögon nästan i kors och jag hade i princip utvecklat dubbelseende, men det hindrade inte oss för ett kort besök på Volym på Möllan, där träffade vi Elle och Jens och lite annat folk. Jädras vad schyst Möllan är, det var såååå kul att se alla människor. Alla har så schyst stil. Här är det inga kostymer och dräkter inte!
I natt har jag sovit som en stock i en säng utan lakan, men jag hittade ett täcke i alla fall :-). Alltid något :-). Jag var inte så intresserad av att gå upp på vinden och leta, jag var mer intresserad av att bara sova :-).
Idag har hunnit med ett besök på Ica, kylskåpet gapade helt tomt. Vilken känsla att vandra runt bland alla matvaror och fatta vad det står på dem, fantastiskt! Och för att inte tala om känslan att kunna kommunicera med personalen :-). Efter att i princip inte ha lagat någon mat under ett halvårs tid ska det nu bli riktigt gött att laga mat igen! I morse åt jag ost och mörkt bröd, vad kul det är att hyvla ost. Varför är det inga andra i världen som fattat poängen med osthyvlar? Synd.
Bloggen får väl hållas öppen tills alla resenärer är hemma :-) så får jag lite tid att vänja mig av med att skriva :-).
Jämte mig vid gaten satt 20 koreanska killar, alla såg exakt likadana ut. Svarta eller gråa kostymer, man måste ju vara snygg när man ska flyga. De verkade uppspelta över sin resa och en kille delade ut piller till alla som de skulle svälja ner. Man blir ju lite intresserad av vad det var. Jag tyckte de såg ut ungefär som koreanska popband brukar göra, kanske var de kändisar?
Väl inne i flyget visade det sig att jag skulle sitta jämte en italiensk kille ungefär i min ålder. Han var trevlig och flygrädd. Vi snackade en del med varandra och drack ett glas vin tillsammans för att lugna nerverna. Han hade varit i Korea tillsammans med sin koreanska flickvän, de bodde normalt sett i Milano tillsammans. Tjejen skulle stanna ett par veckor till hos sina föräldrar. De hade träffats när de var utbytesstudenter i Australien. Tänk var världen är annorlunda idag, folk reser, träffas och bor lite överallt.
Jag mellanlandade i Frankfurt, där slogs jag av hur sunkigt det såg ut. Helt fallfärdig byggnad på vissa ställen och incheckningstavlan var från ett annat århundrade, siffrorna var inte digitala utan snurrades fram. Det har Korea lämnat bakom sig för längesen :-).
Min lillebror mötte mig i Köpenhamn, jag blev så himla himla glad. Malmö station var verkligen öken, inga människor ute och de man såg såg konstiga ut, lika konstiga som jag gör :-). De har ju inga sneda ögon :-). Därefter tog vi oss hem till deras lägenhet. Vilket rån det är att åka taxi i Sverige, helt sjukt! Killen skulle ha 100 spänn efter en 3 minuter lång resa. Jag fattar ingenting. I Korea hade man ju max betalt 10 spänn.
Biffen mötte mig i dörren. En väldigt liten söt hund. I like! Det jag gillade mindre var att han trodde att jag var till för att leka med när jag skulle ligga och sova på golvet jämte hans hundkorg. Han hoppade i ansiktet och bet mig i näsan, varpå jag fick fullständig panik och fick ropa på hjälp. Detta trots att Biffen inte ännu är större än ett mjölkpaket. Detta resulterade i att Biffen fick bli inständ i sovrumemt.
Vid fyra på morgonen var mina ögon som pingisbollar och jag kunde verkligen inte sova mer, då var det ju lunchtid i Korea. Helt bäcksvart utanför och hällregn. Usch. Detta innebar att jag var tidigt på jobbet :-). Vad kostigt det kändes att låsa upp dörren till arbetsrummet. Det var kul att vara tillbaka och träffa alla igen, alla var jätteintresserade av hur jag haft det. Det resulterade i att jag jobbade lite och pratade destu mer, men det är väl precis så det ska vara.
På eftermiddagen fick jag hjälp med att ta mig med all packning till vår lägenhet. Det kändes bra. Men i början tycker man ju allting ser så konstigt ut. På kvällen blev jag bjuden på middag hos Elle och Fredrik, så himla kul att träffas. Jag var helt nostalgisk. Mitt i alltihop kom Ene förbi och överraskade, så kul. Vilka fina vänner man har. Efter några timmar gick mina ögon nästan i kors och jag hade i princip utvecklat dubbelseende, men det hindrade inte oss för ett kort besök på Volym på Möllan, där träffade vi Elle och Jens och lite annat folk. Jädras vad schyst Möllan är, det var såååå kul att se alla människor. Alla har så schyst stil. Här är det inga kostymer och dräkter inte!
I natt har jag sovit som en stock i en säng utan lakan, men jag hittade ett täcke i alla fall :-). Alltid något :-). Jag var inte så intresserad av att gå upp på vinden och leta, jag var mer intresserad av att bara sova :-).
Idag har hunnit med ett besök på Ica, kylskåpet gapade helt tomt. Vilken känsla att vandra runt bland alla matvaror och fatta vad det står på dem, fantastiskt! Och för att inte tala om känslan att kunna kommunicera med personalen :-). Efter att i princip inte ha lagat någon mat under ett halvårs tid ska det nu bli riktigt gött att laga mat igen! I morse åt jag ost och mörkt bröd, vad kul det är att hyvla ost. Varför är det inga andra i världen som fattat poängen med osthyvlar? Synd.
Bloggen får väl hållas öppen tills alla resenärer är hemma :-) så får jag lite tid att vänja mig av med att skriva :-).
onsdag 16 januari 2008
Sweden -here I come
Nu är det färdigätit på favoritrestaurangen i Insa dingel i dong, väskorna är stängda och de sista korten är tagna. Nu återstår bara en sak och det är att säga hej då till Seoul och livet här. Det är nästan så att det kommer en liten tår. Det har varit ett kul och spännande halvår, verkligen! Hur ska jag klara mig utan my man i hela två veckor? Kommer att sakna dig massor, vi har ju suttit ihop här under många månader nu, tur att han inte dröjer så länge.
Imorgon torsdag 21.25 står jag på dansk mark och låt säga 20 minuter senare på svensk. Ska bli jäkligt gött!
Imorgon torsdag 21.25 står jag på dansk mark och låt säga 20 minuter senare på svensk. Ska bli jäkligt gött!
Besök hos en liten familj
I eftermiddags var jag uppe hos den nyanlända familjen som jag berättade om innan. Det var jättemysigt, jag tyckte mycket om dem. Det var så hemtrevligt, på riktigt på nått sätt och därmed avslappnat. Barnen lekte på golvet, en liten kille på 6 månader och till på 6 år, så söta och jag och mamman fikade. Jag försökte tipsa om lite saker att göra här. Hoppas de får det bra här i Seoul!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
