Chosak och storhandling

Nu har Koreas största helg (under hela året) startat, det känns lite som jul nästan. Vi fick present av hotellet, två flaskor palmolja. Jag kan inte fatta hur vi ska kunna göra oss av med all olja innan vi ska åka hem, den kommer att räcka i flera år :-), men den ser fin ut. Hoppas inte alltför mycket regnskog har kapats för produktionen av alla dessa flaskor som de delat ut till sina gäster. På bilden kan ni se en liten flicka som ska fira Chosak med sin familj, jag fotade henne på tunnelbanan. Nu inser jag ju klart att det jag uppfattade som ett sagotema på lekiset var ett försök att fira Chosak. Jag har uppfattat det som att de firar årets skörd eller fruktsamheten, men som sagt jag kan ha helt fel.

Det har kommit en ny svensk familj hit till hotellet, igår kväll var vi ute och käkade med dem. De var trevliga, de har sin son med sig som ska läsa på gymnasiet här. De hade hört att restaurangerna skulle vara stängda under långhelgen så de sa att de skulle åka och köpa in mat. Vi har ju inte lagat så mycket mat hemma än så länge, men idag bestämde oss för att ta tunnelbanan till ett stort varuhus och försöka handla mat. Vi begav oss alltså till Lotte Mart, väl där var det helt hysteriskt. Koreanerna skrek och ville sälja olika varor. Det är inte så lätt att handla för man vet ju inte riktigt vad som är i paketen, men vi hittade allting som vi villa ha förutom havregryn. Vi spenderade nog en halvtimma på att leta efter havregryn, jag frågade 2 personer men det verkar inte finnas. Jag hittade bakpulver som jag har tjatat om i en månad nu. Jag köpte mjöl för längesen och var jätteglad för jag tänkte att jag skulle baka scones, fram tills att jag kom på att det behövs bakpulver men nu har jag det och kan baka scones till frukost imorgon. Vi hittade hård ost som vi köpte, mums ska bli gott. Fiskavdelningen var lite speciell eftersom det mesta var levande, jag vet i sjutton hur man skulle få med sig en levande krabba hem...men det går kanske. Aleks och jag var lite försiktiga och köpte två laxbitar :-). Efter att ha handlat klart fick vi åka taxi hem, vi insåg att det skulle blivit alltför tufft att gå med allt till tunnelbanan. När vi kom hem lagade vi köttfärssås och makaroner, det var sååå gott :-).

Ikväll har vi biljetter till en musikfestival som hålls i World Cup Park. Det väntas bli mycket folk, så jag hoppas vi kommer in. Tydligen ska man i kön byta in sin biljett mot en annan, men vi känner ju inte för att stå i kö i flera timmar. Det hade varit nice att kolla in alla asiatiska artister som ska uppträda. Det är artister från 9 asiatiska länder som uppträder.

På tal om mycket folk så väntas 4 miljoner bilar åka ut ur Seoul under långhelgen, det är rätt många, eller hur?

Hur får man folk att äta friterad kyckling?

Jo, genom att ha två lättklädda tjejer dansande utanför! Igår eftermiddag efter jobbet stack Anna och jag ner en sväng till stan för att kolla in om det hänt något nytt på klädfronten i Seoul. Vi råkade bara glida förbi utanför ett av de sunkiga kycklingställerna här i Seoul -"Two fried chicken", då vi fick se dessa två dansande brudar. Hade varit intressant och veta om de ökade försäljningen :-). Alla typer av västerländsk skräpmat finns att köpa här, även på prylfronten är det väldigt västerlänskt, men det är väl någonstans där det stannar -mentaliteten är väldigt annorlunda. Jag vet inte riktigt hur populärt det är att äta den typen av mat, men det är ju alltid folk inne på ställerna (det är det i och för sig överallt). Den typen av mat skiljer ju sig stort från koreansk mat som är totalt fett -och saltbefriad, dvs nyttig! Man får väl vänta 10 år och se om de börjar få samma problem med övervikt och hjärtproblem som vi har i västvärlden, vore ju synd!

Vad gäller klädfronten så har höstkläderna börjat smyga sig in i hyllorna, trots fortfarande hög utomhustemperatur. Det är alltid väldigt underhållande att strosa runt och kolla. Det finns så mycket, precis överallt för alla smaker. Av någon anledning så hamnar man alltid på en för en själv "ny gata" varje gång man kommer ner till shoppingdistrikten och tänker varför har jag inte sett och gått här tidigare. De har ofta en konstig regel i butikerna här att man inte får prova, så man får köpa kläder utan att ha provat dem och hoppas på det bästa :-). Örhängen kostar oftast bara 7 kronor om man köper av de som säljer på gatan, jag som älskar örhängen får verkligen anstränga mig för att inte stanna och kolla när man passerar dessa stånd. Igår hade jag bara ett par nya med mig hem :-), förrutom två "scarfsar" och ett par stövlar då....haha.

I Korea är det populärt att man som kille och tjej har matchande underkläder, det ser rätt fånigt ut alltså. Jag var bara tvungen att fota in i en underklädesbutik igår för att föreviga detta.

Som alltid så tär shopping hårt på krafterna så Anna och jag var tvungna att runda av med en kaffe innan vi påbörjade promenaden hemåt.

Igår kväll fick vi äntligen flytta in i den nya lägenheten. Aleks satt i telefonkonferens med Lund mellan 18-19 igår kväll, under den timmen lyckades jag packa ner hela lägenheten. Jag jobbade på rätt bra kan jag lova. Kvart över sju kom hotelpersonal upp för att hjälpa oss att lasta allt på en vagn och sen bar det av mot 6:e våningen där vi bor nu. Denna lägenheten är större än den andra och bättre planerad, lite mindre sovrum och badrum och istället större vardagsrum. Vi har en gigantisk balkong som vi av någon anledning inte får gå ut på, den är låst. Jag ska nog åka ner och snacka lite med hotelpersonalen idag och se om vi verkligen inte kan få nycklarna ut. Hade varit nice! Jag blev lite skräckslagen när jag packade över hur mycket saker vi har lyckats samla på oss under dessa två månader. Vi fyllde två vagnar, så mycket rymms ju inte i våra resväskor och det är ju fortfarande bara 20 kg var som gäller när vi ska flyga hem. Vi får trösta oss med att mycket av sakerna igår var mat och sånt som kommer användas upp. Nu känner jag mig avsevärt lugnare!

Äta ute och att befinna sig i en sagovärld

Igår eftermiddag träffade jag Anna, det var jätteskoj för vi hade inte setts på länge, hela två veckor så vi hade massor att prata om. Vi stack till ett jättemysigt musikcafe som ligger precis där vi bor. Vi började med att beställa in var sin te, men övergick sedan till vin. Vid sextiden tog vi tunnelbanan till Ericssons kontor och mötte upp killarna. Det var kul att se vart Aleks jobbar och kul att träffa hans kollegor. Igår hade de besök från Lund, så tanken var att alla skulle ut och äta tillsammans. En av tjejerna på hans jobb hade bokat bord på en koreansk restaurang i närheten så vi var väl 10 personer ungefär som käkade tillsammans på kvällen. Koreanerna började med att beställa in Soju (koreansk sprit) så det var ju bara att hänga på och smaka. De dricker det i små snapsglas, men det är bara 20%-igt så det är inte lika blodigt som svensk snaps. Man får alltid in kimchi och soppa innan maten, soppan vi fick igår var så stark så att mina ögon höll på att trilla ut, men Aleks är ju lite bättre på att äta stark mat än mig så för honom gick det bra :-). Som jag berättat tidigare så får man in massa olika rätter här sen äter alla från allt, det innebär att det blir hur många tallrikar som helst på bordet när koreaner äter. Lite galet. Igår fick vi "koreansk pizza" ser ut som plättor fast med inbakade grönsaker och bläckfisk dessutom grillat kött, rökt anka och några slags potatisbullar. Maten var väldigt god och vi hade jättetrevligt. Koreanerna på Aleks jobb är duktiga på engelska, så det är ju kul att snacka med dem. En del av dem har ju varit i Sverige och jobbat och även det gör det hela lite lättare. Efter att vi ätit fick vi in ris som låg och simmade i vatten i en gryta, vilket var totalt smaklöst. Detta kallar de för dessert, gud vad vi skrattade. Dessert brukar ju förknippas med något sött och gott. Rissoppan är varken eller, det ser ut som de hällt på vatten på det sista kvarbrända riset i botten på kastrullen efter att ha kokat ris. Man förstår ju att koreaner är smala om de kallar det där för dessert :-).

Efter maten stack vi till en bar och tog var sin öl. Vi fick in ett stort rör med öl som vi hade på bordet, ett rör rymde 5 liter öl, sen tappade man upp öl från röret. Roligt!

Steve som killen på bilden heter var i Sverige och jobbade för 2 veckor sedan. Han bodde på hotel i Malmö och åkte pendeln mellan Malmö och Lund för att komma till Ericsson. Det är rätt underhållande att höra dem berätta om Sverige och hur de upplever livet där. Hur som helst en morgon så fick han inte åka med bussen, jag antar att det beror på regeln som de infört om att det inte få stå fler än 10 personer. Den reglen är väl rätt svår för en korean att förstå med tanke på hur många de är här. Här får ju alla åka med så länge som det går att få igen dörrarna. Eftersom han inte fick åka med bussen så bestämde han sig för att åka taxi till jobbet, han är ju trevlig och vänlig så han frågade de andra på busshållsplatsen om de ville åka med "it´s for free, my work is paying" så folk hade ju hoppat in, då helt plötsligt säger taxichaffören att det blir 100 kronor mer eftersom de är fler som åker. Han tyckte det var hur konstigt som helst, ett taxipris är väl ett taxipris oavsett hur många som åker. Men det är ju samma sak om man delar en pizza hemma i Sverige, då ska de ju ha 50 kr extra för att de delar den. Sverige är hur konstigt som helst :-). Han tyckte att Malmö var trevligt men dött och folktomt... haha.

Idag när jag kom till jobbet var det sagotema på lekiset, så alla barn och all personal var utklädda, de hade jättefina dräkter på sig. De såg ut som små prinsessor och prinsar allihop, hur söta som helst. Jag fotade dem så klart! Det var väldigt trevlig stämning där idag, alla var glada -precis som det ska vara.

Stängt

Idag när jag kom till jobbet (lekis nr 2) så var det helt igenbommat med galler runt hela stället och nedsläckt. Lekiset ligger på 3:e vån i ett höghus så man åker hissen upp och hoppar ut rakt in i lekiset, problemet idag var alltså att det var galler för. När jag åkte upp var hissen full med folk, som skulle av längre upp. När hissen stannade på min vån gjorde jag alltså några tappra försök att skrika in genom gallret (tänkte kanske att de inte öppnat ännu), men det kunde jag ju inte göra någon längre stund för de andra ville ju åka vidare med hissen, så jag fick åka hela vägen upp för att sen åka tillbaka till 3:an och fortsätta skrika genom gallret. Ingen där. Skit konstigt. Så jag åker ner till bottenplan igen, där står rektorn. Vi får syn på varandra och jag frågar varför det är stängt. Hon kan ju inte prata engelska så vi står där ett tag och tittar på varandra, innan hon kommer på den briljanta idén att ringa någon som pratar engelska. Jag får prata med någon som säger att det är stängt pga reparation. Jag frågar om det är öppet igen nästa tisdag dvs 23 sep. Yes, säger personen det är öppet för att i nästkommande mening säga att det öppnar igen den 15 oktober. Detta behöver tydligen följas upp. Jag måste få tag i någon som snackar bättre engelska, så att jag inte åker dit i onödan igen. Om jag ska vara ärlig blir jag riktigt irriterad, så himla nonchalant. Jag skulle ju bli uppsagd direkt om jag inte dök upp utan att berätta det, men själva tror de att de kan göra hur som helst. Hur svårt hade det varit att ringa eller skicka ett sms, de vet ju att jag åker långt. Nu har jag alltså åkt tunnelbana i 2 timmar och gått i ösregn i en halvtimme helt i onödan.
Förresten nu kom jag på att det är stängt nästa tisdag i a f. Nästa vecka är det Koreas största helg. Måndag, tisdag och onsdag är helgdagar så alla är lediga. Det är den största längsta ledigheten under hela året för koreaner -5dagar i en följd. Det är tydligen en hemvändarhelg, dvs man åker hem och besöker staden där man kommer ifrån. Seoul brukar tydligen tömmas på folk under de dagarna, jag har hört att stan ska upplevas som folktom, det tror jag först när jag ser det men om det nu är så så ser vi fram emot det-ska bli skönt.

Koreaner har tydligen bara 12 sjuk -och semesterdagar att ta ut under ett år. Då kan man ju inte ta ut mer än en veckas semester under sommaren, man måste ju spara ett par dagar om man skulle råka bli sjuk under resten av året. Det är inte konstigt att alla sover som i koma på tunnelbanan, de är väl hur trötta som helst eftersom de aldrig får vara lediga.

Nu efter lunch ska Anna och jag träffas, det ska bli kul. Det var ett par veckor sen sist. Det är tydligen lite folk från Sverige på besök på Ericsson idag så vi kanske ska ut och käka ikväll allihop.

Igår fick jag äntligen kontakt med SWEA (svenskföreningen här i Seoul). De träffas tydligen och dricker kaffe varje måndag kl 10. Då jobbar jag ju, så det går ju inte men de har lite andra aktiviteter på gång som jag/vi kan vara med på bland annat en kräftskiva som låter kul.

Paris An Seoul

Så heter den närmsta frissan där vi bor, jag tog en tur dit i eftermiddag för jag har känt mig riktigt ful i håret i några veckor. Jag vet inte om det blev så jättemycket bättre, men det är lite mindre slitet i alla fall. Jag har varit där en gång innan och då klippte en tjej mig som var hyfsad på engelska, så det blev ju ungefär som man ville ha det. Vi badar ju i poolen på hotellet nästan varje kväll och jag antar att det är det fräna klorvattnet som förvandlar håret till svinto på kort tid.

Idag när jag kom dit hade hon som klippte mig sist slutat och nu hade det börjat en koreansk kille istället som tyvärr inte kunde någon engelska. Intressant tänkte jag när jag slog mig ner i klippstolen, det här kan bli -och gå hur som helst. Håret växer i alla fall ut. Jag började försöka visa med händerna att de skulle klippa håret i etapper (det fattade hon inte sist och det är det som stört mig). Han fattade nog lite grann i alla fall för han har försökt göra lite olika längd på håret. När killen drog i gång visade det sig att han klippte i ett rasande tempo, nästan så man blev helt yr. Man hann liksom inte se hur det blev alls. Sen helt plötsligt håller han upp spegeln för att visa hur det ser ut bakifrån, problemet är bara att han håller så att man inte såg någonting. Gud tänkte jag, är killen frisör överhuvudtaget??? Hur som helst efter en timme var jag klar, de älskar att föna håret här så de ägnade nog 20 min åt bara det och då var det naturligtvis två stycken som fönade samtidigt. Man märker vem som har högst rang för den med lägst blir bortknuffad med jämna mellanrum när de andre tycker att han/hon gör ett dåligt jobb :-)

Det verkar inte som att vi kan flytta in i den andra lägenheten förrän på onsdag eller torsdag, de måste städa den först i några dagar. Man undrar hur smutsigt det kan bli, med tanke på att de städar lägenheterna varje dag????

Konsten att låtsas "som att det regnar" när det blåser tyfon

Idag har jag jobbat som vanligt. När jag kom in genom dörren så hälsade alla som vanligt och såg glada ut. Ingen frågar hur det är med mig, eller vad som hände förra veckan. Med tanke på vilken uppståndelse det var när jag blev sjuk och att jag var tvungen att vara borta två dagar, så kunde det ju varit på sin plats att någon säger något, men de låtsas som ingenting. Jag frågade "korean-kanadensaren" vad rektorn hade sagt och då säger hon att rektorn är arg på mig. Ok tänker jag, trevligt (man kan ju verkligen rå för att man blir sjuk). När jag senare går ut till receptionen sitter rektorn där, hon ställer sig upp och bugar och säger thank you. Jag fattar ingenenting, jag upplever inte alls henne som arg på mig. Konstigt, konstigt.
I princip alla barn var förkylda idag. De bara låg på lekmattan, helt orkeslösa och det hängde snor från de flestas näsor. 6-åringarna har börjat göra framsteg, det är så himla kul och se dem bli bättre. De kan nu all mat som vi gått igenom, de kan säga vad de tycker om, de kan be någon att skicka det de vill ha och avsluta genom att säga tack. Helt fantastiskt, en liten mini-konversation! Varje gång jag ber dem att rita något så inser jag hur pytte-små de är, de ritar så dåligt, det är alltid helt omöjligt att se vad det är de målar men ändå får man ju klart säga att det är fint.

Nu när jag kom hem satte jag mig och bläddrade i dagstidningen, det var ett reportage som jag fastnade i och började läsa, mest för att det är så sjukt. I Syd korea genomförs tydligen flest plastik operationer i hela asien. Det stod att 60% av alla 20-åriga koreanska tjejer har opererat sig. Den vanligaste operationen är tydligen att försöka förstora upp ögonen så att de ser mer västerländska ut, helt galet. De syd koreanska läkarna har tydligen börjat få gott rykte i de här sammanhangen så folk vallfädar till koreanska läkare för att fixa till sig och bli lite snyggare. Så det kommer väl att finnas rätt mycket jobb framöver när alla 1,3 miljarder kineser vill fixa till sig.

Igår varnade de på nyheterna att det skulle komma in en kraftig tyfon över Korea. Som tur väl var kom den aldrig in över Seoul så vi slapp se flygande bilar, men i södra Korea har den orsakat mycket problem och skador. Många byggnader har blåst sönder och skepp har sjunkit men det värsta av allt är ju klart när människor skadas och förolyckas. Vad jag kan få ut av tidningen idag så dog eller saknas 14 personer från södra delarna av landet, sen verkar det som en hel del människor har skadats. Tråkigt.

Nu ska jag ut i det fina vädret tänkte jag. Himlen är helt blå och solen skiner. Även om det är lite svalare nu så är det fortfarande shorts och t-shirt väder! Eller då; klänning om man är koreansk flicka.

Fika i tehus och flytta ner

Nu i helgen har jag äntligen börjat må bättre och kunnat ta mina första steg utanför hotellets väggar, vilket har varit väldigt skönt.

Igår kväll träffade vi några av Aleks kollegor en stund på kvällen. Vi gick och käkade indisk mat tillsammans, det var väldigt trevligt. Efter att ha pratat och umgåtts en hel kväll var jag jättetrött så vi gick hem igen för att vila. De andra fortsatte för att dricka ett par öl.

Idag har vi gått en liten sväng och tittat i alla små konstgallerior som finns här där vi bor. Det finns så många mysiga ställen överallt. Vi hittade ett jättefint skåp som vi är lite intresserade av, men i sådana fall får vi ju skeppa hem det med båt. Hm, vi får kolla upp om det finns möjlighet att göra det. Vi tog en sväng in till ett av tehusen och drack grönt te och käkade koreanska små bakverk. Vi fick chockladtryffel doppad i grönt te (som var grymt god), någon frigolitlikanande kaka som var ganska smaklös. Jag vet inte riktigt om man kan säga att något som är smaklöst är gott eller äckligt???!!!

Imorgon åker en av Aleks kollegor tillbaka hem till Sverige, så vi ska ta över hans lägenhet eftersom den är större än vår nuvarande dessutom har man något bättre utsikt. Den lägenheten ligger på 6:e vån, så det innebär att vi får flytta ner 5 vån.
Killen som har hand om lägenhetshanteringen är trevlig, nu när jag var sjuk så ringde han till Aleks telefon och berättade att han hade bett för mig, så frågade han Aleks om inte han hade bett, du är väl kristen??? Då svarar Aleks honom, "well I don't practice" där kom han undan. Ibland har vi vissa kommunikationsproblem även med honom, men jag hoppas att han har fattat att vi vill ha denna lägenheten, i sådana fall blir det väl en flytt imorgon kväll. Nu sitter vi nästan och tänker på hur jobbigt det ska bli att packa ner allt igen, men det går väl rätt fort.

Om två veckor åker Anna och Mattias hem till Sverige, det blir tomt eftersom vi umgåtts mycket. På lördag åker Anders på semester en månad som vi också umgåtts mycket med så sammansättningen av människor ändras hela tiden.

Igår fick jag veta att mamma och pappa bokat biljetter hit i början på oktober, ska bli så himla kul att få besök av dem! Och det är inte långt kvar!