Höst och paket till Aleks

Dagen har bjudit på en enormt vacker höstpromenad i Changdeokgung Palace. Hösten har börjat här i Seoul. I stan märker man inte riktigt av det, men när vi kom in i tempelgården möttes vi av träd som börjar att skifta färg. Vi har haft strålande solsken, så Korea har visat sig från sin allra bästa sida. Jag var flitig med kameran och grämde mig lite för att jag inte fick med mig finkameran ut, men jag visste ju inte att det skulle vara så vackert ute. Det är verkligen fantastiskt att få komma ut i naturen som avbrott mot stadslivet, som balsam för själen :-).
När Aleks och jag var där i augusti betalade vi 3000 won i inträde, vilket motsvarar 27 svenska kronor. Jag minns att jag skrev ett argt inlägg om att vi inte fick promenera själva i parken utan var tvungna att följa en guide. Idag när vi kom dit stod det att det kostade 15 000 won i inträde, pga att man på just torsdagar får promenera själv utan guide. Jäkligt konstig prissättning att det är så mycket dyrare utan guide, det brukar ju vara tvärtom att guidning kostar. Prissättningen i landet är helt huller om buller.

Igår kväll fick Aleks ta emot sitt första paket. Det kom väldigt lägligt, eftersom han hade fått jobba över i flera timmar...då kan man ju behöva en riktig överraskning när man kommer hem. Han blev naturligtvis jätteglad. Storasyster hade skickat massor av god svensk choklad och annat godis, och vet ni vad, jag fick en Damernas :-) I like! Man tackar, man tackar!

Ikväll har vi käkat pizza och delat på en flaska rödtjut hemma i lägenheten. Aleks har drabbats av lite halsont och måste kurera sig. Jag har försökt undersöka halsen, men har hittills inte funnit några streptokocker i alla fall, skönt!

Långa naglar och flitiga barn

Nya observationer på tunnelbanan. Det är naturligtvis inte första gången jag gör denna observation, men jag blev påmind idag eftersom jag hamnade jämte en kille med sådana...det jag vill ta upp är fenomenet långa naglar på killar. Här verkar det vara populärt att ha långa naglar, vilket jag faktiskt tycker är riktigt oattraktivt. Jag har hört ryktas om att de sparar ut sina naglar till tentor, kanske betyder det tur? Eller finns det många gitarrspelande killar i landet? Vad vet jag?

Barnen på lekis har varit duktiga idag. Jag hade med mig små fina klistermärken dit som jag köpte för ett tag sedan och tanken var att de skulle få dem om de jobbade på bra. En liten kille som heter Chung-Jun har varit väldigt duktig senaste tiden, han observerar mig sen säger han efter mig nästan perfekt. Vi startade med att repetera maträtter idag och Chung-Jun var på bettet direkt så han fick ett märke. Alla andra barnen blev ju naturligtvis avundsjuka på honom så helt plötsligt blev alla intresserade av att skrika ut maträtter. Tillslut hade hade alla förtjänat ett klistermärke :-). Härligt när det fungerar som man tänkt. Det verkar som de börjar förlåta mig för Taiwan och sjukdagarna, förra veckan fick jag en chokladbit och idag en apelsinjuice. De första dagarna jag jobbade blev jag alltid bjuden på någonting, sen efter ett tag slutade det med det, men som sagt...nu är det igång igen. Nice.

I eftermiddag har vi tagit det ganska lugnt. Mamma och pappa behöver ju även få chansen att vila lite under semestern också, hittills har det varit högt tempo. Mamma och jag orkade ju så klart (ändå) med en liten shoppingrunda här i området där vi bor. Det är riktigt schysta kläder i butikerna nu. Höstkläderna är nog snäppet snyggare än sommarkläderna här. Nu ser man folk på stan som har schyst stil. Det är mycket lager på lager och pösigt som gäller.

Korean War Museum och på tunnelbaneturne

Idag har jag varit helledig, tack vare immigrationsmyndighetens beslut att stänga lekis nr 2. Det kom ju väldigt lägligt i tid, lagom till att familjen är på besök.

Vi har besökt världens största krigsmuseum; Korean War Museum. Det var väldigt mäktigt, både invändigt och utvändigt. Det var nog tillsammans med "Metropolitan Museum of Art" i New York det största museum jag besökt. På insidan fanns alla Koreas krig beskrivna från 300-talet fram tills nu. Vi riktade mest in oss på utställningarna om Korea kriget 1950-1953.

Från 1910 och framåt var Korea ockuperat av Japan, vilket inte är första gången i historien. Korea var naturligtvis riktigt trötta på situationen och ville bli självständiga, än idag råder det inget gott förhållande mellan Japan och Korea. När Japan i slutet av andra världskriget blev bombat blev de så försvagade att de tvingades släppa Korea. Det som hände då var att Kina och Sovjet gick in i Korea norrifrån (jag antar att alla såg sin chans att komma över nytt landområde). Usa var ju inte intressade av fler kommunistländer, så de gick in söderifrån. Korea fick i och med detta två läger, ett i söder och ett i norr. 1950 såg Nord Korea sin chans att ta över Syd Korea och tog sig in i de södra delarna. Det var alltså så Korea kriget startade. Under de följande 3 åren vandrade gränsen mellan syd och nord fram och tillbaka under kriget. Vid ett tillfälle tog sig Nord Koreas arme nästan ända ner till Busan (södra delarna av Syd Korea). 1953 fick man till stånd en vapenvila mellan Nord Korea och Syd Korea och en gräns drogs mellan de två staterna på den 38:e breddgraden. Denna vapenvila råder alltså fortfarande, de har än idag inte skrivit något fredsavtal.

Förra veckan möttes Syd Koreas presedent och diktatorn i norr. Framtiden här i landet verkar kunna bli riktigt intressant. För första gången sen vapenvilan har de diskuterat att öppna en tågförbindelse och även flyg mellan länderna. Det vore ju fantastiskt om landet kunde enas igen.

Det var ungefär 1 miljon skolbarn på museet. Alla ville ju naturligtvis säga hej till oss nordbor. De första tjugo ungarna som sa "hello, where are you from?" var ju charmiga och söta, men som sagt, efter 1 miljon barns "hello" visste jag knappt vad jag skulle ta mig till. Sjukt iriterande. Jag hade lust att räcka ut tungan åt dem och fantiserade om vad jag skulle säga att jag kom ifrån...istället för Sverige :-)

Ikväll har vi ätit koreansk barbeque. Vi var nog alla ganska trötta ikväll, så alla ville gå hem efter att vi ätit upp. Mamma och pappa hade oturen att hamna på den rökiga sidan av bordet, där man kan bli grillad. Även om både Aleks och jag ser rätt rökta ut på bilden, så var det alltså värre på andra sidan bordet.

Aleks har ägnat dagen åt att åka tunnelbana i 3 timmar, långt mellan möterna. På tal om tunnelbanan så har jag varit ute på fullkomlig turne idag, jag har läst fel på kartan och därmed åkt fel. Perrongnummer har blivit förväxlade med linjens nummer. Allt har hänt kan man säga, men vi tog oss hem tillslut. Imponerande.

Handkräm med jordgubbsdoft

Jag avverkade mina lekistimmar på förmiddagen, sen snabbade jag mig hem för att träffa mamma och pappa. Vi käkade risrullar till lunch sen tog vi oss till City Hall, jag har varit där flera gånger men aldrig gått in. Idag festade vi till det och gick in, det visade sig vara ett bra drag. Jag har kanske äntligen hittat en koreansk kurs som jag kan gå och som dessutom är gratis. I deras broschyr gör de även reklam för andra kurser såsom keramik och det verkar som att jag slipper bli klassad som handikappad. Positivt och bra.

Vi träffade en intressant snubbe vid City Hall, han kom fram och berättade att han inte visste var han var. Vi frågade vart han var på väg, då svarar han till ett shoppingområde, vilket då undrar man ju?. Affärer finns ju överallt, då svarar människan att han hade varit där för några kvällar sen och att det hade varit mörkt och svårt att se. Hm... sen säger han att det fanns ett Starbucks i närheten, varpå jag svarar hm... det finns säkert 100 Starbucks i Seoul. Sen sa vi "Have a nice day". Lustigt lustigt, hoppas han hittade dit han skulle.

Efter city hall begav vi oss in i shoppingkaoset vid Myeongdong. Mamma shoppade loss en hel del och pappa kom över ett par slipsar. Mamma verkar ha accepterat naglackshysterin som råder här, hon festade till det med att köpa ett. Vi tvingade med pappa in i sminkbutiken, varpå en koreansk kille i rosa slips ville smörja in pappa i jordgrubbshandkräm. Pappa totalvägrade så klart, men pekade på oss andra två "de vill gärna prova", självklart :-)

Ikväll har vi lagat "svensk mat", lax och kokt potatis. Otroligt gott, mums!

Att sitta i Korea

I Korea fodras inga stolar när folk behöver sätta sig ner för att vila, gammal som ung sitter de i denna sköna ställning (jag syftar alltså på killen i gult :-)). Om man tvingas uppsöka toaletten på de mest omoderna tunnelbanestationerna här i Seoul är det ju självklart samma ställning som gäller.

Gyengbokgung tempel och trummor

Idag tog vi tunnelbanan till Seouls största tempel. Aleks och jag var där en av de första dagarna när vi kom hit och var väldigt fascinerade av området och av de färgglada vakterna. Det var väldigt kul att komma tillbaka dit efter att ha sett lite andra tempel i stan. Vi kom dit lagom till vaktavlösningen som är riktigt pampig. Av någon anledning (man kan ju aldrig veta varför) så var det världens festligheter i tempelparken med massa uppträdanden. En kille och fyra tjejer inledde med trummor. Det var hysteriskt bra, jag kunde inte slita blicken från dem. De spelade med världens energi, helt genomsvettiga efteråt. Det är ju detta som är det fantastiska med Seoul, det händer alltid någonting någonstans. Det tar aldrig slut, massor med människor och liv överallt. Överraskningar hela tiden.

Därefter stack vi till Hyeva. Området har universitet och därför är det så klart lite yngre människor där. Dessutom är det väldigt fint att promenera där mest pga av att det är lite kuperat. Vi slog oss ner på "A Twosome Place" och fikade, och fick känna på studentvärlden lite grann. Kaffedrickande -och hårt studerande koreaner överallt. Ikväll har mamma och pappa fått smaka på bim bim bap, de gillade det skarpt. Mamma är kung på pinnarna nu, pappa har fortfarande lite problem så han får köra spett-tekniken alternativt sked. Sorry pappa :-)

Jag bjöd dem precis på var sin ginseng-godis. Aleks uppskattar att jag bjuder bort dem, han tycker att de är skitäckliga och ville inte köpa dem från första början. Nu tycker visst mamma och pappa att de smakar konstgjort, värst vad alla är gnälliga :-)

Intryck

Fredagskvällen spenderade vi på en koreansk restaurang i närheten av där vi bor. Mamma och pappa klarade av att äta med pinnarna utan större problem. Stilen var väl dock rätt annorlunda jämfört med koreanernas vid bordet brevid. De spetsade mer maten på pinnarna, men det går ju bra det med :-). Huvudsaken är ju att man slipper gå hungrig hem. De fick även prova på den lokala ölen, Hite. Efter en liten kort promenad var det läggdags för gästerna, flygresan tar ju på
krafterna. Aleks och jag hann med ett besök i poolen och att kolla på en koreansk film "Secret sunshine" innan läggdags, väldigt bra film faktiskt. Kolla gärna den.

Utanför Seoul Tower firade de "Couple day". Hänglåsen som ni kan se bakom mamma och pappa på fotot har par hängt dit med sina namn på. Kärlek!


I lördags vaknade vi av strålande solsken, därför bestämde vi oss för att att åka till Seoul Tower och kolla utsikten över stan. Det måste göras en dag när det är klart väder, annars går det ju inte att se någonting. Jag tror de var ganska imponerade av utsikten och av stadens storlek. Uppe i tornet träffade vi andra svenskar som tydligen var här på konferens, de var väldigt intresserade av att få tips om vad man inte skulle missa. Kändes kul att vi varit här ett tag och att vi faktiskt kunde tipsa om massa bra grejer som man inte får missa. När vi tröttnat på utsikten tog vi tunnelbanan till den nybyggda floden. Det var hur mycket folk som helst där, jag antar att detta är de sista sommardagarna innan hösten kommer, folk passar på att njuta. Jag bjöd på Smoothie vid floden, har nog aldrig sett pappa dricka något sådant innan :-).

Vi blev lite oroliga att vi gått ut för hårt med koreansk mat på fredagen så vi tog ett steg tillbaka och gick och käkade mat åt det lite mer västerländska hållet på kvällen. Det är bra att bo på Fraser ibland, det visar sig att man får rabatt då och då, som igår kväll när vi skulle betala. Mamma och pappa har ju massor av frågor om folket och livet här, vilket är kul för man får ju verkligen tänka efter vad man sett och upplevt hittills. Vi började prata om utbildningshysterin i landet, i Lonley Planet står det "en människa utan utbildning är som ett djur i kläder" :-), helt sjukt. Vi har ju märkt att de gillar utbildning, sen klart kan man ju diskutera om "lonley planet killen" tar i för mycket :-)