Ajjj eller aooo

Jag skulle härmed vilja utfärda en varning för Frasers yoga, man riskerar att bryta varenda ben i hela kroppen. För oss tre deltagare=stela västerlänningar var det inte lätt att hänga med, eller hänga med går ju...det är ju inget högt tempo att tala om, men att få till övningarna på rätt sätt är ju inte direkt lätt.

En liten vig och smidig koreansk tjej höll i det hela. Ett par minuter innan det skulle börja gled det in en tjej i högklackat, det var tränaren. Hon visade sig vara lika fnittrig som alla andra koreanska tjejer. Jag trodde vi skulle börja med att värma upp, men inte alls, hon drog igång med de värsta övningarna på en gång. En övning skulle man ligga med ansiktet och bröstkorgen i marken, men med rumpan i luften. Detta visade sig vara fysiskt omöjligt för mig, men det verkade hon inte hålla med om. Hon gick fram och tryckte ner hela ryggen på mig, jag försökte kväsa fram "aj" för det gjorde jäkligt ont, men hon verkade inte fatta så jag fick pressa mig upp och sätta mig upp, då gick det upp ett ljus för människan. Jag hade ju inte lust att bryta av ryggen redan första gången. Jag får ge det en chans till på onsdag.

Jag fick runda av träningen med att springa på löpbandet för att få spänningarna efter yogan att släppa. Jag som hade för mig att jag brukade känna mig väldigt avslappnad efter yogan hemma i Malmö :-).

Det kollektiva ansvaret

I rulltrappan i tunnelbanan idag böjer sig en man ner för att plocka upp en liten microskopisk pappersbit som fastnat i rulltrappan. Den skulle ju naturligtvis inte ligga där och skräpa och riskera att åka in i systemet. Är inte detta helt fantastiskt så säg? Jag blev helt rörd när jag såg det och började fantisera om hur rent Malmö egentligen skulle kunna vara, om folk bara kunde sluta att släppa saker där de står och tro att det är någon annan som plockar upp det.

Jag har ju vid ett antal tillfällen klagat på att det inte finns soptunnor här i Korea, att man får bära runt på sitt skräp i hopp om att hitta en soptunna. Tydligen fanns det fler soptunnor här tidigare, men med följden att det blev skräpigare ute på stan så myndigheterna beslutade sig för att ta bort dem igen och vips, rent igen. Detta hade väl aldrig funkat i Sverige, inga soptunnor skulle väl antagligen betyda att ännu fler personer skulle slänga skräpet där de står. Varför är det sån skillnad?

Om det är någon som vill läsa vidare och få veta mer intressanta saker om just skräp, så kan jag berätta att i Korea köper man påsar av myndigheterna speciellt avsedda för skräp, om man inte har rätt påse hämtar de inte soporna. Ju större påsar destu mer kostar det att få påsen upphämtad, vips så blir det självklart mindre sopor. Så ju mindre skräp du producerar, destu mer pengar sparar du! Detta blev visst ett sopigt inlägg :-)

4-åringarna har varit ungefär likadana som de brukar, jag hyser numera inget vidare hopp om att de ska lära sig någon engelska inom den närmsta framtiden. Idag behövde hela klassen pinka samtidigt igen. Om den koreanska läraren kunde sluta sminka sig på lektionstid hade det kanske kunnat gå lite bättre för dem. Jag tycker inte att hon är lika gullig mot barnen som de andra lärarna är, hon är bara sur på dem hela tiden. Idag lyfte hon en unge i ena armen över hela klassrummet, flickan bara skrek och grät. Antagligen gjorde det ganska ont att bli lyft i bara en arm, de är ju inte så små i kroppen.

I eftermiddag ska jag testa på Frasers Yoga. Har inte gått där tidigare eftersom passen varit så sen på kvällen, men nu är det någon som tänk till och flyttat ett av passen till eftermiddagen, man tackar!

Mot nordligare breddgrader och vila

I söndags morse var det dags för Aleks syskon att packa väskorna och bege sig ut mot flygplatsen för att 12 timmar senare landa i Europa och senare Sverige. Veckan har gått väldigt fort, men de har hunnit med att göra massor och vi har haft väldigt kul. Jag hoppas de är nöjda med sin resa.

Aldrig förr har så många svenskar kommit på idén att åka till Korea och Seoul, numera är det skytteltrafik. På fredag anländer vår vän Anders fru, även vår vän Stefans syster. Om en månad är brorsan Ubbe bubbe och hans tjej Kaisa på plats och sen får vi ju nyårgäster också, Tesse och Erik. På tal om nyår så har jag hört rykten om att det ska finnas en julgran här på Fraser framåt julen. Nu kan man pusta ut, jag har ju varit lite nervös för att julkänslan inte kommer att infinna sig här på andra sidan jordklotet, men nu finns det hopp om det i alla fall. Julen är ju inte så stor här, Aleks kommer att vara ledig under juldagen...annars är det bara att knega på. Jag antar att lekiset också är öppet som allt annat.
Därför har vi planer på att sticka söderut efter nyår på semester. Vart vi ska ta vägen har vi inte bestämt oss för ännu, men det börjar väl bli hög tid för det snart.

Aleks och jag var jättetrötta igår, vi vilade i princip hela dagen, så vi har inga nya intressanta iakttagelser att komma med. Vi spenderade eftermiddagen på vårt fik Vergnano läsandes våra böcker. Aleks blev äntligen klar med andra delen av Stieg Larsson. Igår kväll var vi på bio och såg "den svarta dalian". Jag antar att filmen hade varit bättre om vi hade förstått lite mer än vad vi gjorde, de snackade extremt grötig och snabb engelska så det var inte så mycket som vi kunde uppfatta. Det hade varit kul att se koreanska filmer, men det blir ju svårt eftersom de aldrig textar dem på engelska.

Vi såg faktiskt en koreansk film (hemma från datorn) som hette Miyang för ett par veckor sedan som var bra men väldigt hemsk och svår, häromdagen läste jag att huvudrollsinnehavaren hade fått Cannes filmpris för bästa kvinnliga skådespelare. Kul.

Igår kväll fick jag chansen att chatta med hela "la familia", mamma och pappa var nere i Malmö under helgen. Det var jättekul att se dem. Så här kan det se ut när alla vill synas i webbkameran, självklart var jag tvungen att fota dem :-), så fint.

Röd siden, mockasiner och pyttelite studentliv

Sista heldagen för Mija och Bile i Seoul. De ville ägna lördagen åt att göra ett sista tempel/palats besök. Väl värt ett besök är vaktparaden och vaktbytet vid Seouls största tempel, Gyengbokgung. Japaneserna rev templet när de invaderade Korea, men eftersom palatsen är av stort värde för koreansk kultur har de lagt ner mycket kraft på att återuppbygga dem. Aleks och jag har ju varit där ett antal gånger vid det här laget, men det är alltid lika trevligt.

Vakterna som vaktar palatset har röda, gröna och blåa sidendräkter på sig, lösmustach, svärd, och stora luddiga mockasiner. Dessa mockasiner tvingas de bära även under sommartid. Jag minns att jag i augusti tyckte så synd om vakterna när vi stod och tittade på paraden "att behöva bära eskimoskor mitt i högsommaren", kanske har de så bra betalt att det är värt det hela, vem vet?

Efter tempelbesöket stack vi till ett av "takfiken" här i Insa-Dong, vi tog var sin kaffe i solen och betraktade vår lilla stadsdel med det roliga namnet bakom solglasögon. Vi var alla ganska trötta efter gårdagens lyxliv så efter fika bestämde vi oss för ett bad i poolen för att ladda batterierna inför kvällen.

Kvällen spenderade vi i Hongik (ett av Seoul universitetsområden). Vi käkade på någon restaurang där, maten var väl inte den bästa, men vi hade det väldigt trevligt ändå. Vi snackade om livet, livets mening, barnuppfostran, religion...ja kort sagt allt viktigt här i livet.

Därefter letade vi upp ett cafe med utsikt över bar-och klubbområdet. Från andra våningen satt vi och spanade på allt folk som gick förbi. Mija var mest intresserad av ett gäng hip-hop killar som hängde utanför och jag satt och räknade par där killen höll sin tjejs handväska. Jag kom fram till att det i 80% av fallen stämmer. Dvs i Korea håller de flesta killar sin tjejs handväska, jag måste ta ett allvarligt snack med Aleks om detta. Om vi ska kunna smälta in i stadsbilden här så måste han börja bära min handväska framöver.
Väskor som det handlar om är Louis Vetton, Gucci, Prada osv, fejk eller inte...det spelar ingen roll, det är killen som håller.

En kväll i lyxens tecken, Paris nummer 2

Gårdagen spenderade dagen i Insa-Dong, vi hade det väldigt mysigt. Bland annat besökte vi ett av tehusen, drack grönt te och käkade chokladtryfflar doppade i grönt te. Mums. Bile var så imponerad av tehuset så hon tänker öppna ett liknande ställe i Malmö, dessutom vill hon göra ett återbesök idag också.

Insa-Dong blev av med ytterligare en portion keramik, träaskar, sminkväskor, scarfsar :-). Bile har nu övertygat mig om att det är en skitbra ide att skicka hem koreanska möbler till Sverige. Jag har hittat en väldigt vacker byrå, som jag är lite kär i. Vi ska kolla om den kan åka båt hem.

Kvällen spenderade vi uppe i Jongno-tower, de nya gästerna ville också käka där uppe i Top Cloud precis som mamma och pappa. För att variera oss lite så beställde vi buffen istället för den vanliga menyn. Igår kväll var det jag som var Paris, jag var så fräck att jag lämnade efterrätt som jag hade plockat till mig och gick och hämtade mer av den som jag gillade :-), panacottan var grymt god. Absolut den godaste efterrätten som jag käkat. Det var samma jazzband som sist, lika bra som vanligt :-).

Efter middag bland molnen tog vi taxi till Hyatt. Det är ungefär lika lyxigt och storslaget som man kan tänka sig, men jag vet ändå inte om det kan toppa "gå ut" listan. Människorna som är där är väl kanske inte världens roligaste, kostymgubbar. Faktiskt åt det sliskiga hållet. Ölen kostade 80 spänn styck och drinkarna ska vi bara inte tala om. Vi gick en runda genom de åtta olika barerna och dansgolven, därefter bestämde vi oss för att slå oss ner i loungen och lyssna på ytterligare ett jazzband. Jag var komatrött på Hyatt, jag blir visst helt slut av att guida. Jag hoppas de är nöjda med min insats som guide, men det tror jag...blev lovordad igår :-)

Killar med handväskor och hundar med skor

Jag har för mig att jag kommenterat Seouls hundar i tidigare inlägg, men det är dags för ytterligare ett. Jag har för mig att jag skrev att de är små och ofta färgade i olika kulörer. Nu när det har blivit höst och kallare här är det ju naturligtvis ett måste att klä på sin hund en adidasoverall eller varför inte en liten militäroverall? Dessutom är skor ett MÅSTE, man vill ju inte riskera att hunden fryser om fötterna!
Det ironiska var att nu när jag kom hem (och tidigare under dagen gnällt på de små koreanska hundarna) får jag syn på två helt normala labradorer utanför hotellet (utan kläder och skor), de största hundarna vi sett sen vi kom hit. De kan definitivt inte tillhöra en korean, måste vara en internationell "Fraserbo".

På tal om Fraser så kommer vi nog att stanna här. Aleks har klarat att ta sig hem på 50 minuter två dagar i rad och det är ju okej, dessutom verkar det som att det inte finns gym, bastu och jacuzzi på de andra ställerna.

På tal om andra konstiga saker (förutom hundar i skor) så är killarna i Korea väldigt feminina. Idag har vi sett en kille med en enormt stor handväska och det är inget ovanligt alls. Killen hade större väska än Joey i "Vänner", men viktigast av allt, man har den inte på axeln eller i handen utan hängandes i armvecket, så att det ser extra "chict" ut. Helt normalt. Detta har de inga som helst problem med. Däremot har de enorma problem med homosexualitet i landet, de ser det som en sjuka som utlänningar fört in i landet. Hm

Eftermiddagen har vi spenderat i COEX Mall, vi har besökt Ericsson kontoret och käkat på australiensiska Outback. I detta område finns Seouls Casino. Där utlänningar kan göra sig av med eller utöka samlingen pengar, koreanerna själva får inte spela. Det är förbjudet för koreaner, de kan inte ens bli insläppta.

I love Cherry och torsdagar

Torsdagar är mina absoluta favoritdagar på jobbet, jag har bara fem-och sexåringarna och vi har det (oftast) lugnt och skönt. Dessutom är det inte bara jag som är utböling de dagarna, det kommer in en koreansk kille som har gympa och en tjej som sjunger med barnen. Idag har jag pusslat alfabetspusslet (som gick åt skogen förra gången) med en annan grupp som faktiskt är mycket bättre och idag har det gått strålande, vilken revanch! Alla barnen hjälptes åt, under ledning av min lilla favorit (om man nu får eller kan ha en favorit bland alla sötisar) -Cherry. Oj oj oj vilken fin liten tjej det är, hon är glad, väldigt charmig och smart.

Frågar man henne: "How are you?" så svarar hon alltid med ett leende "Im Cherry". Det är väl lysande. Det är snart dags att upplysa henne om ett annat svar, men jag har inte riktigt hjärta att göra det :-).

Idag gick vi igenom kläder och andra assocerarer. Cherry säger direkt "Urika teacher earrings". Good girl. Tyvärr har de inte lärt sig have/has ännu, bara om jag säger det. Lägg också märke till att de inte kan säga mitt namn (det kan inte vuxna koreaner heller), vår bokstav l verkar vara bortflugen från det koreanska språket. Dessutom (som att inte allt det andra skulle räckt), stämde Cherry upp i alfabetssången och sjöng alla bokstäver när vi skulle öva på bokstäverna. Visst är det fantastiskt!

Efter denna framgång är jag på strålande humör och kan nu tänka mig att efter att ha ätit lunch bege mig ut i det koreanska myllret igen. Igår kväll var jag så trött så att jag till slut fick lämna de andra på restaurangen och gå hem för att vila.