Röd siden, mockasiner och pyttelite studentliv

Sista heldagen för Mija och Bile i Seoul. De ville ägna lördagen åt att göra ett sista tempel/palats besök. Väl värt ett besök är vaktparaden och vaktbytet vid Seouls största tempel, Gyengbokgung. Japaneserna rev templet när de invaderade Korea, men eftersom palatsen är av stort värde för koreansk kultur har de lagt ner mycket kraft på att återuppbygga dem. Aleks och jag har ju varit där ett antal gånger vid det här laget, men det är alltid lika trevligt.

Vakterna som vaktar palatset har röda, gröna och blåa sidendräkter på sig, lösmustach, svärd, och stora luddiga mockasiner. Dessa mockasiner tvingas de bära även under sommartid. Jag minns att jag i augusti tyckte så synd om vakterna när vi stod och tittade på paraden "att behöva bära eskimoskor mitt i högsommaren", kanske har de så bra betalt att det är värt det hela, vem vet?

Efter tempelbesöket stack vi till ett av "takfiken" här i Insa-Dong, vi tog var sin kaffe i solen och betraktade vår lilla stadsdel med det roliga namnet bakom solglasögon. Vi var alla ganska trötta efter gårdagens lyxliv så efter fika bestämde vi oss för ett bad i poolen för att ladda batterierna inför kvällen.

Kvällen spenderade vi i Hongik (ett av Seoul universitetsområden). Vi käkade på någon restaurang där, maten var väl inte den bästa, men vi hade det väldigt trevligt ändå. Vi snackade om livet, livets mening, barnuppfostran, religion...ja kort sagt allt viktigt här i livet.

Därefter letade vi upp ett cafe med utsikt över bar-och klubbområdet. Från andra våningen satt vi och spanade på allt folk som gick förbi. Mija var mest intresserad av ett gäng hip-hop killar som hängde utanför och jag satt och räknade par där killen höll sin tjejs handväska. Jag kom fram till att det i 80% av fallen stämmer. Dvs i Korea håller de flesta killar sin tjejs handväska, jag måste ta ett allvarligt snack med Aleks om detta. Om vi ska kunna smälta in i stadsbilden här så måste han börja bära min handväska framöver.
Väskor som det handlar om är Louis Vetton, Gucci, Prada osv, fejk eller inte...det spelar ingen roll, det är killen som håller.

En kväll i lyxens tecken, Paris nummer 2

Gårdagen spenderade dagen i Insa-Dong, vi hade det väldigt mysigt. Bland annat besökte vi ett av tehusen, drack grönt te och käkade chokladtryfflar doppade i grönt te. Mums. Bile var så imponerad av tehuset så hon tänker öppna ett liknande ställe i Malmö, dessutom vill hon göra ett återbesök idag också.

Insa-Dong blev av med ytterligare en portion keramik, träaskar, sminkväskor, scarfsar :-). Bile har nu övertygat mig om att det är en skitbra ide att skicka hem koreanska möbler till Sverige. Jag har hittat en väldigt vacker byrå, som jag är lite kär i. Vi ska kolla om den kan åka båt hem.

Kvällen spenderade vi uppe i Jongno-tower, de nya gästerna ville också käka där uppe i Top Cloud precis som mamma och pappa. För att variera oss lite så beställde vi buffen istället för den vanliga menyn. Igår kväll var det jag som var Paris, jag var så fräck att jag lämnade efterrätt som jag hade plockat till mig och gick och hämtade mer av den som jag gillade :-), panacottan var grymt god. Absolut den godaste efterrätten som jag käkat. Det var samma jazzband som sist, lika bra som vanligt :-).

Efter middag bland molnen tog vi taxi till Hyatt. Det är ungefär lika lyxigt och storslaget som man kan tänka sig, men jag vet ändå inte om det kan toppa "gå ut" listan. Människorna som är där är väl kanske inte världens roligaste, kostymgubbar. Faktiskt åt det sliskiga hållet. Ölen kostade 80 spänn styck och drinkarna ska vi bara inte tala om. Vi gick en runda genom de åtta olika barerna och dansgolven, därefter bestämde vi oss för att slå oss ner i loungen och lyssna på ytterligare ett jazzband. Jag var komatrött på Hyatt, jag blir visst helt slut av att guida. Jag hoppas de är nöjda med min insats som guide, men det tror jag...blev lovordad igår :-)

Killar med handväskor och hundar med skor

Jag har för mig att jag kommenterat Seouls hundar i tidigare inlägg, men det är dags för ytterligare ett. Jag har för mig att jag skrev att de är små och ofta färgade i olika kulörer. Nu när det har blivit höst och kallare här är det ju naturligtvis ett måste att klä på sin hund en adidasoverall eller varför inte en liten militäroverall? Dessutom är skor ett MÅSTE, man vill ju inte riskera att hunden fryser om fötterna!
Det ironiska var att nu när jag kom hem (och tidigare under dagen gnällt på de små koreanska hundarna) får jag syn på två helt normala labradorer utanför hotellet (utan kläder och skor), de största hundarna vi sett sen vi kom hit. De kan definitivt inte tillhöra en korean, måste vara en internationell "Fraserbo".

På tal om Fraser så kommer vi nog att stanna här. Aleks har klarat att ta sig hem på 50 minuter två dagar i rad och det är ju okej, dessutom verkar det som att det inte finns gym, bastu och jacuzzi på de andra ställerna.

På tal om andra konstiga saker (förutom hundar i skor) så är killarna i Korea väldigt feminina. Idag har vi sett en kille med en enormt stor handväska och det är inget ovanligt alls. Killen hade större väska än Joey i "Vänner", men viktigast av allt, man har den inte på axeln eller i handen utan hängandes i armvecket, så att det ser extra "chict" ut. Helt normalt. Detta har de inga som helst problem med. Däremot har de enorma problem med homosexualitet i landet, de ser det som en sjuka som utlänningar fört in i landet. Hm

Eftermiddagen har vi spenderat i COEX Mall, vi har besökt Ericsson kontoret och käkat på australiensiska Outback. I detta område finns Seouls Casino. Där utlänningar kan göra sig av med eller utöka samlingen pengar, koreanerna själva får inte spela. Det är förbjudet för koreaner, de kan inte ens bli insläppta.

I love Cherry och torsdagar

Torsdagar är mina absoluta favoritdagar på jobbet, jag har bara fem-och sexåringarna och vi har det (oftast) lugnt och skönt. Dessutom är det inte bara jag som är utböling de dagarna, det kommer in en koreansk kille som har gympa och en tjej som sjunger med barnen. Idag har jag pusslat alfabetspusslet (som gick åt skogen förra gången) med en annan grupp som faktiskt är mycket bättre och idag har det gått strålande, vilken revanch! Alla barnen hjälptes åt, under ledning av min lilla favorit (om man nu får eller kan ha en favorit bland alla sötisar) -Cherry. Oj oj oj vilken fin liten tjej det är, hon är glad, väldigt charmig och smart.

Frågar man henne: "How are you?" så svarar hon alltid med ett leende "Im Cherry". Det är väl lysande. Det är snart dags att upplysa henne om ett annat svar, men jag har inte riktigt hjärta att göra det :-).

Idag gick vi igenom kläder och andra assocerarer. Cherry säger direkt "Urika teacher earrings". Good girl. Tyvärr har de inte lärt sig have/has ännu, bara om jag säger det. Lägg också märke till att de inte kan säga mitt namn (det kan inte vuxna koreaner heller), vår bokstav l verkar vara bortflugen från det koreanska språket. Dessutom (som att inte allt det andra skulle räckt), stämde Cherry upp i alfabetssången och sjöng alla bokstäver när vi skulle öva på bokstäverna. Visst är det fantastiskt!

Efter denna framgång är jag på strålande humör och kan nu tänka mig att efter att ha ätit lunch bege mig ut i det koreanska myllret igen. Igår kväll var jag så trött så att jag till slut fick lämna de andra på restaurangen och gå hem för att vila.

Marathon i shopping

Med värkande ben, rygg och fötter är vi äntligen hemma igen efter att ha besökt det myllrande shoppingdistriktet Myengdong, Lotte Young Plaza, samt lyxiga Lotte. Allt detta är naturligtvis måsten när man besöker Seoul. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det hela men det är hysteriskt både vad gäller antalet människor, klädbutiker, skobutiker, lukter, mat, smink. Allt finns och det är trångt.

Paris och Bile är fortfarande i god form, så det är inte bara Insa-Dong som har blivit "uppshoppat", dessutom har ju jag dragit mitt strå till stacken, det blir ju mycket roligare när man har besök.

Det verkar inte vara något stopp på Paris, jag hörde henne viska till storasyster "Bile, tror du vi hittar tillbaka hit själva" :-), det gör de säkert, men nu får det vara nog för mig på ett par veckor. Jag måste ju hinna ladda upp inför nästa besök.

Jag glömde berätta att vi fick gå på teprovning igår eftermiddag, det var väldigt trevligt. Vi blev bjudna på massa olika gröna teer som tydligen ska göra en väldigt snygg och välmående om man nu inte redan är det.

Jag köpte ett snow tea, som tydligen ska ge mig: blankt hår, fin hy, jämnt blodsocker och bra ämnesomsättning. Det låter ju bra.

Jag har även glömt att tacka Aleks pappa Jovan för alla fina presenter. Det är en man som vet hur man handlar knäckebröd och värmeljus. Vi har nu 4 dubbelpaket Husman, 100 svenska värmeljus och 7 Marabou mjölkchoklad, inte konstigt att Paris hade ont om plats i väskan och klagade över att hon inte skulle kunna shoppa så mycket. Men Paris, nu är det lugnt och gott om plats i väskan efter att ha lämnat över alla godsaker :-).
TUSEN TACK!

Högt upp i bergen med Paris Hilton

Idag har jag, Aleks, Bile och Paris Hilton tagit oss högt upp i de koreanska bergen och fått en fantastisk utsikt över staden. Paris Hilton hade handväskan i högsta hugg balanserandes för att inte ramla. Paris Hilton är naturligtvis Aleks lillasyster Mia. Haha det var en rolig syn när hon besteg de koreanska höjderna i sina ballerinaskor, med handväskan i högsta hugg och naturligtvis med en moderiktig mössa på huvudet. Vi andra gamlingar hade ju fotriktiga skor och såg allmänt trista ut :-)

Av någon anledning som vi inte vet varför så är alla koreanska tempel stängda på tisdagar. Eftersom Aleks hade möjlighet att vara ledig på förmiddagen idag pga kvällsmöte så ville vi verkligen, verkligen, verkligen besöka ett tempel, dvs göra en riktig utflykt. Vi fick tänka mycket igår kväll innan vi kom på att vi kunde återupprepa en liten tempelutflykt som Aleks och jag gjorde i augusti, den gången gick vi tyvärr fel, men det behöver ju inte upprepas. Detta tempel drabbas inte av stängningar eftersom det är ett "riktigt" tempel. Folk bor nämligen där. Vi begav oss alltså dit. Väl där möttes vi av höga berg. Vi träffade en koreansk man som var där för att motionera och han tog sig an uppgiften att ta med och guida oss uppe i bergen. Väl uppe vid första gymmet träffade vi bedjande och tränandes koreaner som bjöd oss på vattenmelon. Mums och trevligt.

Efter tempelutflykten fick jag snabba mig tillbaka till Fraser, jag hade nämligen date med Youngae. Hungul lektion nummer 2, jag skämdes (och inte så lite heller) för jag hade ju inte hunnit öva på mina 40 koreanska tecken. Vi fick ta om allt från början. Jag klarade i alla fall tillslut att skriva mitt namn på koreanska. Efter en timme var det dags att träna på engelska en timme. Det är då jag får en chans att "intervjua" henne om Korea och fråga om alla konstigheter här. Idag frågade jag hur par träffas här, jag har nämligen hört att föräldrarna i vissa fall väljer ut en kille/tjej åt sitt barn som de tycker verkar bra för giftermål. Jag fick det berkräftat att det i vissa fall är sant, men att det var vanligare förut. Själv hade hon och hennes man träffats på en blinddate tillsammans med 6 andra som också var på blinddate. Tydligen är det väldigt vanligt att universitetet ordnar blinddate och så träffas folk. Intressant. Tydligen är det confunistiska tänkesättet väldigt viktigt, dvs att det måste finnas en koppling mellan människorna som möts. Någon måste känna någon som känner någon annan, annars är det inte ok.

I eftermiddag har jag varit med Bile och Paris på shoppingrunda i Insa-Dong, de var ordentligt på hugget. De har nästan tömt affärerna här, de borde ha brist på väskor, handgjort papper, keramik, sjalar inför morgondagen :-), men i det högproduktiva Asien kan man säkert reparera det under natten.

Dramatik

Bile och Mia är på plats! Det är glada, men lite trötta så klart. Just nu ligger de och vilar, jag har fått order om att väcka dem om en timme. Vi hann med var sin varm choklad innan vilostunden så att vi kort hann summera Sverige och Korea, vad händer där och vad händer här?

Resan hit hade gått bra, men de fick helt klart uppleva en lite annorlunda flygresa, dramatik är väl rätta ordet. En tysk kille hade tydligen flippat ur på planet och gett sig på flygvärdinnorna med sparkar och slag. Han var väl inte helt frisk. Det slutade med att en storvuxen kille hade fått hjälpa flygvärdinnorna att brotta ner honom och sen fick de sätta handklovar på honom. Killen fick ligga fastkedjad resten av resan (4 timmar) under en filt, skrikande. De kallade på läkarhjälp på alla möjliga språk och vad jag fattade så hade väl någon på planet varit läkare. När de landade i Seoul var ambulanspersonal på plats och tog ut honom först innan alla andra fick gå av.

Jag har aldrig funderat över att de har sådana hjälpmedel som handklovar med sig på planet, men det är ju så klart en nödvändighet. Det går självklart inte att ha massa lösa galningar när man befinner sig högt upp i luften på en begränsad yta. Tur att det är låst in till piloterna.