måndag 28 januari 2008

Biffen i Pildammsparken och att säga hej då

Nu har precis alla gett sig härifrån och det känns såååå tomt. Jag avskyr att bli lämnad, jag tycker bättre om att vara den som åker. Så har det varit alla 10 åren sedan jag flyttade hemifrån. Vi har haft det jättemysigt i helgen. Igår var det ju så katastrofdåligt väder att det inte gick att lämna lägenheten förrän på kvällen. Så istället ägnade vi oss åt att socialisera inomhus och bära ner kassar från vinden.

Agendan för lördags kvällen såg lite olika ut för oss. Jag skulle på 30-års fest och de andra stack på bio. 30-åringen som skulle firas med en överraskningsfest i Per Albin Hanssons födelsehem i Malmö var Sofia som gick i min gymnasieklass. Hon trodde att hon var på väg till Aleks och min välkommen hem fest som vi hade bluffat om. Vår fest är ju först om en vecka! Hon blev mäkta överraskad när hennes pojkvän satte ögonbindel på henne ute på Södra Föstadsgatan för att en stund senare möta alla vänner i festlokalen. Roligt roligt. Det blev en jätteschyst fest. Sofias föräldrar agerade kockar och bjöd på jättegod mat.


Dagen började med frukost tillsammans med mamma & pappa som sov över hos mig. Därefter började vi städa hysteriskt. Jag måste säga att jag kände mig rätt trött då, eftersom jag kom hem rätt sent. Men nu känns det skönt, så gulligt av mamma att hjälpa mig.

Idag har Malmö visat sig från sin bästa sida, nämligen sin soliga sida. Så i eftermiddag har vi varit ute och promenerat massor i solskenet. Biffen har varit med i Pildammsparken. Men han kommer inte långt, jag tror att han sammanlagt gick 2 meter själv. Han är så lättdistraherad att han stannar för allting, så istället har han fått åka cykelkorg. Stackarn lyckades göra i pälsen uppe i lägenheten mitt på det nystädade golvet :-).

Nu är det exakt 4 dagar tills Aleks kommer hem. Gud vad jag längtar efter honom!

1 kommentar:

Anonym sa...

Klockan är stax efter sex och min sista koreanska arbestdag är slut, i alla fall för denna gången. Etter alla sena nätter och tidgage mornar (då menar jag hemresa) hos kund tog jag mig friheten och spenderade förmiddagen hemma för att packa. Paniken ökade sakta med stadigt, och det oundviklga blev allt mer tyldlig, ingen chans att jag kan få ner mina prylar med maxvikt på 30 kg. Idag har jag tjäbbat med kontoret om att skicka ytterligare en väska med fedex och det verkar ordna sig - mot betalning. Ikväll blir det lung middags avslutning med koreansvenskarna.