You need treatment

"You need treatment" sa precis hårfrisörskan som klippte mitt hår, vi får hoppas det var mitt hår hon syftade på. Jag försökte förklara för henne att saltvatten (som jag försökte skylla på) kan bidra till lite extra svintokänsla, men det kunde hon inte förstå. Så där stannade den engelska konversationen. Jädrans vad jag ska snacka med alla när jag kommer hem, det ska bli så gött att kunna snacka med lite vem som helst om vad som helst! Den lilla praktikantens engelska fungerade i alla fall lite bättre. Hon blev väldigt intresserad av mig och Sverige. Hon frågade hur lång tid det tog att åka, jag svarade 15 timmar, så långt hade hon aldrig åkt. Sen undrade hon vilket språk man snackar där? Hon trodde engelska. Drygt resa vi har framför oss, men jag har mitt lilla Nintendo jag kan spela på. Just nu är favoriten Bust-A-Move. Det är skoj och farligt beroende framkallande. Man kan liksom inte ge sig förrän man har klarat en spelomgång.

Ikväll ska jag ut med Jessica, sista träffen för oss i Seoul. Det ska bli kul. Hon verkar ha tröttnat på Korea och vill resa vidare. Det kan jag förstå, nu vill jag också det ju :-)

Nu ska jag sticka ut och köpa en väska jag har velat ha länge, det är ju faktiskt sista dagarna nu. Det är ju en relativt dålig ide med tanke på hur mycket saker vi har, en sådan ide som mina föräldrar hade tyckt varit idiotisk (med all rätt), men det är nu eller aldrig :-). Jag kan riktigt höra min världens bästa mamma säga "Men Ulrika, har du inte redan en sådan?" Men icke, det är alltid någon liten detalj som är annorlunda :-). Vad jag kan förstå kan man hänga många små väskor runt halsen vid incheckningen, de väger nog inte dem :-) haha