Tisdagen spenderades precis som måndagen, på stranden. Tack vare den koreanska solkrämen har vi lyckats slippa att bränna oss, hittills i alla fall. På eftermiddagen bestämde vi oss för att ta en öl i poolbaren. När vi ska gå därifrån en timme senare skriker en kille efter oss "Ni glömde era badkläder här". Svenskar! Det är i och för sig inte de första vi såg. När vi landade i Ho Che Min var jag helt till mig, så många västerlänningar överallt. Det kändes ju lite som att komma hem :-). Konstig känsla när man precis landat i ett litet asiatiskt land. På ett sätt kändes det inte som att vi tillhörde dem just denna gång, bara för att vi flög ut från Korea. Men det är ju ingen annan som vet. Läskligt börjar vi identifiera oss med koreanerna eller :-).
Det jag skulle komma till innan när jag gick och hämtade de kvarglömda badkläderna var att jag naturligtvis började att snacka med svenskarna. Jag frågade dem när de hade kommit hit och var de kom ifrån. Några sekunder senare får jag tillbaka samma fråga. Jag svarar att vi tillfälligt bor i Korea och därför kom direkt från Seoul. Vad lustigt säger tjejen, min lillebror bor i Seoul och jobbar för Samsung. Aleks och jag i kör "heter han Gustav?". Ja svarar hon. Gustav har vi varit ute med några gånger under hösten. Så sjukt, här sitter vi i en liten håla utmed den
vietnamesiska kusten och stöter på folk som har kopplingar till människor vi lärt känna i Korea. Helt galet, vad den stora världen kan vara miniliten ibland. De var trevliga! Kanske stöter vi på dem igen.
På kvällen käkade vi på en vietnamesisk restaurang och provade det lokala vinet. På menyn fanns krokodil, orm och sköldpadda och lite andra godsaker. Vi fegade ut och beställde in skaldjur. Det var två andra svenska sällskap där. Nu får man börja passa sig vad man säger :-). Svenskar lurar bakom hörnet.
I skrivandets stund sitter vi nere vid stranden. Jag har precis gjort bort mig igen, i vanlig ordning. Jag var precis uppe på gatan och köpte apelsiner, dessa skulle jag skölja av under duschslangen vid stranden tänkte jag. Jag hade problem med att få igång kranen så två killar hjälpte mig. När jag skulle stänga av kranen vred jag naturligtvis på den, men istället för att stänga av den så aktiverade jag igång duschen...så jag blev ordentligt duschad ovanifrån med alla mina kläder på. Killarna som hjälpte mig hade naturligtvis jättekul åt mig. Kul att man kan glädja sin omgivning lite. Så nu sitter jag alltså i en dyblöt tröja och kjol. Men det är ju varmt så man ska ju inte klaga över småsaker. Aleks första fråga "Varför var du tvungen att tvätta apelsinerna, är inte det lite lustigt?" Ja kanske, men de var ju smutsiga :-). Känner mig som Mr C i Pink panter :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar