En kurean i ett mörkt men roligt Malmö

Sent torsdag kväll landade jag alltså på Kastrup, glad och lite smått förvirrad. Resan hem har gått bra. Trots att jag ägnat ganska mycket tid och energi åt min packning fick jag problem på flygplatsen. De vägde min packning vid incheckningen, resväskan vägde då 20 kg, dvs inga problem. Puuh tänkte jag och glad gick jag mot säkerthetskontrollen, där blev jag stoppad av en koreansk dam som tyckte att mitt handbagage såg tungt ut och bad att få väga det. Hmm inte bra, det visade sig väga ganska mycket för mycket och hon bad mig att återvända till incheckningen. Väl där talar tjejen om för mig att jag ska betala övervikt på 10 kilo, vardera kilo 30 euro. Frasers våg verkar inte vara att lita på. Jag fick fullständig panik, det är ju för sjutton 3000 spänn. Bagaget är ju inte värt det. Så jag började snyfta fram att jag faktiskt bott i Seoul i ett halvår och att man inte kan klara sig med bara 28 kg -i hopp om att hon skulle tycka synd om mig. Det funkade, "ta ut din dator ur väskan och sen får du checka in de 10 kilorna för 30 euro". Oh yes! Vad glad man blir. Problemet var nu att jag hade datorn lös i handen och ingen väska till den. Det resulterade i att jag fick köpa en dyr väska vid "gaten". Strunt samma, det blev i alla fall hysteriskt mycket billigare än övervikten.

Jämte mig vid gaten satt 20 koreanska killar, alla såg exakt likadana ut. Svarta eller gråa kostymer, man måste ju vara snygg när man ska flyga. De verkade uppspelta över sin resa och en kille delade ut piller till alla som de skulle svälja ner. Man blir ju lite intresserad av vad det var. Jag tyckte de såg ut ungefär som koreanska popband brukar göra, kanske var de kändisar?

Väl inne i flyget visade det sig att jag skulle sitta jämte en italiensk kille ungefär i min ålder. Han var trevlig och flygrädd. Vi snackade en del med varandra och drack ett glas vin tillsammans för att lugna nerverna. Han hade varit i Korea tillsammans med sin koreanska flickvän, de bodde normalt sett i Milano tillsammans. Tjejen skulle stanna ett par veckor till hos sina föräldrar. De hade träffats när de var utbytesstudenter i Australien. Tänk var världen är annorlunda idag, folk reser, träffas och bor lite överallt.

Jag mellanlandade i Frankfurt, där slogs jag av hur sunkigt det såg ut. Helt fallfärdig byggnad på vissa ställen och incheckningstavlan var från ett annat århundrade, siffrorna var inte digitala utan snurrades fram. Det har Korea lämnat bakom sig för längesen :-).

Min lillebror mötte mig i Köpenhamn, jag blev så himla himla glad. Malmö station var verkligen öken, inga människor ute och de man såg såg konstiga ut, lika konstiga som jag gör :-). De har ju inga sneda ögon :-). Därefter tog vi oss hem till deras lägenhet. Vilket rån det är att åka taxi i Sverige, helt sjukt! Killen skulle ha 100 spänn efter en 3 minuter lång resa. Jag fattar ingenting. I Korea hade man ju max betalt 10 spänn.

Biffen mötte mig i dörren. En väldigt liten söt hund. I like! Det jag gillade mindre var att han trodde att jag var till för att leka med när jag skulle ligga och sova på golvet jämte hans hundkorg. Han hoppade i ansiktet och bet mig i näsan, varpå jag fick fullständig panik och fick ropa på hjälp. Detta trots att Biffen inte ännu är större än ett mjölkpaket. Detta resulterade i att Biffen fick bli inständ i sovrumemt.

Vid fyra på morgonen var mina ögon som pingisbollar och jag kunde verkligen inte sova mer, då var det ju lunchtid i Korea. Helt bäcksvart utanför och hällregn. Usch. Detta innebar att jag var tidigt på jobbet :-). Vad kostigt det kändes att låsa upp dörren till arbetsrummet. Det var kul att vara tillbaka och träffa alla igen, alla var jätteintresserade av hur jag haft det. Det resulterade i att jag jobbade lite och pratade destu mer, men det är väl precis så det ska vara.

På eftermiddagen fick jag hjälp med att ta mig med all packning till vår lägenhet. Det kändes bra. Men i början tycker man ju allting ser så konstigt ut. På kvällen blev jag bjuden på middag hos Elle och Fredrik, så himla kul att träffas. Jag var helt nostalgisk. Mitt i alltihop kom Ene förbi och överraskade, så kul. Vilka fina vänner man har. Efter några timmar gick mina ögon nästan i kors och jag hade i princip utvecklat dubbelseende, men det hindrade inte oss för ett kort besök på Volym på Möllan, där träffade vi Elle och Jens och lite annat folk. Jädras vad schyst Möllan är, det var såååå kul att se alla människor. Alla har så schyst stil. Här är det inga kostymer och dräkter inte!

I natt har jag sovit som en stock i en säng utan lakan, men jag hittade ett täcke i alla fall :-). Alltid något :-). Jag var inte så intresserad av att gå upp på vinden och leta, jag var mer intresserad av att bara sova :-).

Idag har hunnit med ett besök på Ica, kylskåpet gapade helt tomt. Vilken känsla att vandra runt bland alla matvaror och fatta vad det står på dem, fantastiskt! Och för att inte tala om känslan att kunna kommunicera med personalen :-). Efter att i princip inte ha lagat någon mat under ett halvårs tid ska det nu bli riktigt gött att laga mat igen! I morse åt jag ost och mörkt bröd, vad kul det är att hyvla ost. Varför är det inga andra i världen som fattat poängen med osthyvlar? Synd.

Bloggen får väl hållas öppen tills alla resenärer är hemma :-) så får jag lite tid att vänja mig av med att skriva :-).