Anställningsintervju och äntligen fredag

Idag gav jag mig iväg till en av Seouls internationella skolor för att träffa en av rektorerna där. Skolan ligger ganska långt iväg, dvs ute i periferin av tunnelbanesystemet. Vi bor så klart i mitten av det :). Det visade sig ta en timme och en kvart att ta sig dit och sen ytterligare 10 minuters promenad. Aleks har ju långt till sitt jobb också, men han har hittat en sida på nätet där man kan söka på kortaste resvägen (vad gäller alla trsp medel i stan) så han brukar roa sig med att försöka hitta snabbaste resvägen till sitt jobb. Första dagen åkte han tunnelbana (1 tim), men de andra killarna på jobbet berättade om en buss som bara tar 40 min. Häromdagen skrek han från datorn, jag har hittat en resa som bara tar 27 min! Schyst tänkte vi, sen när den visade resvägen så var det inte längre så schyst och tar antagligen mer än 27 min. Först ska man gå genom halva stan, sen åka tunnelbanan, sen gå igen och slutligen hoppa på en buss. Verkar lite smått opålitligt. Hur som helst, de har speciella bussfiler här, vilket är grymt bra. Ta efter det Sverige! Tänk att få åka 131:an mellan Malmö och Lund i en helt egen fil.

Väl framme i Bokjeong hade jag fått anvisningar att följa Kristus till skolan, dvs skolan skulle ligga jämte ett hus med en enorm bild av Jesus på husfasaden. Den gick inte att missa när man kom upp från tunnelbanan, bra tänkte jag och började promenera i hettan. Det är extremt varmt idag! Jag tyckte jag gick i rätt riktning, men rätt var det var hade jag tappat bort huset med bilden och var tvungen att fråga en korean om hjälp. Till slut ser jag skolan helt genomsvettig. Lite smått stressad ser jag att det är 5 meter högt staket runt hela byggnaden och kan inte hitta någon öppning. Ser en kille som tvättar skolbussar och frågar honom hur jag ska ta mig in. Han pekar in mot en skog, kändes skumt men efter ytterligare en promenad hamnade jag rätt. Skolan kändes ganska annorlunda mot vad man är van vid hemma i Sverige, folk var klädda i kostym och det verkade strikt, de kallade varandra Mr och Miss o s v. Han visade mig runt på skolan, som var stor och jag blev presenterad för lite personal. Han sa att han var imponerad av min utbildning och mina referenser. Försökte se cool ut, men var naturligtvis skitglad när jag kom ut därifrån. Nu när jag kom hem hade jag fått mail av honom där det stog att det var ett "pleasure" att träffa mig (som alltid, eller hur :)???!!!) och att jag var välkommen att börja jobba där. Nu får vi bara hoppas att någon i personalen blir sjuk snart så att jag får hoppa in, hm ;/ han sa att det inte brukar ta så lång tid innan någon blir krasslig eller helt plötsligt ska få barn, så vi får hoppas han har rätt.
Frågan är hur jag ska göra med lekiset, jag får jobba på tills jag hör något från de andra. Igår ringde rekryteringskillen och sa att de var nöjda med mig, att det fungerar "excellent", så de erbjuder fler timmar på ett annat ställe. Jag visste inte vad jag skulle säga, får avvakta helt enkelt. Men det är ju kul att de tycker att det går bra, det känns ju inte alltid så när kommunikationen är lika med noll.

Nu är det äntligen helg, ska bli kul. Än så länge har vi inga planer, men det är ju bara att slå upp en sida i Lonely Planet så är ju dagen räddad, här finns ju saker att se. Det finns massa höga hus och torn man kan åka upp i som jag är lite fascinerad av. Jag vill upp i Jogno-Tower, högst upp är det restaurang och sky-bar med utsikt över hela Seoul, låter nice eller hur? Men priserna är väl därefter, jag får hoppas att jag får åka dit upp på min födelsedag.

Jag tror jag har börjat lära mig att fika själv. Hemma hatar jag att sitta själv på ett fik, det känns som att alla tittar på en och tänker "Åh där är den stackarn som inte har några kompisar". Här är det så uppenbart att man faktiskt inte har några kompisar så det känns som det kvittar, det är bara att fika på! Så duktig är jag i och för sig inte, jag överdriver nog lite. Anna har varit med de flesta gånger och vi har väldigt trevligt!