Första dagen på jobbet

Idag kl 10 stegade jag in på Kindergarten, där jag fick jobb förra veckan. Det visade sig spännande som allt annat här. Kvinnan som satt i receptionen kunde naturligtvis inte ett ord engelska (förrutom hello och good bye), men det kommer man ju inte alltid så långt med. Hon verkade i alla fall glad och trevlig så hon sprang och hämtade hjälp. Det finns en kvinna där som kan prata engelska så henne fick jag träffa, vilket var skönt. Jag hade några minuter på mig att komma på vad jag skulle göra med första klassen efter att fått se alla spel och böcker. Som tur är så är lektionerna bara 30 minuter.

Jag vet inte om det är tragiskt eller bra, men alla barnen har ett engelskt namn vid sidan av det koreanska. Det måste vara förvirrande för de allra minsta barnen. Vilket det senare skulle visa sig vara=). På Aleks jobb har alla koreaner också ett extra namn, så skumt. En kille har tydligen extranamnet Chuls, jäkligt roligt för det är väl inget engelskt namn.

Hur som helst, första klassen var åtta stycken sexåringar. Jag bestämde mig för att starta med en namnlek, som gick över förväntan. De flesta klarade av att säga "My name is ......" där efter läste vi en bok och de fick lära sig vad alla kroppsdelar heter samtidigt som vi hoppade runt.

Sen när jag fick in fyra och femåringarna började problemen, de kom inte ihåg sina engelska namn och vågade inte säga någonting, dessutom verkade de inte fatta ett skit. De satt bara och stirrade på mig samtidigt som de var väldigt intresserade av mig, de kände på mitt skinn och hår. Helt sjukt, jag hade fullständigt panik innan jag kom på att vi kunde måla, eller snarare jag måla.

På varje lektion sitter det med en koreansk lärare, rekryteringskillen hävdade att de ska förklara på korenska för barnen vad vi ska göra, men det funkar ju inte eftersom de inte riktigt fattar vad jag förklarar på engelska.

Jag får försöka komma på vad jag ska göra med dem nästa gång, men det handlar väl mest om att leka sig igenom det här.

Igår (söndag) tog vi oss till en park här i Seoul, tänkte att det skulle vara skönt att bara slappa. Tyvärr fungerar inte parkerna här riktigt så (kom vi underfull med). Först måste man betala inträde, lugnt tänkte vi men sen visade det sig att man inte får promenera själv. Man måste gå tillsammans med en grupp och guide. Först kände vi irritationen växa, varför kan man inte få göra som man själv vill ????? Men, det visade sig bli helt okej, men tyvärr ingen vila utan snarare språngmarsch.

Hårdträningen har börjat, naturligtvis sprang vi några kilometer på löpbandet i gymmet när vi kom hem. Synd bara att man blir hungrig av det, när maten är dyr =)

Anyeoung he ke chip che o= Good bye