Kidsen var rätt roliga på jobbet idag. 5-åringarna håller på att öva på frukter och grönsaker och de är ganska exalterade över det. Alla frukter man kan tänka sig finns avbildade i plast, så idag höll jag upp dem en efter en och de säger namnet. Eller sa och sa, de fullkomligt vrålade ut namnen och alla försökte överrösta varandra. Gud tänkte, jag det här flippar ur fullständigt, men det är ju kul att de är så engagerade. Mitt problem är ju att jag inte kan säga till dem att sluta skrika eftersom de inte fattar så mycket på engelska, så idag började jag med den trevliga metoden att slå i bordet. Hur som helst, efter skrikandet bytte vi lek. Jag svepte in plastfrukter i min kofta och sen var tanken att de skulle känna på den och lista ut vilken frukt det var som var gömd, men det blev bara ännu värre. De tyckte ju att det var jätteroligt och alla ungar kastade sig över min kofta och började dra i den. Jag ser i panik min stackars kofta bli längre och längre och påbörjar ett räddningsarbete, jag får bända loss barnens händer för att få loss den. Puh...
Jag har bara två långarmade tröjor med mig hit, men jag får väl köpa in ett par till om det går för vilt till.
Tacka vet jag 6-åringarna, de är väldisciplinerade. Deras koreanska lärare slår händerna mot huvudet och skriker "Attention", då sätter sig alla ner på sin plats. Jag får ta efter den metoden.
Det är lite jobbigt, för varje gång jag kommer till jobbet så tjatar de om att jag ska börja på ett likadant ställe till och jag vet inte om jag vill det ännu. Jag vill kolla om det kan bli något på det andra jobbet samtidigt som jag vill kolla om jag kan komma med på koreanska, jag förklarar detta gång på gång men det verkar inte gå in (det här samtalet har hållt på en vecka nu).
Jag blev ganska irriterad på tunnelbanan hem. Det var några tjejer som pekade på mig hela färden och sa USA. Man känner ju sig ganska uttittad redan som det är när man rör sig ute, eftersom ingen annan ser ut som en själv. Det känns ju inte direkt bättre när folk pekar på en och skrattar. En del kan vara charmiga och nyfikna, men dessa typer var bara irriterande. Det är kanske min jobbiga förkylning som talar, lättretad!
Det stod om demonstrationerna i tidningen idag. Det var tydligen flera tusen ute och demonstrerade, de vill att nord och syd ska förenas. Hade varit häftigt att vara här den dagen det händer, för att jag antar att det händer någon gång.
Nu ska Anna och jag ut och se om det händer något på stan.
Jag har bara två långarmade tröjor med mig hit, men jag får väl köpa in ett par till om det går för vilt till.
Tacka vet jag 6-åringarna, de är väldisciplinerade. Deras koreanska lärare slår händerna mot huvudet och skriker "Attention", då sätter sig alla ner på sin plats. Jag får ta efter den metoden.
Det är lite jobbigt, för varje gång jag kommer till jobbet så tjatar de om att jag ska börja på ett likadant ställe till och jag vet inte om jag vill det ännu. Jag vill kolla om det kan bli något på det andra jobbet samtidigt som jag vill kolla om jag kan komma med på koreanska, jag förklarar detta gång på gång men det verkar inte gå in (det här samtalet har hållt på en vecka nu).
Jag blev ganska irriterad på tunnelbanan hem. Det var några tjejer som pekade på mig hela färden och sa USA. Man känner ju sig ganska uttittad redan som det är när man rör sig ute, eftersom ingen annan ser ut som en själv. Det känns ju inte direkt bättre när folk pekar på en och skrattar. En del kan vara charmiga och nyfikna, men dessa typer var bara irriterande. Det är kanske min jobbiga förkylning som talar, lättretad!
Det stod om demonstrationerna i tidningen idag. Det var tydligen flera tusen ute och demonstrerade, de vill att nord och syd ska förenas. Hade varit häftigt att vara här den dagen det händer, för att jag antar att det händer någon gång.
Nu ska Anna och jag ut och se om det händer något på stan.
1 kommentar:
Hej på er!
Du verkar ha det väldigt roligt med dina nya barn :-) Antar att det känns bra att få ett jobb. Hur många dagar i veckan arbetar du med de små koreanerna? Ni verkar trivas väldigt bra. Tänkte på det du skrev om de stora ölkarafferna. Sjukt bra idé! Tänka att få in flera liter öl på en gång, allt måste drickas upp innan kolsyran försvunnit = En bra kväll! Finns den en möjlighet att du skulle kunna lägga upp lite bilder oxå. Det hade varit najs och ser hur ni bor och så... Ha det bäst!
///Fredrik och Sara
Skicka en kommentar