Luftfuktaren

Det är inte så lätt att vara vän med vädret här just nu. På dagarna är det runt 30 grader och extremt fuktigt, så där ni vet så att håret blir helt lockigt och man blir anfådd bara man tar ett steg. Vi hoppas att det ska svalna av i september. Hur som helst, inomhus är det oftast AC och kylskåpskallt. Detta gör att kroppen utsätts för konstiga temperaturskillnader så man känner sig helt tjock och konstig i halsen. Igår kväll fick Aleks för sig att AC:n här i lägenheten gör att luften blir så torr att hans näsa flippar ut så han drog igång luftfuktaren som man kan fylla med flera liter vatten. Visst har vi många bra och nödvändiga produkter i vår lägenhet???!!! När vi skulle gå och lägga oss såg det ut som det brann i sovrummet så mycket ånga hade den hetsproducerat, så nu har vi nästan samma luftfuktighet inomhus som det är ute....

Efter en vecka utan pengar på mobilen lyckades jag äntligen fylla på den igår. Jag blev så lycklig!Pengarna tog slut när jag skulle ringa till Sverige, vilket visade sig vara svindyrt. Jag hann bara prata i ett par minuter innan det bröts. Sedan dess har jag gått in i alla mobilbutiker jag har stött på och frågat om de kan hjälpa mig, men som jag berättade tidigare så hänvisar de bara mig till ett annat ställe. I söndags rann det fullständigt över för mig när jag återigen blev hänvisad ett annat ställe, Aleks såg min desperation och fick be en kille från en butik att gå med oss och visa butiken där det skulle fungera. Egentligen har jag ju inte så många jag kan ringa här, men bara vetskapen om att jag absolut inte kan blev till slut för mycket. Den senaste veckan har jag haft tre mobiler i väskan när jag gett mig ut. Aleks svenska jobb telefon för att kunna ringa i nödfall, min koreanska för att kunna ta emot samtal och min egna svenska för att kunna lyssna på musik när jag pendlar :)
Folket här tror kanske man är stenrik när man sitter och flashar med alla telefoner. Förresten, våra svenska telefoner ser ganska omoderna ut i jämförelse med deras. Många har tv-antenn så de kan kolla på tv från mobilen i tunnelbanan, ser ganska kul ut.

Idag är jag ledig från lekiset, så jag hade tänkt att åka till Dongamun market. En jättestor marknad där det ska finnas ALLT, som är uppdelad i olika teman. Sammanlagt har jag fattat det som att det är fyra skrapor fyllda med marknad. Då tänker man på vår stackars planet och vem som ska köpa alla grejer??? Det är ju ångesten med storstan, allting här är ju uppbyggt kring konsumtion. Ok, det är bäst att jag ger mig av innan jag har övertalat mig om att det är en dålig ide.