Kommunikationsproblem

Det är inte alltid så lätt att förstå och göra sig förstådd här. Mitt kroppsspråk har utvecklats dramatiskt sen vi kom hit (känns det som), eftersom det är det enda sättet man kan göra sig förstådd på ibland.

Idag träffade jag barnen för andra gången. Det är väldigt skoj, men samtidigt frustrerande att inte kunna prata med dem ordentligt. De snackar koreanska med mig, men tyvärr har jag ju ingen aning om vad de säger. De allra minsta var ganska besvärliga idag, de kunde inte sitta stilla och en flicka var extremt ledsen hela lektionen, vad gör man när man inte ens kan fråga vad det är som är fel????? Inte för att jag vet om hon själv visste ???? Engelskundervisningen var kanske för pressande, vem vem? ;/

De äldsta (6-åringarna), skulle spela ett spel idag. De hade bilder av vad som händer under en dag som de skulle beskriva för sina kompisar som sen skulle de andra gissa när man gör detta t ex äter frukost så ska man peka på morgonen. But no, de hade problem, så det slutade med att jag fick beskriva alla bilder =). Jag antar att vi får spela det spelet många gånger till för att det ska sitta. Om det är någon som har tips på lekar vi kan göra så får ni hemskt gärna tipsa. Jag måste bara berätta vad en av killarna heter, Milky. Visst är det gulligt???? Frågan är om det finns någon engelsman som heter det???

Jag träffade ett väldigt trevligt par på tunnelbanan på väg hem från jobbet. Mannen drev tydligen en engelsk skola här, så jag fick hans visitkort om jag vill komma och hälsa på dem. Trevligt, får sticka dit om jag blir uttråkad någon dag.

På fredag ska jag på intervju på en Internationell skola här i Seoul, som jobbar med samma program som jag undervisar hemma. Det ska bli intressant, hade varit skoj om jag kunde vara där några timmar i veckan. Seoul är ju stort som sagt och naturligtvis tunnelbanesystemet likaså, jag tror det kan ta mellan 1,5-2 timmar med tunnelbanan för att ta sig till skolan, så det gäller att åka i god tid.

Nu är det fikadags med Anna. Bye