Solkräm och ett avsked

Igår besökte T & E gränsen till Nordkorea. Det pågick inga fredssamtal under fredagen så de fick besöka alla rum och alla utsiktsplatser som fanns med på agendan. Tyvärr råkade de ut för samma dåliga guide som Ubbe och Kaisa hade. De borde verkligen försöka hitta andra arbetsuppgifter till honom. De var väldigt nöjda med utflykten. Vi kan ju bara instämma, det är ju väldigt spännande att få uppleva. Det är lätt att glömma bort konflikten när man går runt här i stan, men när man är där så känns det ju verkligen i magen -att det är på riktigt, 55 år efter krigsslutet råder fortfarande bara vapenstillestånd.

Själv spenderade jag lite tid i gymmet, jag har fortfarande de muskulösa armarna från JUMP på näthinnan :-). Därefter var tanken att jag skulle ge mig ut på jakt på solkräm. Det kan ju låta som en trist och rutinmässig uppgift, men i Korea kan de mest tråkiga uppgifterna förvandlas till spännande. Först ska man ju försöka få damen inne på apoteketet att förstå vad man är ute efter, sen ska man få tag i rätt grej.

Koreaner är ju livrädda för solen, så här kör de bokstavligen sunblock, det innebär solskydd 500 eller liknande. Det är inga solstrålar som går igenom där inte! Skämt å sido, den lägsta faktorn som jag lyckades få tag på igår var 25. Det är ju ändå kul att få lite sol på sig när vi ska till stranden. Nu har vi 35 och 25 med oss, det blir säkert bra för vi är ju rätt vita.

Vid fyratiden var T & E tillbaka i Insa-Dong och då väntade Jogno-Tower och Top Cloud på oss. Vi beställde in var sin öl där uppe som vi drack under tiden skymningen la sig över storstaden. Det är verkligen fantastiskt fint att sitta där uppe och spana ut över staden med alla dess skrapor och ljus. Det är nog oslagbart den bästa platsen i Seoul. De var stormförtjusta så klart, de blir alla! Vid sjutiden dök Aleks upp ungeför samtidigt som jazzbandet. Vi lyssnade en liten stund, därefter stack vi och käkade på Outback. Vi var alla rörande överens om att vi var sugna på kött, det kan man verkligen bli här ibland.

Den övre bilden är tagen ut över Seoul uppe från Jogno-Tower, den undre är tagen ut över Nordkorea. Snacka om kontraster. Det är rätt mycket som hinner hända på 50 år. Kommer ju bli en smärre chock för nordkoreanerna när gränsen öppnas, om den nu gör det.

Nu är klockan fyra på eftermiddagen här och vi har precis sagt hej då och vinkat av T & E. Innan vi lämnade av dem vid bussen hann vi med ett snabb besök på tehuset här i Insa-Dong. Vi har haft skitskoj, jag saknar dem redan. Jag gillar verkligen inte att bli lämnad. Tur jag har Aleks vid sidan :-). Om sju timmar landar de i Bangkok, med nya spännande äventyr framför sig. Och nästa gång vi ses blir ju i Sverige! Vad konstigt det känns.

Igår bokade jag om min hemresa, jag har börjat inse att jag inte kan landa söndag natt för att hålla lektioner måndag morgon den 21:e -inte så realistiskt. Nu landar jag istället lokal tid kl. 22 i Köpenhamn torsdagen den 17 januari, då kan jag åka och hälsa på alla på jobbet och packa upp mitt skrivbord på fredagen innan och så har jag helgen att ta igen mig på. Det blir nog bättre :-).

Ikväll ska vi packa och smörja in oss i solkräm, haha skojar bara. Packa i alla fall, solkrämen får vänta till imorgon. Hej då Seoul och istället hej Vietnam...måtte solen skina där.