Vakna på fel sida i Korea

Jag var på dåligt humör redan när jag gick ut från hotellporten imorse, ni vet så som det bara är vissa dagar. Naturligtvis spöregnar det när jag kommer ut och här regnar det aldrig lite kan jag lova. Trots att jag hade lyckats få med mig ett paraply så lyckades jag bli dyngsur på de 100 metrarna jag skulle gå till tunnelbanan. På tunnelbanan hamnar jag jämte en man som har bestämt sig för att göra sin morgongymnastik på tåget (man kan tycka det är en udda vald plats med tanke på trängseln som råder i tunnelbanan), jag fick ducka och böja mig åt sidan för att inte bli nerslagen. Jag blev mer och mer irriterad eftersom jag hade tänkt läsa och förbereda mig för jobbet, vilken dåre! Naturligtvis glömmer jag mitt paraply på tåget och får gå i regn till lekiset. Härligt! Väl där ska jag ha de minsta som bara är 4, som tur väl är har jag bara dem en gång i veckan :-). De var fullkomligt sjövilda idag. Jag gjorde desperata försök att försöka få dem att sitta ner allihop på samma gång, men så fort jag hade fått ner en så var det någon annan som hade rest sig och börjat springa runt. De började riva ner grejer från skåpen och allt möjligt. Allt detta efter att jag försökt introducera djur och djurnamn för dem. Jag hittade ett spel förra veckan med kort på djur, som jag trodde skulle vara bra. Ett kort med bakdelen på djuret, ett kort framifrån och tanken är att de ska para ihop dem rätt. Jag var tydligen helt fel ute, det var allderles för svårt. De fattade ingenting, de bara slet korten från varandras händer och när de var trötta på det började de springa runt. Puh!
Jag tar tacksamt emot tips på vad man kan göra med dessa små vildar :-)

Efter att jag slutat bad jag att få tala med rektorn, eftersom hon har frågat om jag vill undervisa hennes barn. Det gick inte alls bra, jag visste ju att hon inte kan engelska men jag tänkte ändå att vi skulle kunna kommunicera på något sätt, lite grann i alla fall. Men icke. Vi stod där inne på hennes kontor, hon pratade koreanska och jag engelska. Det enda det samtalet ledde till var att vi fick ringa Jeff, rekryteringskillen. Nu visade det sig att det inte är hennes barn utan någon annans barn, jag är alltså mer förvirrad nu än jag var innan.

Imorgon ska jag börja på ett lekis till. Jag har fått en lapp med en text på koreanska som jag tydligen ska lämna till en taxichafför när jag anländer till Mok-dong station imorgon, så får vi hoppas han tar mig till rätt ställe, tänk vilket spännade liv man lever. Nu ringde precis Aleks, han ska evenuellt jobba i Taipei i Taiwan 3 dagar nästa vecka, i sådana fall åker vi båda två och stannar över helgen där (onsdag-söndag). Det kanske inte är fel att få fira sin 29:e födelsedag i ett nytt land :-) Nu kanske jag är tillbaka på rätt köl igen....