Att handla tyg i desperation

Dagen började på Dongamun market, dvs skyskrapan med tyger och pärlor. Kaisa är en kung på att sy, så det var ju ett självklart besöksmål för henne. Jag kom ihåg att jag fick klä av mig i princip alla kläder utom ett linne när jag var där med mamma i oktober, eftersom det är så sjukt varmt och trångt där inne. Alla kan ju föreställa sig hur varmt det var idag iklädd vinterjacka. Efter två timmar i de smala trånga gångarna hade man bra lust att smälla till alla koreaner "som av misstag" bangade in en eller "som av misstag" råkade riva ner handväskan från axeln. Svetten rann, men vi fick tag i massa fina tyger. Som jag sagt tidigare, att handla blir ju så mycket roligare när man har besök. Så även min nya symaskin kommer att gå varm till våren. Tygerna är sjukt billiga, oftast en meter för 28 svenska kronor, det finns enorma mängder och de är väldiga fina. Kaisa har nu så mycket tyg att hon kan producera ett lapptäcke på 8 meter. Totalt kommer hon att ha 15 meter tyg med sig hem till Sverige. Jag har 4, plus de metrarna jag skickade med mor & far tidigare i höstas. Det är inte alltid lätt att få köpa det tyget man vill. Vid ett flertal tillfällen idag har vi stått och diskuterat priset med säljare, men när man väl säger att man ska köpa då har de helt plötsligt inte tyget. Det tycker man att de kunde ha upplyst en om lite tidigare, det finns ju ingen poäng med att stå och tjafsa om priset om de ändå inte kan sälja det.

Med det lägsta blodsockret man kan tänka sig tog vi oss ut ur tyg -och pärlhysterin efter några timmar. Målet var hysteri nummer 2, shoppingområdet Myeongdong. Efter en fika var vi på hugget igen. Kaisa blev ett par stycken stickade tröjor rikare och jag en leopardklänning rikare, 70 spänn. Som hittat, det kan man ju bara inte missa :-).

Nu sitter vi med väkande fötter, armar och ben och försöker att vila upp oss inför kvällens koreanska barbeque.

Trafikinjengören som jag numera har med mig har retat upp sig ordentligt på att koreanerna parkerar in varandra. Det vill säga de parkerar sina bilar så att ingen kan komma ut. Intressant fenomen. Snacka om att man skulle bli arg om man fick sitta i flera timmar och vänta på att kunna köra iväg.

Observera att alla bilar har neutrala färger: svart, vit eller metallic om du är korean.

Vad har vi mer sett? Jo, en kvinna som moppade asfalten utanför sitt fik. Känns spontant som rätt lustigt. Koreaner, koreaner...de har en känsla för renhet :-).