Vi har ju inte så mycket måsten och förberedelser som man normalt sett har när man är svensk så här års. Igår besökte vi därför Seoul Art Museum och gick på Van Gogh utställningen som reser runt jorden. Fram tills februari är den alltså i Seoul, sen bär det vidare mot Tokyo och Peking.
Innan vi kom fram till museet gick vi förbi City Hall. Utanför City Hall har de nämligen riggat upp en gigantisk skridskobana, till för alla små seouliter. Vi blev stående där ganska länge. Mest fascinerade var vi nog av antalet människor. Det gick knappt att se isen och knappt möjligt för koreanerna att åka, för överallt var ju någon annan i vägen. I kontrast med min tidigare fridfulla skidskoåkning på Helgasjön hemma i Småland, där man inte har andra människor inom radien av en km, så var skillnaden ganska stor. Isen på Lilla Torg i Malmö har ju antagligen inte samma mängd besökare under hela vintersärsongen som City Hall i Seoul under en dag. Hissnande får man väl säga. Ingenting lämnas åt ödet, koreanerna är väl förberedda. Runt isen fanns det lounge (att slappa i), clinic (om man skulle lyckas skada sig) och naturligtvis en mängd toaletter (man vill ju inte ha folk kissandes på gatan som i Sverige :-)). Dessutom måste det ju finnas rikligt med personal på isen, dessa hade till uppgift att hjälpa folk upp om de hade ramlat och se till så att allt går rätt till. Det är ju egentligen inget problem i Korea, för här går allting rätt till, alltid.
Utanför konstmuseet var det ungefär samma folkmängd som på isbanan, det gick knappt att se ingången, eftersom det var så långa köer. Det var alltså bara att ställa sig i kön och vänta. Först biljettkön och sedan kön till ingången. Suck. Väl inne i museet fick man köa till tavlorna, det har jag aldrig varit med om tidigare. Jag klarade inte av det, så jag var lite anarkistisk och trängde mig in lite överallt för att titta, man behöver ju inte stå på led. Koreanerna verkar trivas bra med att stå på led och vänta. Utställningen var bra. Jag har för mig att jag sett den en gång tidigare i Amsterdam med tjejpolarna. Solrosorna hade dock inte fått åka till Seoul.
Innan vi kom fram till museet gick vi förbi City Hall. Utanför City Hall har de nämligen riggat upp en gigantisk skridskobana, till för alla små seouliter. Vi blev stående där ganska länge. Mest fascinerade var vi nog av antalet människor. Det gick knappt att se isen och knappt möjligt för koreanerna att åka, för överallt var ju någon annan i vägen. I kontrast med min tidigare fridfulla skidskoåkning på Helgasjön hemma i Småland, där man inte har andra människor inom radien av en km, så var skillnaden ganska stor. Isen på Lilla Torg i Malmö har ju antagligen inte samma mängd besökare under hela vintersärsongen som City Hall i Seoul under en dag. Hissnande får man väl säga. Ingenting lämnas åt ödet, koreanerna är väl förberedda. Runt isen fanns det lounge (att slappa i), clinic (om man skulle lyckas skada sig) och naturligtvis en mängd toaletter (man vill ju inte ha folk kissandes på gatan som i Sverige :-)). Dessutom måste det ju finnas rikligt med personal på isen, dessa hade till uppgift att hjälpa folk upp om de hade ramlat och se till så att allt går rätt till. Det är ju egentligen inget problem i Korea, för här går allting rätt till, alltid.
Utanför konstmuseet var det ungefär samma folkmängd som på isbanan, det gick knappt att se ingången, eftersom det var så långa köer. Det var alltså bara att ställa sig i kön och vänta. Först biljettkön och sedan kön till ingången. Suck. Väl inne i museet fick man köa till tavlorna, det har jag aldrig varit med om tidigare. Jag klarade inte av det, så jag var lite anarkistisk och trängde mig in lite överallt för att titta, man behöver ju inte stå på led. Koreanerna verkar trivas bra med att stå på led och vänta. Utställningen var bra. Jag har för mig att jag sett den en gång tidigare i Amsterdam med tjejpolarna. Solrosorna hade dock inte fått åka till Seoul.
Vi har varit på bio också och sett en mysig äventyrsfilm och tränat nere gymmet.
Julafton i antågande, fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar