Det kändes rätt märkligt att befinna sig där. Det hela liknade sällskapsresan på något sätt. Massa familjer som skulle leka lekar och ha det trevligt. Varken Aleks eller jag kände oss riktigt bekväma där. Vi satt tillsammans med en familj som var engelsk/thailänsk. Det vill säga pappan var engelsman och hans fru var thailändska och så hade de en liten flicka som bara var 1,5 år gammal.
De var trevliga, mannen i alla fall. Hans fru kunde inte så mycket engelska. Gud vet hur de två kommunicerade med varandra. En sak stör mig mycket här. När vi träffar nya människor här på Fraser (ibland) så känns det inte riktigt som att jag räknas. Engelsmannen frågade ju direkt Aleks vad han jobbade med och så är det ofta här. Alla tar för givet att man själv inte gör ett smack. Bara för att hans thailändska inte gjorde något så betyder det ju inte att jag inte har jobb. Det är oerhört frustrerande. Hemma jobbar ju vanligtvis både män och kvinnor, så man frågar ju alla vad de gör, vilket jag tycker är trevligt.
I höst har jag verkligen insett hur viktigt jobbet är för en som person, det är sånt som man bara har tagit för självklart hemma tidigare. Under vår julbrunch idag så pratade vi enbart med mannen i familjen. Kvinnan satt bara och gullade med deras dotter, det var helt omöjligt att få kontakt med henne. Sen satt jag länge och funderade på vad jag skulle fråga henne? (hon hade tidigare sagt att hon var uttråkad här). Det var ju han som hela tiden var på buisnesstrip och gjorde massa intressanta saker. Hon var ju bara hemma hela tiden. Jag kunde i alla fall fråga henne saker om Thailand. Hon verkade längta dit och efter sin familj. Efter Seoul skulle han till Italien och jobba, hon följer ju bara med honom dit han ska. Den kvinnan har följt mig i tanken hela dagen. Jag undrar om hon är lycklig. Allting i deras liv är i princip på hans villkor. Det känns ju inte bra, men det är sååå vanligt här. Det är klart skönt att vara ledig, men fasen vad gött att man har jobb och vad kul det är att jobba!
I eftermiddag har Aleks och jag gått en fantastisk fin promenad i ett område vi aldrig tidigare varit i. Vi har vandrat i området norr om Fraser mitt emellan de båda templen som finns här. Små designbutiker och små urmysiga fik fanns på båda sidor vägen. Fantastiskt fint. Vi slog oss ner på ett av fiken. Inne på fiket hamnade vi jämte två skitsnygga koreaner. Killen hade vit skjorta, finbyxor och välpolerade skor. Tjejen hade vit luddig tröja, röd julkjol och ett filmstjärneleende. Naturligtvis hade de en stor tårta med sig med tomtar på, som de skulle fika på. Här i Korea är det okej att ha med sig eget fika till kaffet som man köper :-). I Sverige skulle man ju få rött kort och bli utvisad direkt om man hade eget käk med sig till restaurangen.
Ikväll har vi bokat bord på en otroligt mysig restaurang uppe i bergen. Nu jäklar ska det firas jul! God fortsättning allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar