Basket case, ubbe bubbe baseball och en julgran

Igår anlände våra nya gäster, nämligen Ubbe och Kaisa. Jag hade sagt till dem att de skulle messa samtidigt som de hoppade på flygbussen mot stan, så att vi kunde gå och möta dem. 2,5 timmar efter att planet skulle landat hade vi fortfarande inte hört ett ljud från dem, trots att jag försökt ringa dem en miljon gånger..."the number you dialed can not be reached". Vi fick alltså ge oss ut och leta efter dem, planen var att gå mot busshållsplatsen. Vi hade ju ingen aning om de visste var vi bodde. Hur som helst, samtidigt som vi kom fram till busshållsplatsen ringde de från hotellet och berättade att våra gäster hade anlänt. Puuh. Det visade sig att Ubbes telefon inte klarar det koreanska nätet. Som det kan gå! Det var så himla kul att ses! Jag var så glad!

Precis som de andra fick de sova en timme, medan Aleks och jag lyckades låsa oss ute från hotellrummet, men det är en annan historia. Deras sömn liknande mer koma än vanlig sömn, så de hade ingen aning om att jag ringde på dörren i 10 minuter.

Igår kväll fyllde en av våra kompisar här i Seoul år, så vi var bjudna på födelsedagsfest. Trevligt trevligt. Obligatoriskt åt vi middag på koreanska favvo restaurangen innan vi gav oss iväg mot COEX hall i andra änden av stan där festligheterna skulle äga rum. Vi hade väldigt trevligt, framför allt var det ju kul att få snacka med U & K, så klart.

Kvällen slutade obligatoriskt med karoke. Ubbe och Kaisa var inte sena med att hänga på. Helt otippat drog de av Basket case med Green day :-). Det lät inte så pjåkigt, riktigt bra!

Vi började söndagen med frukost på ett av fiken i Insa Dong, med schyst utsikt över stadsdelen. Därefter stack vi till ett av templen. Tanken var att vi skulle gå till ett där vi redan varit, men vi gick fel och hamnade i ett helt nytt tempel, obesökt av Aleks och mig. Intressant.

Kvällen har bjudit på sushi, baseball och en julgran. I närheten av där vi bor finns en slagbana för baseball, man stoppar i ett mynt och sen haglar det bollar i ett rasande tempo mot en som man ska försöka träffa. Ubbe var stormförtjust som den sportfåne han är, jag fick till slut säga till lillebror "nu är det faktiskt dags att gå hem", som den mamma man är.

Jag har handlat en liten glittrig amerikansk plastjulgran. Det är svårt att avgöra om den är fin eller ful. Tanken med den är i alla fall att den ska bringa julkänsla till lägenheten. Tillsammans med glöggen, pepparkakorna, saffransgifflarna och julskummet som har smugglats in från Sverige. Nu jäklar ska det firas lucia och jul!