På hugget

Ubbe och Kaisa latar sig inte. När jag kom hem efter ett lekis fullt av kaos hade de redan hunnit spana in massor.

Den koreanska läraren på lekiset som gillade att sminka sig har nu fått kicken. Idag när jag kom dit var det en ny person där istället för henne. Rektorn hade väl till slut kommit till insikt om att det inte fungerade så bra. Skönt tycker jag. Men förändring skapar kaos för de små liven. Idag var det allt annat än kul att ha de minsta. Jag tror inte det är något 4 årigt barn som sagt någonting på engelska idag. Jag hade fullt upp med att få ner dem på golvet, vilket jag inte lyckades särskilt bra med, de hängde runt benen på mig, som julkulor i en julgran. Sen behövde självklart alla obligatoriskt kissa. Det är ingen enkelt uppgift att lära de allra minsta engelska, jag vet inte ens om man som 3 åring kan prata sitt eget språk, i detta fall koreanska?
Jag brukar aldrig kunna sova på tunnelbanan, men efter detta kaos sov jag hela vägen hem.

Under tiden hade U & K hunnit spana in floden (som tydligen har julsmyckats) och dessutom hunnit kolla in alla klädbutiker som finns under jord, där vi bor. Bra jobbat! I eftermiddag har vi besökt USO och hämtat deras biljetter till DMZ på torsdag. Tanken var att vi samtidigt skulle besökt krigsmuseet. Amatörmässigt nog hade vi lyckats missa att alla museum runt jordklotet har stängt på måndagar, så det blev inget. Det enda som inte var stängt var utställningarna med flygplanen, så de kunde vi spana in.

Istället bestämde vi oss för att fortsätta med tunnelbanan till Namsam folk village. En liten by mitt i stan där de bevarat gamla koreanska trähus och tempel. Där gick vi tills tårna var stelfrusna och i princip kunde brytas av. Det är riktigt kallt i Korea nu. Södra Sveriges temperaturer är ingenting jämfört med temperaturen här. Under nollan och iskallt. Ikväll när vi badade såg det ut som det snöade utanför fönstret.

U & K är stormförtjusta i koreansk mat. Ubbes favorit är rostat lättsaltat sjögräs, som han nu vill ta med sig till Sverige :-). Det här väcker gamla minnen till liv. Jag minns när lillebrorsan hade med sig 3 kg mate (te) hem från Argentina. Säg var det lika gott hemma? Haha.