Vilken besvikelse

För en halvtimme sedan kom U & K tillbaka hem från DMZ-turen. Jag trodde att jag skulle få hem två nöjda ungdomar, men inte. Turen hade tydligen varit katastrofdålig just idag. De var så irriterade att spottet nästan flög ur munnen på dem när de skulle återge dagen. På grund av att det skulle pågå samtal mellan nord och syd just idag, hade de inte fått åka till rummet där alla samtal sker (och det är väl lite det som är höjdpunkten under dagen). Dessutom kunde guiden inte engelska. Det enda de hade uppfattat av honom var ett tråkigt skämt, han hade tydligen berättat att han tidigare hade ätit för många riskakor...så många att han hade blivit "pat". Det är ju helt klart en fördel om guiden kan prata det språk han ska föreläsa på. Verkligen synd att det blev så, man tycker de hade kunnat förvarna om att samtalen skulle pågå och om man hade velat kunde de låtit en åka en annan dag. Samtidigt är det ju på allvar, rummet är ju till för fredssamtal och då kan de ju inte ställa in för att en hop turister vill se det. Men det är ju helt klart en besvikelse när man sett fram emot att få se allting, antagligen enda gången man är i Korea.

Om en liten stund väntar höga höjder, vi ska nämligen fika upp i Jongno-tower och njuta av Seouls skymning med alla lampor. Kommer att bli nice. Aleks får vi inte träffa ikväll, han ska ut med jobbet. Jag antar att det är någon form av julfest. Kul kul jul.