Tokyo -med kärlek

Storstadskänslan var total. Tokyo har tagit oss med storm. Med sina 35 miljoner invånare har den det mesta man kan önska och förvänta sig av en storstad. Japaner, japaner...de vet hur man ska göra. Seoul med sina 23 miljoner framstår ju i dessa sammanhang som en småstad.

Del 1
Efter en 1,5 timmes flyresa landade vi i torsdags kväll på Haneda flygplats i Tokyo. Haneda är den mindre flygplatsen i Tokyo och hanterar mestadels inrikesflyg, men uppenbarligen tar de emot lite plan från Korea också. Det var vi väldigt tacksamma för, eftersom det är grymt smidigt att ta sig därifrån vidare in mot staden. Det är bara att hoppa på tunnelbanan. Bara och bara, tunnelbanesystemet var grymt komplicerat, knappt en enda västerländsk bokstav bara japanska teckan, men efter ett par dagar klarade vi att köpa biljetter själva utan att fråga om hjälp. I Tokyo är det flera bolag som kör, vissa tåg går på land och andra under jord, detta gjorde det inledningsvis lite svårt att veta vart man egentligen var på väg och hur det skulle gå till. Det gäller att vara pigg och glad och ha tålamod, då går det fint.
Vi bodde på ett riktigt schyst hotel, Tokyo Dome som låg i mitten av tunnelbanesystemet. Vi bodde på 31:a våningen så vi hade enormt bra utsikt över staden och alla skyskrapor. Jag måste säga att jag tycker det är sjukt häftigt att bara sitta i fönstret och titta ut, människorna nere på marken ser ut som små myror och man undrar vart alla är på väg.
Vi var jätte jätte hungriga första kvällen så vi letade upp en japansk restaurang i närheten av hotellet. Portionerna visade sig vara pyttesmå så vi fick beställa in mat i flera omgångar, men till slut blev vi mätta i alla fall. Det sista vi beställde in var en rå kyckling som vi fick koka på bordet på en gasolgrill, det blev fin fin soppa. Arigato=tack!


Del 2
Efter en macka och kaffe på subway i fredags morse gav vi oss ut i vimlet. Innan jag lämnar subway måste jag berätta att det jämte oss satt 3 japanska hippa mammor med 3 små hippa mini-japaner. Jag vet inte varför men jag blev väldigt intresserad av dem, man undrar ju hur de lever sitt liv. Deras barn var coolt klädda, en liten (3 årig?) flicka hade stövlar och rosa figursydd kappa. Det börjas i tid! Vi började med att besöka Hama Rikyu Garden, en 300 år gammal park. Inuti parken fanns en båtpir varifrån man kunde åka båt till andra delar av staden genom stadens kanaler. Så därifrån tog vi båt till den äldsta delen av staden, Akabusa.I Akabusa finns Sensoji Temple som är från år 628. Det var ett väldigt vackert tempel, ganska likt de vi har här i Seoul, men det känns som att det var lite mer påkostat. För att klara kvällens aktiviteter åkte vi hem för att slappa, dricka en kaffe och byta kläder.

Vad har vi gjort för iaktagelser under första dagen då?
Japaner är ju sjukt intresserade av teknik, alla har nya och gigantiska mobiltelefoner med stora skärmar så att de kan kolla på tv. Precis som koreaner är de sjukligt intresserade av mobilsmycken och hello kitty, du ska helst ha 3 mobilsmycken hängande i mobilen.
Japaner har mycket större ögon än koreaner. Jag antar att det är äkta och inte fejk, alla kan ju inte ha hunnit operera sig :-). Jag antar att detta gör att de ser lite mer västerländska ut än koreaner. Jag vet inte om det har med ögonen att göra, men jag tycker generellt att japaner ser mycket bättre ut än koreaner.
I Tokyo har folk stil. Här finns alla stilar representerade, allt från punkare till slipsgubbar. Precis som det ska vara i en vibrerande storstad. Kanske bidrar kläderna i Tokyo till att människorna här är lite snyggare och hippare än i Seoul helt enkelt.
Trots att det är 10 miljoner mer människor i Tokyo än i Seoul så finns det mer plats i Tokyo, det är inte alls så trångt på tunnelbanan eller på gatorna. Seoul ligger på en väldigt liten yta i förhållande till Tokyo.

I fredags kväll tog vi oss med tunnelbanan till två av de mest kända områdena i staden, nämligen Harayoko och Shibuya. Harayoko inhyser extrema och unga utklädda människor. Här kan du hitta allt från seriefigurmänniskor till utklädda sjuksköterskor med bandage. Tyvärr var det inte så många ute som vi hade hoppats på (pga att det var sent) så vi bestämde oss för att återvända dagtid. Istället stack vi vidare mot Shibuya för sushi-middag. Sushin var grymt god förutom en bit och det var biten med räkor, dels hade de petat in hur mycket wasabi som helst under räkan (så att det kändes som att man skulle kräkas och få andnöd) och dels var den omöjlig att tugga sönder (den var väldigt rå om man säger så). Jag fick fullständig panik och fick spotta ut megaräkan i en servett.

Innan vi gick åkte hem gick vi en sväng genom Shibuya för att kolla in nattlivet. På gatorna genom Shibuya kom det en hel karavan med Coca cola lastbilar, ni vet precis som på reklamen vid jul, med blinkande ljus och med tomtar som chafförer. Wow, jag säger bara det!



Del 3
Under fredagen såg Aleks reklam för Wii Fit (Nintendo) på tunnelbanan. Vi kunde ju inte utläsa allt som stod i reklamen, men vissa saker är ju möjliga att fatta. Det vi uppfattade var siffrorna 1 och 12. Vad kan det betyda? Jo, naturligtvis skulle Wii fit skulle släppas på den japanska marknaden den 1 dec, det kommer ju säkert dröja 6 månader innan det släpps i Europa. Aleks var eld och lågor och ville naturligtvis börja dagen (den 1 dec), med att besöka den hysteriskt stora elektronik marknaden i Tokyo, Akihabara i jakt på Wii Fit. Jag måste säga att jag drogs med av hetsen där, helt plötsligt ville jag för mitt liv också få tag på Wii fit. Väl uppe på 6 våningen (spelvåningen) såg vi att det låg två kartonger Wii. Vi springer fram och tar en av dem, och ser att köerna till kassan är enorma. Aleks börjar att snacka med killen efter oss i kön. Det visar sig att han reserverat ett spel. Pulsen stiger på Aleks, måste man ha bokat i förväg? Killen bakom visste inte, hans fru ville vara säker på att få det så de hade bokat. Haha, vi fick tag i det! Aleks höll guldklimpen i ett järngrepp tillbaka till hotellet.

Efter att Wii fit var i tryggt förvar på hotellrummet kunde vi ge oss ut i Tokyo vimlet igen. Med tunnelbana mot Harayoko. Nu minnsann...de extrema människorna som vi hört talas om (och Aleks redan sett) var på plats på sitt torg. Äntligen fick man se lite galna typer :-), det var befriande. Därefter gick vi en sväng i Yoyogi park, som ligger i Harayoko. Det är ju någonting speciellt med parker i storstäder, det är så mycket liv och människor. I Yoyogi park blommade rosenbuskarna fortfarande. Fantastiskt härligt att se, eftersom det just nu är skitkallt i Seoul. Mindre fantastiskt var de gigantiska kråkorna eller råkorna som bodde i parken, varje gång de kraxade blev man livrädd, de lät som ett stort djur, en björn eller något...i alla fall inte som en fågel. Usch.
Därefter stack vi till Shibuya 109, varuhuset där alla material girls hänger. Herre gud, vilket ställe alltså. Jag är fortfarande (2 dagar efteråt) helt tagen. Det är inte mycket eller snarare inget som är naturligt på det stället kan man säga. Minst sagt intressant att ha sett. Japanska tjejer med blonderat hår, insmorda i brunkräm, 5 cm tjockt lager smink, iklädda i leopardjackor och högklackat. Jag lyckades få ett par kort, jag ville ju så gärna plåta brudarna men vågade inte. För att festa till det handlade jag mig en leopard scarf, som den material girl man är :-). Vi klarade 3 av 9 våningar sen var vi jäkligt sugna på att åka hem till hotellet.

Kvällen spenderade vi på 43:e våningens restaurang på hotellet. Förvånansvärt billigt får man väl säga, 400 spänn för mat och vin för oss båda och riktigt schyst utsikt. Stadens lampor sträckte sig så långt ögat kunde nå. Sverige är ju allt bra trist, där har man ju knappt råd att äta på bottenvåningen. Skybaren fick en osökt att tänka på Tokyo Hyatt där "Lost in translation" spelades in, vi fick nöja oss med Tokyo Domes skybar. Hyatt Seoul var ju trots allt inte så spektakulärt.

Del 4
Hemresedag. Dagen spenderades i det exklusiva området Ginza. Vi hittade en antikmarknad som vi blev förtjusta i, massor av gamla japanska saker och massor intressanta människor. Dessutom fick jag provsitta ett träningsredskap som liknade bullriding, intressant får man väl säga, min åktur gjorde mig 2 kcal fattigare, då får man sitta bra länge för att de ska ge någonting. Eftermiddagen fördrevs på ett cafe, vi delade på en chokladkaka och drack enorma mängder vatten för att få stanna :-). Bye bye Tokyo!

Klockan 23 var vi hemma i vår lägenhet igen. Obligatoriskt hade en av flaskorna i necessären läckt ut i hela väskan. Störigt, men skönt att vara hemma igen och dessutom en stämpel rikare i passet. Det är nästan man börjar att känna sig som en korean:-), när man tycker Seoul känns som hemma, men vad ska man göra? Någon trygg punkt i vida världen måste man ju ha. Nä någon korean blir jag aldrig trots mitt lurviga rävliknande mobilsmycke samt att jag numera är ägare till en ögonkräm speciellt avsedd för kvinnor mellan 20-30, det är ju tur att jag bara är 29 i Sverige....så att jag kan använda den i ett år till.