Cafe Scene

Jag har träffat en ny vän. Igår var jag ute med en tjej som är praktikant på Svenska ambassaden i Seoul sen augusti. Det var ju synd att vi inte träffats tidigare, eftersom det var en väldigt trevlig tjej, men så är det ju...kul att vi träffades nu i alla fall. Normalt sett pluggar hon i Lund så om två veckor är det dags för henne att återvända till Sverige och till en termins fortsatta studier.

Vi träffades på Cafe Scene, ett musikcafe som ligger i närheten av där vi bor. Aleks och jag har hängt där rätt mycket eftersom det är så himla mysigt. Det ligger i musikinstrumentsdelen av staden, så det är en musikaffär på övervåningen. Cafeet är lite annorlunda inrett och har en lite annorlunda meny än andra ställen i staden. I Seoul finns mest ölhak och kaffeställe, men tjejerna som driver Cafe Scene gillar Italien och Frankrike så där kan man få ett glas vin, lite kex och ost. Igår var det dock något som inte riktigt var sig likt där, det var en ny tjej som jobbade som jag inte träffat förrut. När vi ville beställa var sitt glas vin så satte den nya tjejen upp armarna i ett kors över bröstet (som de gör här ibland för att säga nej). Konstigt tyckte jag eftersom vi beställt det tidigare och eftersom det stod vinflaskor i fönstret. När Magdalena ville beställa en macka så fick hon inte det heller, "sold out" säger människan. Lustigt lustigt. När vi stått där i någon minut och känt oss fåninga, för vi visste ju inte vad vi fick beställa... så vänder det av någon anledning. Helt plötsligt slår hon ut med armarna och säger "ta någon av flaskorna i fönstret då" och helt plötsligt får Magdalena beställa en bagel. Det är mycket man inte förstår! Efter 10 minuter kommer hon med allt till bordet och Magdalena hugger in på sin bagel, jag ser att hon inte äter så mycket på den, men tänkte inte så mycket på det. Efter en stund säger hon, kan du ta ett bett på den här...jag tror inte den är som den ska. O Fy, va det smakade illa alltså, osten som var på bageln var nog 5 år gammal, helt härsken. Usch, så jag fick ge mig i kast med den lilla argsinta damen bakom disken igen, i hopp om att få ny ost. Denna gången gick det bra!

Det är väldigt kul att höra andra människors uppfattning om Korea, Seoul och om koreanerna. Magdalena verkar ju fått vara med om massa spännande uppdrag på jobbet, som lät väldigt skoj. Snacka om många upplevelser och många nya möten.
Hon berättade även att hon hade varit ute med någon koreansk kille på date. Det verkade inte varit helt lätt, stora kulturella skillnader. Killen hade inte varit kung på engelska så de hade haft problem att kommunicera, mycket fick gå genom handdatorn (som koreanerna bär med sig) när engelskan inte håller. Redan på första daten hade han knackat fram ordet "marrige" på sin handdator. Gud vad vi skrattade när hon berättade, det finns ju en poäng med att lära känna varandra innan man gifter sig och det är ju helt klart ett plus om det går att kommunicera med varandra.

Framåt kvällen mötte vi upp Aleks och hans kollega Stefan. Tillsammans gick vi till ett ställe som hette The Who, ett pop -och rockcafe. Magdalena hade varit där förut så de visste att vi var från Sverige. Det dröjde inte många minuter förrän de hade satt igång Kent. Roligt. Det var ett koreanskt par som ägde stället som verkade väldigt trevliga.

Idag måste jag ta tag i vår resa till Vietnam, flygbiljetter måste bokas. Jag drar mig lite för att gå till resebyrån. Förra veckan var jag där i 1,5 timme när Tesses och Eriks biljetter till Bangkok skulle bokas och betalas. Det gick bra till slut, men det var en svettig timme. Priset ändrades hela tiden och resebyrå-tjejen hade problem med engelskan som ledde till många missförstånd, vilket gjorde henne helt nervös och fnittrig, som hon bar om ursäkt för 100 gånger. Jag försökte få henne att sluta be om ursäkt, det kändes ju helt fånigt. Jag var ju glad att det var någon där som kunde hjälpa mig och som kunde något ord engelska, de andra kunde ju ingenting alls.

Imorgon vid denna tiden är min kära bror Ubbe bubbe på plats här i Seoul tillsammans med Kaisa. Det ska bli sååå kul att ses. Jag längtar efter dem!