Vart finns de koreanska pundarna?

I tisdags kväll fick Aleks jobba över lite grann. I Korea jobbar man inte över några timmar som i Sverige utan det kan handla om att jobba över en hel arbetsdag till. Koreanerna är makalösa, man får inte åka hem förrän man löst kundens problem. Detta innebar att Aleks kom hem helt slut vid 12 tiden på natten efter att ha jobbat sen morgonen. Som det kan bli! Hur som helst, detta ledde till nya iaktagelser och upplevelser.

Ingen av oss har tidigare åkt tunnelbana så sent på kvällen här i Seoul. När vi är ute sent åker vi alltid taxi, eftersom det inte kostar alls mycket. Är man 4 i bilen brukar det sluta på en 10:a var, så det finns ju ingen anledning att leta efter tunnelbanan då.

Aleks har alltså fått träffa de koreanska pundarna, de kommer fram sent på kvällen/natten och håller till i tunnelbanan. Intressant, vi som har tyckt att det är så "städat" överallt. Men tydligen var det en hel del knäppisar som åkte tåg, folk luktade sprit och jättemånga hade rullat ut sovsäckar inför natten nere vid perrongerna. Minsann, det trodde man inte.

Aleks hade fått äran att sitta jämte en kille som var väldigt intresserad av hans Stieg Larsson bok. Killen hade varit på och petat på varje sida av boken och det var tydligen han som skulle bestämma när Aleks skulle byta sida. Intressant kille.

Igår tog jag mod till mig att fråga om lekisets öppetider över jul. Det normala i Korea är att man bara är ledig juldagen, alltså den 25:e. Så jag hade ju räknat med att jag bara är ledig en dag och tänkte därför fråga om jag kunde jobba in julafton nu i förväg eftersom Aleks ska vara ledig. Kryss i taket, jag ska få jobba fredagen den 21 istället, antagligen gick det bra för att de redan hade bestämt det (utan att fråga mig), men denna gången visade det sig att bli bra. Dessutom fick jag veta att de har vinterlov fram tills den 2 januari. Så det är ju inte så många dagars jobb kvar här nu. Jag berättade för dem att jag jobbar 1:a veckan i januari och slutar därefter. Då fick de panik och tyckte minsann att jag skulle berättat det tidigare så att de hinner leta efter någon ny. Vad trött man blir, jag sa redan på anställningsintervjun i augusti hur länge jag skulle jobba. Deras problem är ju att de inte fattar vad man säger. Är det inte lustigt att rektorn på en engelsk förskola inte kan ett engelskt ord? Idiotiskt. Hur som helst så förvarnade jag rekryteringskillen Jeff redan för en månad sedan, men han verkar inte ha informerat dem. Inte mitt problem.

Jag kommer att sakna kidsen, de flesta av dem är riktigt söta och charmiga. Nu börjar vi (trots att vi knappt pratar samma språk) att lära känna varandra och det är riktigt kul. Idag har jag pratat lite koreanska med dem, det tycker de är hysteriskt kul. Jag antar att mitt uttal inte är riktigt perfekt. Tur att jag inte skrattar lika mycket åt dem när de pratar engelska :-).
De äldsta kan faktiskt prata lite nu, vilket är riktigt skoj. Deras engelska funkar bäst när vi tävlar så vi får ofta arrangera tävlingar där jag ställer frågor och de svarar.

Igår eftermiddag var jag ute på stan med Eva. Vi var och fikade i ett tehus (det schysta stället med chokladtryfflarna). Eva har varit engagerad i naturskyddsföreningen, vilket är intressant så igår pratade vi om växthuseffekten i flera timmar. I tisdags gjorde jag nämligen ett test på dn:s hemsida om hur klimatsmart man lever. Min stapel var låg fram tills att jag skulle svara på hur mycket jag flugit, då sköt stapeln fullkomligt i höjden. Den elaka lilla gubben i datorn gav mig det ångestfyllda beskedet "du måste ändra livsstil". Usch, jag har gått och tänkt på det där sedan dess. Detta är verkligen ett stort stort problem att lösa, eftersom det är många som tycker det är fantastiskt roligt att resa och än så länge finns det ju inga alternativ att välja mellan då det gäller transportmedel. En sak är ju säker, långflygningar är ju inte hållbart för vår stackars planet. Asien och Europa sitter ju faktiskt ihop, expresståg hit tack! Jag har väl i alla fall inte flugit mer än Al Gore, om han nu inte åkte båt och tåg mellan alla föreläsningar vill säga. Syftet med dessa resor är ju fantastiskt, till skillnad från en del andra resor. Men det är en väldigt svår fråga, med tanke på hur världen ser ut idag.

Korea har ju en hel del att lära vad gäller miljöarbete som t ex uppvärmning av fastigheter. Här brassar de på för fullt för att sedan öppna fönstren. Sjukt. Det gillar vi inte! Den enorma tvätthysterin gillar vi inte heller, man måste ju kunna ha en handduk i mer än en dag.

Plus i kanten får Korea för att de använder metallpinnar som går att diska. I Japan och Taiwan använder de träpinnar som slängs efter att man ätit. Bra Korea.