En söndag i Korea och en kruka

Igår var stora vilare-dagen för Aleks, han befann sig större delen av dagen framför tv:n i horisontellt läge. Väl förtjänt av detta, efter en hård arbetsvecka med intensiva kvällar. Själv hade jag bestämt träff med Jessica, en sista julfika innan hon sticker till Italien för att hälsa på sin familj. Det var väldigt kul att träffa henne, pga Japan och besök så har vi inte hunnits ses på två eller tre veckor, så vi hade ju en del att uppdatera. Glädjande nog har alla kidsen som tidigare terroriserade hennes engelska uttal slutat på skolan, så nu trivs hon så bra att hon ska komma tillbaka till Seoul efter nyår, vilket är kul för då hinner vi ses ett par gånger till innan jag ska hem.

Det var förvånansvärt mycket folk ute igår. Jessica och jag satt på 4 våningen på ett italienskt fik och därifrån liknande koreanerna myror kring en myrstack. Jag antar att alla ska hinna köpa julklappar som de snabbt lämnar över till familjen den 25:e för att sedan börja jobba igen. Jag fick köa för att komma ut från tunnelbanan, det är alltid ett tecken på att det kommer vara mycket folk på stan. Så klart!

Jag glömde att berätta en viktig :-) sak som hände i lördags. Aleks och jag hittade äntligen krukan vi ska ha med oss hem till Sverige! Här i Insa-Dong finns stora vackra porslinskrukor, ända sedan vi kom hit har jag planerat köpet av en sådan. Jag har alltså kollat och kollat, under lång tid. Tyvärr är de ganska dyra runt 2000 svenska kr och därför vill man ju absolut inte välja fel. Men i lördags hände ett smärre mirakel. Jag hittade en kruka som innebar kärlek vid första ögonkastet. Den var stor och fantastiskt fint målad och den kostade bara 350 kronor. Jag fick fråga henne hur många gånger som helst om priset för jag trodde jag hade hört en nolla fel. Till slut bad jag henne skriva ner summan, men den visade sig fortfarande vara lika billig. Oj oj oj, jag bar krukan i ett järngrepp hem till Fraser. Den ska få åka med mig i handbagaget hem :-).

Idag har jag jobbat som vanligt. De äldsta barnen har börjat lära sig läsa och skriva på engelska, det är jättekul. Vissa av dem är riktigt duktiga. Jag ritar något på tavlan och säger namnet, efter det ska de försöka skriva ner ordet med rätt bokstäver. Jag antar att det är ganska tidigt att lära sig läsa och skriva vid fem års ålder. När jag gick därifrån skulle alla barnen öva på att sjunga och dansa inför julfesten som ska gå av stapeln i nästa vecka. Det såg verkligen roligt ut för en svensk, de har ju helt andra traditioner än vad vi har. Men de var väldigt söta.

I eftermiddag måste jag göra ytterligare ett besök på resebyrån. Aleks och jag ägnade 4 timmar igår åt att söka fakta om Vietnam, vi måste ju försöka bestämma oss vart vi ska ta vägen när vi väl har landat och hur man tar sig vidare från flygplatsen. Det känns som vi har lite för lite tid för att bara lalla runt där utan att veta vart vi ska och vi vill ju inte vara kvar i Ho chi min, det känns som att vi inte är sugna på fler storstadssemestrar just nu.

Nu är vi ännu mer förvirrade än vad vi var tidigare. Transportsystemet inom Vietnam verkar vara ett minst sagt långsamt system. Att ta sig 30 mil upp till den finaste stranden ska tydligen ta 11 timmar med expresståg, då undrar man ju hur snabbt expresstågen går i det landet, 30 km/h eller? Det kan man ju jämföra med expresstågen i Japan som kör 400 km/h. Det funkar ju inte, då försvinner ju 2 av 7 dagar bara på att resa. Vi har även kollat inrikesflyg men alla avgångar har redan gått innan vi hunnit landa vid kl 2. Är inte det konstigt att man kör alla avgångar (3 stycken) innan lunch? Detta måste helt klart kollas upp, vi måste ju kunna ta oss någonstans på rimlig tid. Om det är någon som har bra tips så hör gärna av er.