Med ögon som pingisbollar

Igår kväll stack jag ut och köpte mig en stor kaffe klockan 9 på kvällen, nu i efterhand inser jag ju att det var idiotiskt. Jag är ingen van kaffedrickre på kvällen. Detta resulterade i att mina ögon var vidöppna och stora som pingisbollar fram tills klockan 3 i natt. Aleks hann både hem från kvällens festligheter och somna, innan min kropp överhuvudtaget kände någon form av trötthet. Jag hatar att inte kunna somna, alla tankar i huvudet har en fömåga att växa sig gigantiska i mörkret. Jag hann stressa upp mig diverse löjliga saker som i dagsljus inte känns som världens största problem, som t ex hur ska jag hinna förbereda de svenska lektionerna innan jag börjar jobba hemma osv. Det ska nog kunna gå.

Nattens vakenhet ledde ju obligatoriskt till en enorm trötthetskänsla när väckarklockan ringde, visst är det fantastiskt när den ringer och det knappt känns som att man har somnat alls? En kaffe rådde dock bot på detta, när jag anlände till lekis en timme senare, så ville de bjuda på ytterligare en kaffe. Det finns alltså risk att jag blir lika speedad idag.

Barnen blev jätteglada för sina julhalsband och godiset som de fick. De har lärt sig att säga tack på engelska, så det sa de allihop, så söta! Det verkade som att de koreanska lärarna uppskattade att jag hade med mig lite överraskningar till dem, de bugade och tackade. Det är så himla tråkigt att vi inte kan prata med varandra. Jag hade så gärna velat fråga dem något eller bara säga något litet, men det går ju inte, deras engelska funkar inte och min koreanska är inte tillräckligt bra för det. Man kan verkligen känna sig enormt utanför i det här landet stundtals, ibland är det ju riktigt jobbigt. Jag tror att även om jag hade kunnat koreanska så hade det varit väldigt svårt att komma in i samhället ändå. Det är nog mycket vi västerlänningar inte förstår av deras kultur och sätt att vara på. Nu är jag i alla fall ledig i en hel vecka och sen jobbar jag bara två dagar till efter nyår. Oh yes!

Aleks var så söt när han kom hem igår. Han var så uppe i varv över att han minsann hade köpt julklappar till mig, en var han så nöjd med att han var tvungen att berätta vad det var. Roligt :-). Jag säger ju så klart, "men nu blir det ju ingen överraskning"...men Aleks säger att det inte gör någonting för han har tydligen två till....oj oj oj. Jag få gå ut en vända idag och se om jag kan bättra på mina klappar lite. Det kanske blir lite julhets här också :-), vem vet?