Efterdyningar och hetsjakt i poolen

Igår eftermiddag stack Aleks och jag bort till Immigrationskontoret för att fixa ett ID-kort till mig, man måste ha ett sådant om man ska stanna i mer än tre månader. När vi kom dit var det 60 personer före oss i kön. Konstigt, jag trodde inte att det fanns så mycket invandrare i Korea, man kan ju undra vart alla håller hus? De stängde kontoret klockan sex. Tio minuter över sex fick vi äntligen komma fram till disken. Vi lämnar in ansökan med kort, visum och pass. Då säger killen att jag inte kan få ett Id-kort pga av att mitt visum blev ogiltigt när jag åkte ur landet (till Taiwan). GRRRR.....Det var ju detta som Aleks och jag försökte försäkra oss om att det inte kunde inträffa innan vi åkte. Innan vi åkte till Korea ansökte vi om visum hos den koreanska ambassaden i Sverige och därifrån fick vi spouse visum. Egentligen får man ju inte det om man inte är gifta, men eftersom inte alla gifter sig i Sverige så utfärdar de det om man visa att man är sambo. Hade jag skaffat ID-kort innan vi åkte till Taiwan hade det här problemet aldrig uppstått men det fattade vi inte. I Korea kan man aldrig få ett spouse visa om man inte är gifta för här finns inget som heter sambo. Man bor hemma tills man gifter sig. Nu vill killen på immigrationsbyrån att vi ska bevisa att vi är gifta för att kunna förlänga mitt visum, det kan vi ju aldrig göra eftersom vi inte är gifta. Gud, vad rörigt. När vi märkte att vi inte kom längre fick vi ge oss och gå tillbaka till hotellet. Som vanligt fick vi vända oss till receptionen med våra problem (våra terapeuter)...igår bad vi dem ringa till Koreas ambassad i Sverige, det är nämligen där alla våra ansökningshandlingar om visum befinner sig. Nu finns alltså två lösningar. Nummer 1; de hjälper oss på koreanska ambassaden, förklarar för dem att vi bor tillsammans här och att jag får en ny spousestämpel i passet. Nummer 2 är att jag får åka ur landet innan december och åka in igen som turist, då får jag stanna i 3 månader till. Femtusen spänn fattigare (eller vad det nu kan kosta att åka till Kina), men det kan man väl leva med. Igår em var jag riktigt trött på allt som heter och är Korea, men idag är jag cool igen (någorlunda i alla fall).

Det har kommit en ny svensk kille hit till Ericsson kontoret. Så igår kväll var vi ute och käkade med Anna, Mattias och nya Anders. Det var trevligt. Vi gick till Mattias favoritställe där de serverar grillad kyckling och öl. Hela kvällen gick på 70 spänn per skalle. Billigt, billigt!!!

Imorse var det fullt kaos på frukostbuffen, alla hemmamammor=hemmafruar var där och kidsen förde sånt oväsen att man inte ens kunde höra sina egna tankar. Rätt irriterande ibland när man försöker läsa tidningen. Efter frukost bestämde vi oss för att simma i poolen. Träningen har varit obefintlig senaste tiden, men det får bli bättring på den fronten från och med nu. Hur som helst, jag hoppade i och började simma så fort i kom dit. I bassängen simmade en annan tjej (som jag har tyckt sett trevlig ut). Jag vet inte riktigt hur jag tänkte med jag började simma efter henne, det blev liksom som att jag skulle följa hennes bana. Jag ser Aleks sitta och skratta i andra varma poolen "du behöver ju inte jaga henne", oops det var ju inte meningen :-). Hoppas ingen märker att vi är desperata efter fler vänner :-)

Ikväll ska vi ut med de andra svenskarna, detta är Anna och Mattias sista helg här i Seoul. De ska resa i Filipinerna i 3 veckor innan det bär av hem mot Sverige igen. De gör ett litet gästspel i Seoul en lördag i oktober innan flyget går hem så vi hinner väl säga hej då en gång till.