En märklig vandring...

Vi började dagen med att springa 4 km på löpbandet nere i gymmet. Därefter bestämde vi oss för att ge oss iväg på utflykt. Aleks hittade en vandringsled som skulle ta mellan 1-2 timmar enligt Lonely Planet som skulle ta oss till ett shamanistiskt tempel. Vi tog tunnelbanan 3 stopp bort, det visade sig att vi verkat hamna mitt ute på "landet". Det var helt folktomt, vilket är ganska ovanligt. Vi följde instruktionerna enligt boken tyckte vi, men av någon anledning kom vi helt fel på hela turen. Alla skyltar som fanns var naturligtvis på koreanska, så vi fösökte jämföra tecknen i Lonely Planet med de som vi kunde se utmed vägen. Hur som helst, kom vi till något som liknade nån form av park så vi var glada och gick in, eftersom vi trodde vi hade gått rätt. Det var bara massa trappor som ledde oss upp mot himlen, till slut nådde vi toppen helt slut och då visade det sig att det inte alls låg något tempel där. Det var två killar längst upp på toppen som vi försökte snacka med men det gick rätt dåligt. Vi kunde alla i alla fall enas om att det inte låg något tempel där så det var bara att påbörja vandringen nedåt. Väl nere igen träffade vi en lite engelsktalande korean och han kunde äntligen hjälpa oss till templet. Turen hade nu varat i mer än två timmar :-).

Vi började vår andra bestigning i 87 graders vinkel :-) och nådde templet. Det visade sig vara väldigt fint. Mindre än de som vi har besökt som ligger mitt i stan. Det var lite människor där som bad och höll på att förbereda festligheter. Vi promenerade väl uppför i ca 1 timme och med jämna mellanrum fanns det små minitempel där folk tillbad.
Så jäkla lustigt, mitt i alltihop ligger det ett utomhusgym där man kunde träna. Helt galet, vem går hela vägen upp för att sedan träna armmusklerna. Hopprep fanns om man var sugen på att hoppa. Därifrån försökte vi ta oss ännu längre upp, men det fick vi inte enligt en man som stoppade oss. Vi fattade aldrig varför vi inte fick gå där eftersom han fick, men det var väl bara att respektera. Han tyckte att vi skulle gå åt andra hållet men där var bara en stor klippa, som varken Aleks eller jag hade någon möjlighet att ta oss upp på. I och med det var turen slut för oss och vi fick vända tillbaka. Enligt guideboken skulle man kunna gå hela turen runt. Väl nere vid första templet var vi helt slut, satte oss ner för att dricka upp det sista vattnet och knapra i oss sista chokladen i hopp om att återfå energi. Då när vi satt där kändes vandringen tillbaka till tunnelbanan helt orimligt lång. Precis när vi satt och klagade som mest kom det en man körande på sin gamla mamma (för att lämna av henne vid templet) och han frågade om vi ville ha skjuts ner, så himla schyst. Vi var helt överlyckliga!
Nu är vi hemma igen och har precis käkat bim bim bap, grönsaker med ris. Mums!

Simpsons går visst på bio nu, så vi kanske sticker iväg och kollar ikväll.

Okej, vi ska INTE gå på Simpson ikväll. Filmen har bara en visning dagligen och det är 09.10 på morgonen... så den chansen har vi redan missat.
Den verkar inte vara så populär här, den har inte fått bästa visningstid direkt.