Lost in translation

Idag har förvirringen och frustrationen varit total på jobbet. Jag hade lust att bara lägga mig ner på golvet och skrika tillslut :-). Jag önskar att de hade kunnat förstå vad jag säger och jag hade hemskt gärna velat förstå vad de säger! Eftersom vi ska åka till Taiwan på tisdag, så var jag ju tvungen att be om ledigt två dagar, vilket jag inte trodde skulle vålla några större problem, men tänk så fel man kan ha. Jag ville inte blanda in rekryteringskillen Jeff så jag hade avsiktligt avvaktat tills idag då jag skulle vara där och jobba, jag hade planerat att be tjejen som varit i Canada att hjälpa mig att översätta till rektorn på skolan. Naturligtvis skulle rektorn inte vara där på förmiddagen så vi fick prata med receptionisten. Jag märkte direkt att hon inte gillade det hela, hon sa till mig att jag var tvungen att hitta en ersättare till alla mina lektioner, för att inte bli avskedad. Ok så jag började ringa Anna, eftersom jag vet att hon är ledig båda dagarna, men jag fick inte tag i henne. Sen var jag tvungen att börja jobba och förmiddagens lektioner förflöt som vanligt. När jag skulle sluta vid lunch var rektorn tillbaka och då var det ju läge att försöka prata med henne, hon gillade inte alls att jag skulle vara ledig och började tjafsa. Hon gillade inte heller idén med att det skulle komma in någon ersättare eftersom barnen tydligen mår dåligt av det. Hon säger till mig att jag ska sitta ner och vänta 30 min till "kanadensaren" slutat jobba, då förhandlingarna tydligen skulle fortsätta...suck.

Efter 30 minuters väntan är alla tillbaka i mitt klassrum och då har rektorn fått för sig att jag måste jobba in alla veckans timmar under eftermiddagen, så det var bara att packa upp allting igen. Förra veckan när vi pratade om lekiset öppettider så förklarade de för mig att det bara är öppet under förmiddagarna, jag fattar ingenting ??? Nu verkar det i alla fall vara öppet på eftermiddagarna också. Sedan säger hon till mig att detta är den sämsta veckan att vara ledig på, hade det varit nästa så hade det inte varit några problem. Hur konstigt som helst...då får hon ju förklara vad det är som gör att den här veckan är så dålig, jag har ju inte märkt att veckorna skiljt sig åt. Hon varnade mig att om jag är borta en gång till så blir jag kickad. Så jag försökte fråga vad som händer om jag råkar bli sjuk en dag, men då verkar det som att det är färdigjobbat där. Antagligen är det väl ingen här som blir sjuk, man får väl helt enkelt jobba ändå. Jag fattar ju så klart att man inte bara kan vara borta hur som helst, men eftersom jag varit där punktligt varje gång och de verkar ha gillat mig så trodde man ju att det skulle vara ok i 2 dagar.

Jag fick en kort paus att sticka och köpa något att äta innan em-passen skulle börja. Jag stack ner till 7eleven som ligger precis nedanför och köpte en risrulle och satte mig ner på en bänk för att käka den, då ser jag att jag precis satt mig jämte en spya. Trevligt, men vet inte om man ska skratta eller gråta. Man får väl skratta och tacka ..... för att man inte satte sig i den.

Jag fattade inte heller riktigt vilka klasser jag skulle ha, så naturligtvis gick jag in och började nästkommande lektion på helt fel ställe. Stackars 6-åringarna, de har haft 4 lektioner med mig idag, de bara satt och gäspade trött i slutet.


Det är väldigt svårt att fatta om de menar att vara så otrevliga som det låter, eller om det helt enkelt är översättningsproblem. Jag kan ju aldrig veta om hon översätter det jag säger på ett bra sätt (med tack och snälla...och så), man börjar ju undra. Korean-kanadensaren var lite smått uppstressad och bad om ursäkt hundra gånger, men det är ju knappast hennes fel. Hon är ju schyst som hjälper mig, utan henne hade det inte blivit något samtal alls. Mitt i alltihop ringer de från internationella skolan och vill att jag ska hoppa in där också, vilken soppa!

Hm, det ska bli väldigt kul att åka till Taiwan och skönt att slippa lekiset några dagar,förhoppningsvis har allting lugnat sig tills jag är tillbaka.