Wulai och lite high-tech

På morgonen efter frukost försökte vi kolla lite efter dagsutflykter, det är ju kul att komma lite utanför storstan. Vi bestämde oss för att åka till ett område som hette Wulai, som skulle vara väldigt vackert.

Det tog ett tag innan vi kom iväg för vi hade världens problem, med att få kartan och tunnelbanekartan rätt. Namnen stämde inte överens alls. På nätet stod det att vi skulle ta tunnelbanan till Xindian station (新店站), men i tunnelbanekartan hette stället Hsintien, det tog 10 min innan vi fattade att man kan stava det på två olika sätt :-)

Wulai visade sig vara en otroligt vacker plats, grönt, frodigt och med ett enormt stort vattenfall. Vi stannade ett par timmar och strövade omkring.

Av någon anledning så käkade vi ingenting under hela dagen, mer än var sin våffla så tillslut var vi otroligt trötta och hungriga. Vi hade bestämt oss för att köpa en dator innan vi drog hem från Taiwan och lördagskvällen skulle gå till det och klockan började bli mycket. Vi tänkte att vi åker tillbaka till stan och käkar där.

När vi kom till området med all elektronik, visade det sig helt plötsligt svårt att få tag i något att äta. Tillslut hittade vi en kinesisk restaurang där vi gick in. De verkade helt chockade över att vi ville äta där, all peronal och alla gäster bara glodde på oss. När vi sedan skulle beställa började problemen, de hade inga bilder på maten och ingen kunde engelska. En kvinna började ringa hysteriskt på sin mobil för att få fatt i någon som pratar engelska. Vi försökte få fram att de kunde ge oss någonting "normal" vanligt, men gud vet vad som är vanligt där. Det slutade i alla fall med att vi fick in komage (men det visste vi inte). Jag var så hungrig så jag tog en bit och svalde då säger Aleks att köttet ser konstigt ut och vi börjar försöka fråga vad det är, hon pekar på magen. Shit det höll på att vända sig i magen på mig alltså. Vi fick in ris och nudlar också och det kunde vi äta.

Dags för att handla dator alltså. En hel gata var fylld med elektronik, så man visste knappt vart man skulle börja. Priset för en dator är ungefär 30% lägre än i Sverige. Taiwan driver tydligen i princip hela utvecklingen av datorer i världen. Vi bestämde oss för att köpa en Taiwanesisk, eftersom man fick mest för pengarna om man gjorde det. Så nu har vi en Asus, med kinestecken :-)

Under tiden vi kollade datorer började jag känna mig helt svimfärdig (jag vaknade med ont i halsen). Jag tror jag drog på mig feber för jag kände mig helt väck, till slut kom vi tillbaka till hotellet och man kunde äntligen krypa ner i sin säng. Puh..