Back in Seoul

Gårdagen gick mest åt till hemfärden. Vi åkte kl två från Taipei stad ut mot flygplatsen och vi var hemma här i lägenheten igen klockan 23 på kvällen. Jag mådde ganska dåligt hela dagen, värk i hela kroppen, jag antar att jag hade feber. När man kommer till Seoul får man gå igenom en detektor som kollar temperaturen på en och sen måste man fylla i papper om att man inte har handskats med fåglar. Jag var lite nervös när jag skulle gå igenom, jag ville ju inte att de skulle se att jag kände mig dålig. Hur som helst gick det bra. Sen nästa stopp var passkontroll. Vi skaffade ju inget id-kort till mig innan vi åkte och naturligtvis skulle han bråka om det när jag skulle igenom. Killen vid kontrollen gillade inte min handstil, han fick för sig att skriva om hela formuläret igen. Kön till passkontrollen blir bara längre och längre..
Helt plötsligt får han syn på att att jag skrivit mitt andra namn Elisabeth, med th och i passet står det bara t. Jag fick börja förklara att det inte är mitt tilltalsnamn och att jag därför hade glömt bort hur man stavar det. Hm...tillslut fick jag komma igenom.

Idag har jag jobbat igen. Egentligen hade jag kanske behövt vara hemma och vila, men det gick ju inte eftersom jag då skulle bli uppsagd. Jag var helt blöt av svett när jag skulle ta mig upp och ner ur tunnelbanan.

När jag kommer till lekiset, har rekryteringskillen Jeff fått för sig att han skulle observera undervisningen. Det var något formulär han skulle fylla i också.
På vägen hem fick jag min första lön, gott!

På tunnelbanan hem berättade han att korean-kanadensaren på jobbet hade sagt till rektorn att min engelska inte låter native, så det var en av anledningarna till att han åkte ut för att lyssna. Jag blev så jäkla irriterad och besviken, jag trodde hon och jag var lite vänner men istället ska hon försöka framställa sig själv i bättre dager. Hon påstår att engelskan inte låter som den gör i Canada (det är ju bara där hon har varit). Jag vet ju självklart att jag inte är native, men hennes engelska är ju ännu värre. Det går knappt höra vad hon säger, hon pratar någon nasal-asiatisk inspirerad engelska. Hur som helst var Jeff imponerad av lektionerna som han var med på och tyckte att det gick bra. Innan vi gick hade han tydligen snackat med rektorn och sagt att min engelska är bra och tydlig och att det är hon som inte riktigt kan prata. Rektorn vet ju inte hur engelska ska låta, så det är ju inte så lätt för henne. Suck