Korean War Museum och på tunnelbaneturne

Idag har jag varit helledig, tack vare immigrationsmyndighetens beslut att stänga lekis nr 2. Det kom ju väldigt lägligt i tid, lagom till att familjen är på besök.

Vi har besökt världens största krigsmuseum; Korean War Museum. Det var väldigt mäktigt, både invändigt och utvändigt. Det var nog tillsammans med "Metropolitan Museum of Art" i New York det största museum jag besökt. På insidan fanns alla Koreas krig beskrivna från 300-talet fram tills nu. Vi riktade mest in oss på utställningarna om Korea kriget 1950-1953.

Från 1910 och framåt var Korea ockuperat av Japan, vilket inte är första gången i historien. Korea var naturligtvis riktigt trötta på situationen och ville bli självständiga, än idag råder det inget gott förhållande mellan Japan och Korea. När Japan i slutet av andra världskriget blev bombat blev de så försvagade att de tvingades släppa Korea. Det som hände då var att Kina och Sovjet gick in i Korea norrifrån (jag antar att alla såg sin chans att komma över nytt landområde). Usa var ju inte intressade av fler kommunistländer, så de gick in söderifrån. Korea fick i och med detta två läger, ett i söder och ett i norr. 1950 såg Nord Korea sin chans att ta över Syd Korea och tog sig in i de södra delarna. Det var alltså så Korea kriget startade. Under de följande 3 åren vandrade gränsen mellan syd och nord fram och tillbaka under kriget. Vid ett tillfälle tog sig Nord Koreas arme nästan ända ner till Busan (södra delarna av Syd Korea). 1953 fick man till stånd en vapenvila mellan Nord Korea och Syd Korea och en gräns drogs mellan de två staterna på den 38:e breddgraden. Denna vapenvila råder alltså fortfarande, de har än idag inte skrivit något fredsavtal.

Förra veckan möttes Syd Koreas presedent och diktatorn i norr. Framtiden här i landet verkar kunna bli riktigt intressant. För första gången sen vapenvilan har de diskuterat att öppna en tågförbindelse och även flyg mellan länderna. Det vore ju fantastiskt om landet kunde enas igen.

Det var ungefär 1 miljon skolbarn på museet. Alla ville ju naturligtvis säga hej till oss nordbor. De första tjugo ungarna som sa "hello, where are you from?" var ju charmiga och söta, men som sagt, efter 1 miljon barns "hello" visste jag knappt vad jag skulle ta mig till. Sjukt iriterande. Jag hade lust att räcka ut tungan åt dem och fantiserade om vad jag skulle säga att jag kom ifrån...istället för Sverige :-)

Ikväll har vi ätit koreansk barbeque. Vi var nog alla ganska trötta ikväll, så alla ville gå hem efter att vi ätit upp. Mamma och pappa hade oturen att hamna på den rökiga sidan av bordet, där man kan bli grillad. Även om både Aleks och jag ser rätt rökta ut på bilden, så var det alltså värre på andra sidan bordet.

Aleks har ägnat dagen åt att åka tunnelbana i 3 timmar, långt mellan möterna. På tal om tunnelbanan så har jag varit ute på fullkomlig turne idag, jag har läst fel på kartan och därmed åkt fel. Perrongnummer har blivit förväxlade med linjens nummer. Allt har hänt kan man säga, men vi tog oss hem tillslut. Imponerande.