Hangul och därmed svettigt värre

Nu har jag fått något att bita i. Youngae har börjat lära mig koreanska och det är inte lätt. I eftermiddag har jag suttit och övat på att uttala alla 40 tecken som ingår i det koreanska alfabetet (hangul). Det finns tre typer av tecken, enkla vokaler, dubbla vokaler och sen konsonanter. Detta sätter man sen samman till ord. Det är alltså inte som kinesiska, där ett tecken är ett ord.

Mitt huvud är lite felprogrammerat efter Aleks och mitt koreanska ljudband. Vi har lyssnat på en man som snackar koreanska och sen härmat efter. Vi har dessutom (för att inte glömma) skrivit ner hur det låter med våra västerländska bokstäver. Detta har nu gjort, att jag så fort jag ser ett tecken vill skriva det med mina bokstäver, detta tror Youngae skapar förvirring för mig. Hon sa till mig att omedelbart upphöra med denna vana :-), så nu vet jag inte hur jag ska göra. Hon vill att jag ska lära mig ljuden för varje tecken och på så sätt lära mig uttala dem... varpå jag då tycker det är lite meningslöst för jag vill ju kunna förstå vad det betyder och jag vill lära mig prata, så att jag kan snacka med folk. Rörigt, jag vet inte om mitt budskap gick fram?

Koreaner är grymma på engelsk grammatik och vilka regler som gäller, men de har svårt för att prata. I skolan tvingas de lära in massa saker och memorera, medans snack och diskussioner uteblir. Youngae vill lära sig snacka engelska, hon kan läsa på engelska, men har svårt för att läsa och att prata. Jag visste inte riktigt hur jag skulle angripa situationen, men det bästa vi kan göra för att få upp hennes flyt är ju att vi pratar och vi har trevligt tillsammans så det är inga problem.

Under vår lilla träff passade jag på att fråga massa saker om Korea, man är ju nyfiken. Vi pratade om utbildningssystemet här i landet, som jag har uppfattat som ganska hysteriskt och det fick jag bekräftat. För att komma in på de bästa universiteten här i Seoul så måste man ha höga betyg från high school och det får man genom att ta kvällslektioner fram till 23 på privata "hagwons" (efter den vanliga skolan), dessutom ska man klara regeringens intagningsprov och sist men inte minst ska man klara universitetets intervju. Huu... lite smått stressande.

Hon berättade för mig att de mest populära yrkena är läkare, lärare och ekonom. Samma som Sverige då, med undantag för lärare. De har precis som Sverige lite folk som söker till ingenjörsutbildningarna. Det känns lite hissnande att tänka på att det bor mer än dubbelt så mycket folk här i Seoul än vad det gör i hela Sverige. Antagligen finns det ju dubbelt så många universitet i bara Seoul än vad det gör i hela Sverige. Knäppt eller hur?

Lärare är det jättehöga antagningspoäng till. Hon trodde att en av anledningarna till det var bra lön i kombination med att man är anställd av staten och då får man pension. Privata företag ger dig dålig pension. Lärare är jättepoppis just bland kvinnor, eftersom man (tack vare staten) slipper bli kickad om man blir gravid. Youngae berättade att privata företag ofta kickar kvinnor den dagen man blir gravid. Då slipper man ju själv ta beslutet om att sluta jobba :-). Där fick vi det låga barnafödandet också bekräftat. Störigt, eller hur?

Efter vår 3 timmar långa lektion, stötte jag ihop med sales managern här på hotellet. Han är jätteorolig för att alla vi svenskar ska flytta efter att Ericssonkontoret flyttat längre bort. Lite komiskt eftersom vi precis pratat om det. Det var alltså inga problem för mig att förhandla till mig gratis säng till Aleks systrar :-)