Nordkoreaner i sikte

Otroligt, märkligt, vansinnigt, overkligt och väldigt spännande.

Jag vet knappt vad och hur jag ska skriva, det vi har upplevt idag är mycket speciellt på alla sätt. Vi har varit så nära Nordkorea man kan komma söder ifrån. Vi har stått inne i rummet där alla samtal sker mellan "länderna", där endast en dörr skiljer syd från nord. Vi har lyckats få syn på hela 6 nordkoreaner och två bilar med kikare. Vi har gått 350 meter i en av fyra infiltrationstunnlar som skulle hjälpa nord att ta sig in till syd. Det är stort!

Klockan 7.00 var det samling utanför USA:s kontor här i Seoul. Det var alltså amerikanska militären som skulle ta oss till gränsen. Gränsen mellan staterna ligger bara 5 mil norr om Seoul, så vi behövde ju nästan bara lämna storstaden för att kunna se in till Nordkorea. Väl framme vid Freedom Village fick vi visa våra pass för FN:s militärer och sedan byta till deras bussar. Vi fick skriva under ett papper att vi var medvetna om riskerna med att vistas i DMZ-området, vid en eventuell attack från Nordkorea, de kunde alltså inte ansvara för vår säkerthet (skador och dödsfall). Vi fick en kort presentation av Korea-kriget och vad som hänt efter det av en amerikansk militär. Sen bar det av mot nästa stopp som var "House of freedom". Det byggdes för att användas för fredssamtal, tyvärr har det fortfarande inte använts, eftersom Nordkorea vägrar att ha möten på Sydkoreas mark. Vi gick igenom huset och på andra sidan gick gränsen till Nordkorea, vi fick gå in i rummet där alla samtal med nord sker (det som man ser på tv, gränsen går alltså rakt genom rummet). Det var otroligt häftigt. Nordkorea har en sida av bordet och FN den andra. Så på ett sätt kan vi ju faktiskt säga att vi varit i Nordkorea eftersom vi passerade över till deras bordshalva. 2 meter bakom bordet fanns dörren som kan öppnas mot nord, bakom dörren står nordkoreansk militär. Jag antar att det inte dröjer många sekunder innan man skulle bli skjuten om man skulle få för sig att ge sig på dörren. Inne i rummet fanns FN-ländernas flagga i plast. Militären berättade att de hade varit i tyg tidigare, men tydligen hade en nordkoreansk miltär under ett av möterna plockat ner USA:s flagga och putsat sina skor med den och slutligen snytit sig i den. Hm

Här vaktar militären FN:s flagga (översta bilden) och (nedersta bilden) dörren som leder mot Nordkorea.

Jag måste faktiskt säga att jag var ganska spänd hela tiden, vi fick stå på led och man fick inte peka eller vinka mot Nordkorea. En nordkoreansk miltär stod och kollade på oss med kikare under besöket i Freedom house. Jag tyckte faktiskt det kändes lite obehagligt. Det gick upp för en att det i allra högsta grad är på allvar. Det är rätt mycket tankar som far runt i huvudet på en, en sån här dag. Det är svårt att fatta hur det har kunnat bli så illa och att det pågått så länge, i över 50 år. Det känns så konstigt när man står där och betraktar det hela som turist, det är ju svårt att veta hur mycket av det hela som Nordkorea vet om allt det och om omvärlden. Det fanns ett litet hus som vi kunde se precis på gränsen som förstörde alla former av signaler, allt från radio till internet, så att inga signaler kunde ta sig in till nord, hemskt att vara helt omedveten om vad som händer i omvärlden.

Gränsen går mitt genom husen.

Därifrån kunde vi även se Propaganda village, en stad eller by som tydligen inte inhyser några människor, bara tomma hus och ett enormt högtalarsystem som tidigare vräkte ut massa goda saker om diktator-Kim.

Bilden visar Nordkorea

Senare under dagen fick vi chans att låna kikare så att vi kunde se in i nord lite tydligare. Totalt sett fick jag syn på 6 nordkoreaner och två bilar. Coolt. Deras städer såg fina ut, små vita hus. Ni ser hur lycklig man kan bli när man fått syn på en nordkorean!

Dagens sista stopp var vid en av de fyra infiltrationstunnlarna som nord byggt för att ta sig in i syd (de påstår i och för sig att syd har byggt dem). De påstår även att det är gamla kolgruvor, väggarna var målade svarta, men kan man sin berggrundsgeologi så vet man att man inte hittar kol i en granitisk berggrund. Vi fick gå 350 meter av totalt sett 2 km. Fascinerande att det lyckats spränga och gräva ut så mycket. Jag antar att det gått åt en hel del folk.

Den senaste tiden har det ju varit ett väldigt fokus på mötet mellan Sydkorea och Nordkorea som hölls i förra veckan, dagstidningarna ägnar mycket tid åt det. Det pratas mycket om en återförening och om den är möjlig? Idag gick vi igenom en sammanställning över alla möten som varit sedan 50-talet (i princip ett varje år) och då inser man att trots många möten har det inte hänt mycket, så kanske är media lite väl hoppfulla, jag vet inte?

Vissa delar av dagen som t ex en film som visades var helt löjlig och amerikansk, men överlag
var det en väldigt bra tur.

Det var ju mest amerikaner och andra västerlänningar med idag, vi var nästan lite chockade när vi såg hur alla såg ut och var klädda. I jämförelse med alla välklädda och smala koreaner framstår endel som helt slappt klädda och nästan ovårdade. Kom igen väst!

Jag har läst för mycket engelska tidningar och visst börjat skriva på svengelska, North Korea har blivit Nord Korea, nu har jag rättat till min särskrivning till Nordkorea istället :-)