Ulrika im ni da

Ja, så kan det låta när jag presenterar mig på koreanska. Inte för att jag gör det så ofta, men om jag skulle vilja, så kan jag faktiskt...för jag har övat och dessutom träffat en ny vän.

Youngae heter min nya vän, vi träffades för första gången idag. Hon är korean, bor i Sverige för att hennes man jobbar på Ericsson i Lund. Hon är tillbaka i Korea under ett halvår, men flyttar tillbaka till Skåneland i januari igen. Jag fick naturligtvis hennes mail från Aleks som fått den från hennes man. Det var jättekul att träffas. Jag var faktiskt lite nervös innan, hon hade nämligen skrivit i mailet till mig att hennes engelska inte funkade så bra och då kan det ju bli lite jobbigt, om man inte kan snacka med varandra. Men det gick fint mestadelen av tiden och hon var trevlig.

Det är ju lite komiskt för både hon och jag är ju i samma situation fast omvänt. Hon ny i Sverige och jag ny här. Det var kul att snacka om skillnaderna mellan länderna. Hon tyckte jättemycket om Sverige, det verkade som att hon längtade tillbaka dit. Hon pratade om att det var ren luft och fin natur, trevliga människor som ser varandra i ögonen (nu äntligen fick jag det bekräftat att det är i princip omöjligt att få ögonkontakt med asiater), hon tyckte maten var hälsosam och att svenskar är långa och snygga, haha. Dessutom ville de köpa lägenhet i Sverige för det är sååå billigt, jag vet inte riktigt om jag håller med henne, men det beror ju klart på vad man jämför med.

Vi har nu kommit överens om att hon ska försöka lära mig koreanska och jag ska lära henne engelska, så vi ska träffas igen redan på torsdag. Eva (som jag umgåtts lite med) lär henne svenska ett par gånger i veckan, så det är ju bra om hon och jag kan prata engelska med varandra till en början.

Vi pratade om hur det är att vara iväg utan vänner och familj som man saknar och att det kan vara jobbigt innan man har lärt känna nya människor. Jag får ta med henne ut i Malmö när jag kommer hem.

Hon berättade att hon hade fått en chock första gången hon hade gått ut och ätit med svenskar. Här är de vana vid att bjuda varandra, men hemma delas ju alltid notan lika mellan alla, hon tyckte det var hur konstigt och otrevligt som helst.

Det känns bra att jag äntligen ska komma igång med lite koreanska, känns ju klart pinsamt att komma hem utan att kunna säga någonting. Jag har ju försökt anmäla mig till kurser, men det har ju inte gått så bra. Youngae tyckte jag var duktig, jag har ju övat lite grann hemma.

"zunun earl grey mache go chip zum ni da" Hon tyckte jag var grym när jag på koreanska hävde ur mig att jag ville dricka en earl grey :-), jag var nog nästan lika förvånad :-)