Frukostbuffens 3:e månad

Kom precis tillbaka upp i lägenheten efter att ha ätit frukost, har nu högre puls än vad jag hade när jag lämnade lägenheten. Ska det vara så? Jag har ätit lite senare de två sista dagarna pga att jag varit ledig från lekiset. Det finns ju ingen anledning att gå upp och äta vid 7 på morgonen om man inte ska jobba.

Efter att ha ätit vid 9.30 de två sista dagarna tillsammans med alla hemmafruar och bebisar så har jag ju egentligen hittat en bra anledning att gå upp vid 7 alla dagar. Det är sjukt stökigt. Folk sitter och skriker om vad de ska shoppa senare på dagen, samtidigt som alla bebisar skriker i mun på varandra. Endel småttingar satt och kastade mat runt omkring sig och var helt nerkladdade i hela ansiktet. Ibland (t ex på morgonen när man tänkt läsa tidningen)är det ju svårt att se tjusningen med en kletig och skrikande bebis innan man har en egen :-), men med en egen vid sin sida tycker man säkert att det jättegulligt med yogurt kring hela munnen :-). Jag antar att det var antalet av dem som gjorde att det blev för mycket idag. Aleks och jag har en liten favorit där nere. Vi kallar henne för Mowgli (hon ser ut som den lilla killen i djungelboken) och är en grymt charmig liten tjej. Hon är alltid på strålande humör och gillar alla. Ibland kommer hon och hälsar på en genom att nypa en i rumpan, när man tar mat. Låter kanske inte så charmigt just nu, men jag lovar...hon är gullig.

En del barn uppfattar jag dessutom som ganska bortskämda. En mamma som jag studerade ganska noga i morse satt och samtalade med sin bebis på "daddaspråk" om vilken juice ungen ville ha. Tyvärr kunde han inte ens prata, gud tänkte jag, han får väl ta vad som bjuds innan han själv klarar av att välja själv. Dessutom hade denna människa tillsammans med fler andra clogs på sig. Det är möjligt att de skorna är sjukt praktiska, men kom igen....de är inte snygga. I Korea (och säkerligen i andra asiatiska länder) är det modernt att hänga mobilsmycken på clogsen. Mobilsmycken funkar att hänga på allting om man är korean.

Inser att jag just nu är på gränsen till lite smått gnällig. Har haft ett sting av hemlängtan får jag erkänna. Längtar konstigt nog efter lite gammal hederlig vardag och lite spännande arbetsuppgifter att suga tag i. Mest av allt saknar jag ju förstås vänner och familj, eller att bara kunna ringa och snacka en stund. Jag snackade kanske för mycket om Sverige igår med min nyfunna vän, därav påmind om Sverige. Det är livsfarligt att prata om Sverige och läsa svenska dagstidningar :-)

Ska nu pigga upp mig med att hetsläsa Stieg Larssons 3:e del i 2 timmar, sen ska jag iväg till ett ställe som heter Sincheon med Jessica (italienskan), ska bli riktigt kul att träffas igen.