Nya överraskningar

Jag berättade ju för ett tag sedan att lekis nr 2 var stängt när jag kom dit pga reparation. Igår (måndag) var det ju hög tid att försöka få tag på någon för att fråga om jag skulle jobba idag tisdag, så jag hörde av mig till Erin som förmedlade jobbet. Jag fick aldrig tag på henne igår, så imorse kl 8 gick jag upp för att ringa henne igen....och nu äntligen svarade hon. Hör och häpna; lekis nummer 2 var aldrig stängt pga reparation. Tisdagen när jag låg i halsfluss hemma på hotellet och inte kunde jobba hade de fått besök av immigrationsmyndigheten i Korea, och de tvingde dem att stänga. Ibland har man flyt, tack och lov att jag inte var där den dagen.


En viss nervositet har börjat infinna sig vad gäller lekis nr 1. Vad jag förstod på Erin så har de sina papper i ordning, men det hjälper väl i och för sig inte mig om kontrollanter kommer, man måste vara native english för att få arbeta som engelskalärare i Korea, så det hjälper nog inte att jag visar papper på att jag är utbildad lärare . Två alternativ återstår: antingen får jag jobba på som vanligt (och betala böter om de kollar), eller får jag ta det säkra alternativet och sluta även där och försöka läsa kurser och sånt istället under resten av tiden här. Problemet nu är ju att jag bara har turistvisum och då får man inte plugga heller. Hm, det är inte lätt att veta vad man ska göra.....

Under dagen måste jag försöka få tag på Jeff (rekryteringskillen) och höra vad han tycker. Han har ju anställt mig så det borde ju vara lugnt. Jag var ju orolig för detta redan när vi kom hit och har redan pratat med honom om det en gång, men det skadar ju inte att göra det en gång till.



Över till trevligare saker. Igår kväll skulle Mattias firas av på jobbet. Det innebar att alla skulle gå ut och käka tillsammans från kontoret, Anna och jag var medbjudna. En traditionell koreansk middag intas på golvet, hittills har vi suttit på stolar när vi varit ute, men igår fick vi testa att äta på golvet. Kvällen var riktigt trevlig, Aleks koreanska chefer var med ute. Kul att få se dem. De tyckte att Aleks hade en "very beutiful wife", -en sojuskål utbringades för det, hahaha I like! Efter att ha suttit på golvet i 2-3 timmar så var man ganska stel i benen och ryggen, så det krävs nog lite övning för att bli helt avslappnad.





På tal om att vara gift så tror personalen på hotellet också att vi är gifta, på alla papper som ska signeras står det Mrs Filipov, trots att jag varje gång signerar med Ulrika Nordh. Som sagt, sambo verkar inte finnas i Korea, antingen är man gift och tillsammans eller själv och inte gift.