Ja, hur mår man då dagen efter att ha ätit svensk potatisgratäng? Vi är vid liv båda två i alla fall, glädjande nog. För att slippa andra obehagligheter har jag nu efter jobbet snokat runt i de koreanska små matbutikerna i Insa-dong och letat efter paprika-och chilipure, nu minsann ska det lagas koreansk bim bim bap till middag.
Det har uppstått ett litet problem med min koreanska. Eftersom jag numera klarar av att säga vissa saker på koreanska när jag är ute så verkar endel människor tro att jag kan prata, så de brukar alltid fortsätta prata efter att jag har sagt mina standardfraser -vad kostar det? eller jag vill ha ett äpple...problemet är ju att jag aldrig fattar vad de säger, så jag står alltid där som ett fån och får stamma fram morum ni ta=förstår inte. Det är lite frustrerande, minst sagt.
En kvinna som jobbar på frukostbuffen varje morgon vet att jag övar på koreanska på eftermiddagarna, pga att hon sett Youngae och mig öva. Varje dag är hon gullig och kommer fram till mig och säger någonting på koreanska. Detta börjar bli sjukt pinsamt, hittills har jag inte uppfattat någonting...någongång, hon måste ju tro att jag är helt borta. Jag få alltid le och be henne säga det på engelska. Jag måste verkligen be Youngae om hjälp imorgon så att jag kan säga något till henne, snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar