Innan obehaget

Innan vi kom på den idiotiska ideen att laga potatisgratäng gjorde vi vårt första besök på Doota, detta är en enorm shoppinggalleria som ligger utmed den konstgjorda floden som flyter genom staden. Det var lika hysteriskt mycket folk och stort som allt annat man tidigare besökt i staden. Som vanligt kändes det som att alla 23 miljoner Seoulinvånare var där samtidigt som oss.

De hade öppet fram tills 5 på morgonen alla dagar och öppnar igen vid 11 snåret på förmiddagen. Det blir inte många timmars sömn för försäljarna. Jag fattar inte hur jag ska kunna vänja mig vid att allt i Sverige är stängt i princip jämt :-), här är det nästan alltid öppet överallt. Det innebär att du kan göra vad som helst när det faller dig in. I och med att folk jobbar långa dagar här så måste de ju ha öppet på natten, annars blir det ju omöjligt för folk att shoppa :-). De koreanska tjejerna på Aleks jobb undrade hur vi gör hemma i Sverige, de var chockade när de besökte Lund i förra veckan att klädbutikerna stängde redan vid 6. När köper ni kläder? De frågade mig också vad vi brukar göra på kvällarna, eftersom allt är stängt. Jag försökte försvara Sverige...genom att hävda att resturangerna i alla fall är öppna på kvällarna, jag antar att svenskar gillar att vara hemma. Då skulle de besökt Sverige för 10 år sedan, nu kan man ju i alla fall gå till Åhlens på söndagarna :-) om man skulle vilja.

Besöket på Doota ledde i alla fall till att Aleks numera är ägare till en fin jacka, som förhoppningsvis klarar att hålla honom varm under vintermånaderna. Glädjande nog gick det bra att pruta där, man vet aldrig här i stan eftersom det är så olika. Igår var det vinterjacka på herrvåningsplanet som var prioritet nummer ett så jag får nog glida tillbaka dit någon dag och vandra igenom de 9 andra våningsplanen som var för kvinnor. Det verkade vara ett riktigt modemecka, det lilla jag hann se. Ett våningsplan med bara väskor, ett med skor, ett med smycken...ja ni fattar principen. Oh yes!