Varför mobilen runt halsen?

Koreanskan gick inte så värst bra idag, vi var lite ofokuserade båda två tror jag och pratade om annat. Youngae vill att vi går ut och övar på riktigt nästa vecka. Det innebär att jag tillsammans med henne ska glida runt i närområdet och fråga saker som "Hur mycket kostar den här moroten, den blå tröjan, eller den här champinjonen? Går vi och fikar kan jag ju betställa en "ko pi"= kaffe. Vi får se hur det går (jag återkommer med en lägesrapport)...det kan ju bli en dyr historia om jag måste köpa allt som jag ska fråga efter.

För att vara vänliga så brukar vi ju försöka säga så mycket vi kan på koreanska när vi är ute, men det komiska är ju att, de som kan lite engelska ofta svarar på engelska. Så ibland låter det så här:

Ulrika: Gam sam ni da

Koreansk försäljare: Thank you

Det är ju lite sjukt, generellt sätt så blir de i alla fall alltid väldigt glada när man försöker prata, så klart!

Idag frågade mig Youngae varför många svenskar har sin mobil hängande runt halsen i ett snöre? Haha, ja det kan man ju fråga sig. Vad svarar man...för att det är praktiskt? Det är ju rätt fult. Kanske var en motreaktion för att jag tidigare hade klagat på att alla koreaner har såååå många mobilsmycken.

Hon frågade också varför alla svenskar har så många nycklar? Det har jag aldrig tänkt på...vad svarar man, vi gillar att låsa in oss väldigt mycket.....eller vi gillar att sno saker från varandra så därför brukar vi låsa in allting. Konstigt, konstigt.

Hon frågade mig också om jag kunde hjälpa henne att beställa hemförsäkring i Malmö. Jag tittade förskräckt på henne...."har du bott i Sverige i ett år utan att ha haft hemförsäkring (tänk om du skulle blivit bestulen på mobilen eller cykeln, eller fått inbrott?" Nä, de har hittills inte haft det. Visst, självklart ska jag hjälpa dem med det. Hon klagade på att det inte finns någon information på engelska. Efter några månader här kan man ju förstå hur det känns! Vi är kanske sjukt försäkringsnojjiga i Sverige, men det är ju inte kul att bli av med sina saker, vilket man faktiskt inte blir här. Jag passade på att varna henne för svenska ligister, håll hårt i handväskan :-). Du kan inte paxa ett bord med din lap top i Sverige!

Jag måste ju säga att vi verkligen har haft tur och fått mycket hjälp här i Korea tack vare att vi bor som vi gör. Youngae och hennes kille verkar varit helt utkastade i Sverige de första månaderna, jobbet hjälpte dem inte med bostad eller någonting. Jag säger bara; lycka till med att skaffa en hyreslägenhet i Malmö när du varken snackar engelska eller svenska. Det kan inte varit lätt. Jag frågade henne om hon har träffat några svenska kompisar, men det hade hon inte. Nu har hon i alla fall en kompis, jag. Hon upplever svenskar som blyga och svåra att få kontakt med. Jag upplever ju det som omöjligt att få kontakt med koreaner. Är de också blyga i sådana fall? Nä, de är inte blyga säger hon, det är bara kulturskillnad. För en korean är det inte okej eller accepterat att snacka med någon som man inte känner (det måste finnas en länk mellan människorna som ska snacka).

Det är väldigt kul att vi har börjat lära känna varandra och speciellt kul eftersom vi faktiskt kommer att bo i samma stad framöver. Hon berättade för mig idag att våra träffar har hjälpt henne jätte mycket just för flytet i engelskan. Jag har faktiskt märkt att hon blivit mycket bättre, skoj!