tisdag 6 november 2007

Low human power

Att lära sig koreanska har visat sig vara en svår uppgift. Det går verkligen trögt framåt. Ljuden på de 40 olika tecknen verkar vara omöjliga för min hjärna att komma ihåg. Dessutom tycker jag mig stundtals inte heller kunna känna skillnad på dem, hur låter we till skillnad från wee? Men Youngdae menar på att det är stor skillnad.

Goda nyheter. Jag hade försökt öva lite hemma innan dagens lektion, dvs jag tog slumpmässiga koreanska namn från tunnelbanekartan (med västerländska bokstäver), dessa namn skrev jag sedan om till koreanska tecken, så som jag tyckte det lät. När jag träffade Youngdae bad jag henne rätta det jag gjort och det fantastiska var att jag hade klarat 3 av 4 ord, grymt eller hur? Så glad.

Efter att jag grillats i en timme var det dags att gå över till engelska. Idag har vi hunnit avverka koreanska bröllop (hennes bröllop), det effektiva tunnelbanesystemet och att äta på restaurang. Kanske låter som relativt små samtalsämnen, men här kan de förvandlas till enormt stora.

I Korea gifter man sig på förmiddagen, cermonin tar 30 min. Därefter bjuder man sina gäster på lunch, i Youngeas fall...sina 600 gäster. Jag höll fullständigt på att sätta min varma choklad i halsen, 600 hundra gäster. Jag var tvungen att fråga henne om hon känner så många, varpå hon svarar det är mycket människor i Seoul. Jo det har jag ju fattat, men man kan ju inte bjuda alla. Senare skulle det visa sig att hon faktiskt inte kände alla som var och betraktade cermonin, du vet man måste ju bjuda föräldrarnas bekantas bekanta som man knappt aldrig träffat. Varför undrade jag, då svarade hon lovar att berätta det när hon är bättre på engelska. Ok, så jag får helt enkelt ge mig till tåls ett tag till :-).

I Korea hyr man ett helt bröllopspaket när man ska gifta sig. Då ingår lokalen, lunchen, klänning, kostym, håruppsättning, ring, make-up. Smidigt värre, det är bara att signa-upp så fixar de allt. Lät lite trist med bara lunch dock.

På tal om effektivitet så är kollektivtrafiken enormt effektiv här. Allting sköts med hjälp av T-money card. Du drar ditt kort när du går in i tunnelbanesystemet, då drar apparaten 9 svenska kronor. När du går ut ur systemet drar du ditt kort igen, då justeras betalningen, dvs har du bara åkt 2 stopp sätter de tillbaka pengar på ditt kort och har du åkt 20 stopp kanske du istället får betala till lite till. Enormt fiffigt system, jag är lite kär i systemet, så rättvist och bra. Hemma tar man ju aldrig kollektivtrafiken om man inte ska tillräckligt långt bort, man skulle ju aldrig hoppa på stadsbussen i Malmö och betala 15 spänn för ett stopp. Inga problem här.

Effektiviteten fortsätter trots nytt ämne. I Korea lägger de notan på bordet så fort du har beställt mat på en restaurang. När du senare känner för att gå tar du din nota och går och betalar vid kassan. Hur smidigt som helst. Youngae menar på att de kan ha det så smidigt här därför att de har "high human power", medan vi i Sverige har vi "low human power". Det finns helt enkelt för få människor i Sverige för att vi ska kunna ha bra service där. Så enkelt är det!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kom precis hem från Delhi och kan inte ricktigt få ihopp de där med att "mycket folk" = "bra service" :) Fast de va nog inte så hon menade hoppas ja, hoppas ni har de grymt! Kul å kunna läsa bloggen igen, va så långsamt internet på de få ställena vi sprang på de så ja har inte läst den på 6 veckor ! Mycket bra läsning att ta igen nu mao !
Kram Calle

Ulle sa...

Hallo Calle,

så ni är hemma igen. Hoppas ni haft det jättebra! Ni får maila och berätta. Tack för kortet förresten!

Haha, nä det är väl inte alltid likhetstecken mellan mycket folk och god service :-). Det verkar som du upplevt något annant ;-).

Det glädjer mig att du tar bloggen på allvar, precis som du säger har du skitmycket att ta igen :-)

Kram kram